Rättsfall
NJA 2012 s. 419
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2012 s. 419
BibTeX
@misc{nja-2012-s-419,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2012 s. 419}},
year = {2012},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 2 artiklar · 4 stycken/fotnoter
- Kvalificeringen av ett avtal får framför allt betydelse för de sakrättsliga verkningarna. I NJA 2012 s. 419 var fråga om bilar som av tillverkaren lämnats till en bilhandlare för försäljning kunde tas tillbaka. Parterna hade betecknat sitt mellanhavande som kommission. Men det förekommer att en person som i själva verket sålt en vara i fast räkning, i samförstånd med köparen försöker ge mellanhavandet sken av kommission för att få företräde framför köparens övriga borgenärer. För kommission förutsätts därför att återförsäljaren verkligen handlade för kommittentens räkning och inte för sin egen (se 1 och 23 §§ kommissionslagen). Enbart genom att beteckna mellanhavandet som kommission kan man inte uppnå sakrättsligt skydd. Efter en genomgång av hela avtalsförhållandet kom HD fram till att det var fråga om verklig kommission och tillverkaren kunde ta tillbaka de bilar som lämnats i kommission till bilhandlaren sedan denne kommit i ekonomiska svårigheter. 1.4 Tredjemansavtal och liknande frågor På det s.k. Frösakullsområdet i Halmstad finns cirka 60 arrendetomter som har arrenderats ut sedan 1930-talet. Fastigheten där tomterna är belägna ägdes av ett handelsbolag, som i sin tur upplät jorden till aktiebolaget Frösakull som lägenhetsarrende. Frösakull upplät i sin tur tomter för bostadsarrende till privatpersoner. Arrendeavgifterna för privatpersonerna var reglerade med konsumentprisindex och förhandlades i femårsperioder. Bolaget begärde arrendenämndens prövning av avgifterna för tre fastigheter. Denna fråga prövades slutligt av HD i NJA 2013 s. 491 (se även avsnitt 2.3.1). Domstolen kom till en början fram till att besittningsskyddet hade betydelse för den arrendeavgift som bostadsarrendatorerna hade att betala. I målet kunde konstateras att bostadsarrendatorerna hade ett begränsat besittningsskydd i förhållande till det besittningsskydd som skulle ha gällt om avtalet hade ingåtts direkt med jordägaren. Frågan blev därför om de på något annat sätt hade ett motsvarande besittningsskydd. Frösakull hade anfört att bostadsarrendatorerna enligt en bekräftelse mellan jordägaren och Frösakull har samma besittningsskydd som om Frösakull skulle ha varit jordägare. Detta innefattade enligt HD ett påstående om ett tredjemansavtal till förmån för arrendatorerna.
- Kvalificeringen av ett avtal kan också få betydelse för de sakrättsliga verkningarna. I NJA 2012 s. 419 var frågan om bilar som av tillverkaren lämnats till en bilhandlare för försäljning kunde tas tillbaka. Parterna hade betecknat sitt mellanhavande som kommission. Men det förekommer att en person som i själva verket säljer en vara i fast räkning, i samförstånd med köparen försöker ge mellanhavandet sken av kommission för att få företräde framför köparens övriga borgenärer. För kommission förutsätts därför att återförsäljaren verkligen handlade för kommittentens räkning och inte för sin egen (se 1 och 23 §§ kommissionslagen). Enbart genom att beteckna mellanhavandet som kommission kan man inte uppnå sakrättsligt skydd. Efter en genomgång av hela avtalsförhållandet kom HD fram till att det var fråga om verklig kommission. Tillverkaren kunde därför ta tillbaka de bilar som lämnats i kommission till bilhandlaren sedan denne kommit i ekonomiska svårigheter.
- I de båda tidigare berörda rättsfallen NJA 2012 s. 419 och ”Cargo Center” NJA 2014 s. 760 berördes även den rättsliga kvalificeringen av avtalsförhållandet. I det förra fallet hade det kanske inte så stor betydelse för utgången men det påverkar helt klart tolkningen av avtalet och hur den ska utföras. I det andra fallet hade kvalificeringen inte så stor betydelse för tolkningsfrågorna men den hade avgörande betydelse för utgången av målet (se avsnitt 1.3 och avsnitt 4.5.1.5 och 4.5.1.6). 1.9.4.2 Ändamål och syfte med avtalet Ändamål och syfte med avtalet utgör ett viktigt underlag för en objektivt inriktad tolkning. Det kan vara fråga om ändamålet med avtalet eller syftet med en viss klausul. Exempel i tidigare rättstillämpning är t.ex. undantag från täckningsfältet i ett försäkringsavtal (se NJA 2001 s. 750, se Herre, SvJT 2015 s. 629) och avtalsingressens betydelse (se NJA 1993 s. 436, se Herre, SvJT 2015 s. 614, 626 och 708).