Hur identifieras rättsregler i HD:s prejudikat?1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2010 s. 559
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2010 s. 559
BibTeX
@misc{nja-2010-s-559,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2010 s. 559}},
year = {2010},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
10 hänvisningar i 7 artiklar · 10 stycken/fotnoter
- Domstolen har i dessa senare fall framhållit att flera olika faktorer ska beaktas vid tolkningen av såväl försäkringsvillkor som avtal i allmänhet. Därvid är det naturligt att avtalstypens affärsmässiga sammanhang (se t.ex. NJA 2010 s. 559) och de underliggande standardavtalens särdrag får betydelse för urvalet och avvägningen av de olika tolkningsfaktorerna. Detta gäller givetvis vid tolkning av alla typer av avtal och är inte speciellt för just försäkringsavtal. Att avtalets affärsmässiga realiteter och det sammanhang där det förekommer beaktas, innebär inte att det har utbildats en egen avtalstolkningsmetod för just den aktuella avtalstypen. 1.9.1.3 Inkorporering av standardvillkor m.m. I det i avsnitt 1.8.3.1 redovisade NJA 2007 s. 962, rörande en ansvarsfriskrivning i ett avtal om besiktningsuppdrag, uppkom även en fråga om en friskrivningsklausul hade införlivats i ett avtal om s.k. överlåtelsebesiktning. Besiktningsmannen översände omgående efter beställning av besiktningstjänsten en skriftlig orderbekräftelse som påtecknades och returnerades av en av de beställande makarna samma dag. Ett par dagar efter besiktningen tillställdes makarna resultatet av det utförda uppdraget i form av ett besiktningsutlåtande i vilket den i målet aktuella bestämmelsen om ansvarsbegränsning ingick.
- I NJA 2010 s. 559 hade musikförlaget EMI gett ut en CD-skiva med sång och musik av Evert Taube. På CD-omslagets framsida förekommer en bild av Evert Taube, tagen av en fotograf. EMI distribuerade skivan till Åhléns som är en av EMI:s återförsäljare. Åhléns hade en s.k. filmoch CD-rea i oktober 2003. I samband härmed gav Åhléns ut en reklamkatalog som innehöll titlar på olika filmer och CD-skivor. En av CDskivorna utgjordes av den nämnda skivan med Evert Taube. I katalogen fanns en bild som återgav CD-omslagets framsida. Det framgick inte vem som tagit bilden på Evert Taube. Fotografen gjorde gällande att Åhléns inte hade rätt att använda bilden i reklamkatalogen utan hans samtycke och utan att hans namn angavs och därför skulle betala skadestånd. Majoriteten behövde inte ta ställning till efterföljande agerande eftersom den ansåg att rätten att använda fotografiet låg konkludent i avtalet (se nästa avsnitt). Minoriteten ansåg däremot att parternas kommunikation efter avtalstidpunkten var relevant för att fastställa avtalsinnehållet och lade den ena parten till last att oklarheten inte hade retts ut. 1.9.3 Parternas gemensamma vilja Subjektiv avtalstolkning är problematisk eftersom det i de situationer där en tolkningsfråga uppkommer normalt inte är möjligt att utröna den gemensamma partsavsikten; är det möjligt uppstår det ingen tolkningsfråga. Emellanåt kan det gå att få fram fakta som visar på parternas syfte med avtalet, men det är då i första hand avsiktsförklaringen och inte avsikten som kommer fram. Då är det fråga om ett objektivt moment i tolkningsprocessen och inte om en subjektiv tolkning. Så är fallet i allmänhet vid avtal som ingås mot bakgrund av villkor av standardkaraktär. Detta belyser HD i ”Belgor” NJA 2019 s. 171, som rörde tolkning av en standardiserad skiljeklausul. HD uttalade följande angående parternas vilja. ”Skiljeavtal är ofta standardmässigt utformade. Det finns därför sällan hållpunkter för att i det enskilda fallet utröna en specifik partsavsikt.”
- I vissa fall har domstolarna vid subjektiv tolkning hänfört sig till underförstådda villkor i avtalet som uttryck för parternas gemensamma vilja. Det i föregående avsnitt redovisade NJA 2010 s. 559, där frågan var om intrång hade skett i upphovsrätten till ett fotografi, kan tjäna som exempel. HD uttalade här att om inte annat har klargjorts av upphovsrättsinnehavaren får det, vid ett avtal om upplåtelse av rätt att använda ett verk på förpackningen till en vara avsedd för vidareförsäljning till konsumenter, i regel anses vara underförstått att upplåtelsen även omfattar en rätt för producenten och för försäljare i senare led att utnyttja förpackningen för marknadsföring av varan på vedertaget sätt. Som framgår av det anförda är det i sådana fall egentligen inte fråga om parternas gemensamma vilja. Det går inte av omständigheterna att sluta sig till någon partsvilja utan domstolen drar en slutsats utifrån sakförhållandena, dvs. från objektiva moment i talan och den till grund för talan liggande juridiken.