Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20183 hänvisningar
- I NJA 2011 s. 799 tillämpades (se p. 42) beträffande en av de tilltalade bestämmelsen i 23 kap. 5 § om medverkan i mindre mån, varvid straffet för medhjälp till grovt narkotikabrott bestämdes till ett år (dvs. till en nivå under minimistraffet för brottet). Se, beträffande 23 kap. 5 §, även NJA 2012 s. 307 strax ovan; jfr även ”Bussen i Östberga” där 23 kap. 5 § inte tillämpades, men graden av delaktighet ändå beaktades vid straffvärdebedömningen.
- I båda målen kan Högsta domstolen vidare sägas ytterligare illustrera hur en mer nyanserad straffmätning och gradindelning — där hänsyn tas också till andra faktorer än sort och mängd — bör gå till. Jfr i denna del även NJA 2011 s. 799 som rörde sju personer som alla medverkat i internetförsäljning av mefedron och MDPV.
- I NJA 2011 s. 675 I ansågs den långa häktningstiden och de konsekvenser som hennes frihetsberövande hade fått för hennes fyraårige son (sonen hade under häktningstiden, liksom tidigare, bott hos morföräldrarna) inte vara sådana att de med tillämpning av 29 kap. 5 § första stycket 9 (då 8) påkallade en reduktion av fängelsestraffets längd. På motsvarande sätt ansågs inte konsekvenserna för sonen till en av de tilltalade i NJA 2011 s. 799 utgöra ett relevant billighetsskäl.