Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20182 hänvisningar
- I ”Det grova överfallsrånet” NJA 2011 s. 466 ansågs ett rån som tre personer förövat utgöra grovt rån. De tre personerna hade, efter att ha sökt igenom offrets fickor, under hot tvingat denne att uppge sin adress och därefter hållit offret frihetsberövad under hotfulla och skrämmande former medan bostaden genomsöktes. Högsta domstolen betonade i rättsfallet att gradindelningsfrågan ska prövas genom en allsidig bedömning av samtliga omständigheter. Vid bedömningen i det enskilda fallet togs hänsyn till att händelsen inte avslutades med gaturånet, att rånet utfördes av tre personer vid och i målsägandens hem, att det inte var fråga om ett impulsstyrt händelseförlopp (utan om ett rån som utfördes på ett metodiskt sätt) samt att ovissheten om det fortsatta händelseförloppet varit särskilt skrämmande för målsäganden.
- Betydelsen av 2010 års reform har sedermera påverkats av straffskaleskärpningar som gör att reformen i vissa delar förlorat sin betydelse. I rättsfallen ”Rånet i tobaksbutiken” och Rånet i guldsmedsbutiken” NJA 2018 s. 767 I och II uttalade Högsta domstolen, i två fall som gällde rån, följande (jfr ”Det grova överfallsrånet” NJA 2011 s. 466 p. 6): 29. I samband med 2017 års reform berördes förhållandet till 2010 års reform. Trots viss kritik av 2010 års reform fanns det enligt regeringen tillräckligt underlag för att dra slutsatsen att reformen haft viss effekt, men att det inte var visat att den lett till den generella höjning av straffen för allvarliga våldsbrott som eftersträvades. Av skäl som hade med straffrättskipningens stabilitet att göra kunde det enligt regeringen emellertid inte komma i fråga att överge 2010 års reform. Vad som enligt regeringen återstod var därför att genom punktvisa insatser förstärka effekten av 2010 års reform genom en skärpning av straffskalorna för de brottstyper som den avsåg. (Se [prop. 2016/17:108] s. 27, jfr s. 44.) 30. De reformer som har skett beträffande straffvärde och straffskalorna för bl.a. grovt rån får så förstås att skärpningen av straffskalorna är ägnad att åstadkomma den höjning av straffen för allvarliga våldsbrott som eftersträvades med 2010 års reform, dvs. att generellt höja straffnivån för sådana brott. De konkreta uttalanden som gjordes vid 2010 års reform rörande förändrade straffvärdenivåer får därmed anses vara överspelade när det gäller brott som omfattas av 2017 års ändringar. Med hänsyn till Högsta domstolens uttryckliga uttalanden om 2017 års ändringar kan nämnas att den reformen innebär skärpta minimistraff för brottstyperna grov misshandel, synnerligen grov misshandel, grovt olaga tvång, grovt olaga hot, grovt rån och grov utpressning samt skärpta straff för brott mot lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor.