Rättsfall

NJA 2012 s. 510

Citera

NJA 2012 s. 510

BibTeX

@misc{nja-2012-s-510,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2012 s. 510}},
  year         = {2012},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

8 hänvisningar i 4 artiklar · 8 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20181 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2019 s. 1007–1124 · 1 ställe

I ”Bagageutrymmesdomen” NJA 2012 s. 510 var fråga om en person som mot en ersättning om 50 ecstasytabletter skulle förvara 4 973 sådana tabletter under ungefär ett dygn. Förvaringen skedde i bagageutrymmet på den tilltalades bil. Vad gäller farligheten hos ecstasy byggde Högsta domstolen vidare på vad som tidigare sagts och uttalade att det är berättigat att i straffvärdehänseende behandla ecstasy och amfetamin som tillhöriga samma kategori. Enligt Högsta domstolen kan man av NJA 2012 s. 70 dra slutsatsen att hantering av ca 500 gram amfetamin många gånger — och under förutsättning att det inte förekommer omständigheter som talar i motsatt riktning — kan vara att bedöma som ett grovt brott. Eftersom den aktuella mängden ecstasy i princip motsvarade 500 gram amfetamin (i båda fallen ca 5 000 missbruksdoser) gjorde sig motsvarande tumregel gällande i detta fall. Också i detta fall ansågs emellertid finnas faktorer som gjorde att brottet inte skulle bedömas som grovt. Här anfördes att det var fråga om en kort tids förvaring, att delaktigheten i och för sig varit självständig, men också passiv och okvalificerad samt att den tilltalade inte hade någon del av vinningen av brottsligheten. Straffvärdet ansågs motsvara fängelse i ett år och sex månader. Det förhållandet att den tilltalade beträffande majoriteten av tabletterna endast bedömdes ha likgiltighetsuppsåt ansågs inte i nämnvärd grad påverka straffvärdet. (Den tilltalade som gjort sig skyldig också till annan brottslighet dömdes för den samlade brottsligheten till fängelse i två år och sex månader.) Ett justitieråd var skiljaktigt beträffande motiveringen och ville för sin del ge en väsentligt kortare motivering av avgörandet.Straffrättens speciella del · p. 78 · s. 1072

Femton förmögenhetsrättsliga forskningsresultat - och totalt tjugo konkreta exempel på forskning kring bankjuridiska teman som illustrerar vad en resultatinriktning skulle kunna tillföra i förmögenhetsrätten2 hänvisningar

Claes Martinson · 2018, s. 1–604 · 2 ställen

Mefedrondomen och HD:s nya straffmätningspraxis1 hänvisning

Magnus Ulväng · SvJT 2015 s. 440–451 · 1 ställe

Se Petter Asp, Infotorg, Analys 2011 (Högsta domstolen revolutionerar narkotikabrotten). 1 0 Se särskilt prop. 1980/81:76. 1 1 Jfr t.ex. om motsvarande kriterier hade tillämpats vid förmögenhetsbrott. 1 2 Se Petter Asp, Infotorg 2011. 13 Dessa avser typiskt sett gärningar som ingår i en organiserad narkotikahandel med inriktning på att i vinningssyfte sprida missbruk och utnyttja köparnas beroende. Se NJA 2011 s. 357 p. 15. 1 4 Se Magnus Ulväng, SvJT 2006 s. 828 ff. 15 Se främst NJA 2012 s. 44, men även NJA 2012 s. 510 och NJA 2012 s. 535. 1 6 Se SOU 2014:43 s. 135.fotnot 9 · s. 445

Påföljdsbestämning i narkotikamål4 hänvisningar

Martin Borgeke · SvJT 2013 s. 1–70 · 4 ställen