Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20183 hänvisningar
- Se även NJA 2011 s. 39 som behandlas nedan i avsnitt 4.2.5 (för en prövning av oaktsamhet vid oaktsamt miljöbrott) samt NJA 2013 s. 369 som behandlas i avsnitt 4.2.6 (för en prövning av kravet på grov oaktsamhet enligt bidragsbrottslagen, 2007:612). 3.6 Allmänna frågor om gradindelning Under de nu aktuella åren har Högsta domstolen upprepade gånger återkommit till generella frågor om gradindelning (rubricering) och dess relation till straffvärde. Fråga har ofta varit om uttalanden om hur rättsläget måste förstås som sedan har legat till grund för gradindelningen i det enskilda fallet. I sammanhanget kan särskilt hänvisas till bl.a. ”Synnerligen grov misshandel?” NJA 2011 s. 89 (p. 9), ”Förarprovet” NJA 2016 s. 95 (p. 11–12), ”Bagagestölderna” NJA 2016 s. 1143 (p. 17), ”Lernacken I” NJA 2017 s. 806 (p. 8), ”Fem automatkarbiner” NJA 2017 s. 794 (p. 16–19), ”Skärpet” NJA 2017 s. 1129 (p. 8–9), ”De upprepade förfalskningarna” NJA 2018 s. 378 (p. 15– 17), ”Brevinkastet” NJA 2018 s. 574 (p. 19–20), ”De upprepade skattebrotten” NJA 2018 s. 634 (p. 9–10), ”Rånet i tobaksbutiken” och ”Rånet i guldsmedsbutiken” NJA 2018 s. 767 I–II (p. 6–7), ”Penningtvättshjälpen I” NJA 2018 s. 1010 I (p. 21–23) samt till ”Kvantumbranden” Högsta domstolens dom den 11 juni 2019 i mål nr B 6195-18 (p. 17–19) och ”Människorovet” den 19 juni 2019 i mål nr B 549-19 (p. 9–11).
- Smuggling vid tre tillfällen avseende icke rabiesvaccinerade hundar från ett land där det finns en beaktansvärd risk för rabiessmitta ansågs i ”Hundsmugglingen” NJA 2018 s. 456 utgöra tre fall av grov smuggling. Härvid beaktades särskilt det starka intresset av att hålla Sverige fritt från rabies och att brottsligheten redan från början utövats med viss systematik och i vinningssyfte. Straffvärdet för de enskilda brotten ansågs motsvara minimistraffet om sex månaders fängelse och straffvärdet för den samlade brottsligheten fängelse i nio månader. 4.2.5 Miljöbalken NJA 2011 s. 39 gällde ett åtal för oaktsamt miljöbrott enligt 29 kap. 1 § miljöbalken. Högsta domstolen framhöll att 29 kap. 1 § innehåller tre olika slags brott: (i) utsläpp av ett ämne som i det enskilda fallet medför en miljöskadlig förorening, (ii) utsläpp av ett ämne som i det enskilda fallet kan medföra en miljöskadlig förorening, och (iii) utsläpp av ett ämne som typiskt sett kan medföra en miljöskadlig förorening. Konstruktionens ansågs av Högsta domstolen innebära att (i) utgör ett skadedelikt, (ii) ett faredelikt och (iii) närmast ett delikt med presumerad fara.
- Jfr även NJA 2012 s. 1038 som behandlas ovan i avsnitt 2.2.2 angående frågan om påföljdslindring som kompensatoriskt rättsmedel för överträdelse av rätten till rättegång inom skälig tid. 29 kap. 5 § första stycket 4. I NJA 2011 s. 39 som gällde miljöbrott (se avsnitt 4.2.5) bestämdes påföljden till lägsta antalet dagsböter med hänsyn till att gärningsmannen omgående vidtagit åtgärder som gjorde att så gott som all bensin kunde samlas upp varför utsläppet i princip inte orsakade någon skada (se 29 kap. 5 § första stycket 4).