Rättsfall

NJA 2010 s. 485

Citera

NJA 2010 s. 485

BibTeX

@misc{nja-2010-s-485,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2010 s. 485}},
  year         = {2010},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

4 hänvisningar i 4 artiklar · 4 stycken/fotnoter

Reflektioner över svensk straffrättspolitik då och nu1 hänvisning

Martin Borgeke · SvJT 2023 s. 857–887 · 1 ställe

Hur som helst blir intrycket att man i förarbetena till 1989 års reform var alltför försiktig i argumentationen för billighetsskälen. Den viktiga ambitionen vid 1989 års reform — att de framsteg på humanitetens område som behandlingstanken hade lett till inte skulle gå förlorade utan finnas kvar eller kanske till och med vidareutvecklas — verkar också vara på väg att delvis glömmas bort. Se visserligen HD:s uttalande i ”Företagsboten och fängelsestraffet” NJA 2012 s. 826 p. 64 samt HD:s generösa tillämpning i rättsfallen ”Bevisprovokationen” NJA 2011 s. 638 och ”Kronvittnet” NJA 2009 s. 599. Men se även HD:s restriktivitet i bl.a. ”Sjuttioåringen” NJA 2017 s. 138 och ”Crohns sjukdom” NJA 2010 s. 485 samt i ”Den livshotande sjukdomen” NJA 2021 s. 687.Problemen med den nuvarande regleringen · p. 7 · s. 879

Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20181 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2019 s. 1007–1124 · 1 ställe

I det enskilda fallet ansågs återfallet kunna beaktas i tillräcklig utsträckning genom förverkande av villkorlig medgiven frihet (en månad). 5.1.4 Billighetsskäl och påföljdseftergift 29 kap. 5 § första stycket 2. I NJA 2010 s. 485 ansågs att det förhållandet att den tilltalade led av Crohns sjukdom inte skulle beaktas vid straffmätningen avseende grov misshandel: ”Med beaktande av brottets art och straffvärde samt den restriktivitet som anbefalls i lagens förarbeten kan nu angivna förhållanden inte anses vara sådana att de enligt 29 kap. 5 § första stycket 6 [numera 2] BrB bör påverka vare sig påföljdsvalet eller straffmätningen.” Två justitieråd erinrade i ett tillägg om att det förhållandet att vissa omständigheter åberopats inför domstol ”utan att detta påverkat påföljdsbestämningen inte innebär att dessa inte skulle kunna vara av betydelse inom ramen för ett nådeärende”. I ett sådant ärende finns bl.a. möjlighet att beakta utvecklingen efter dom och förebringa en närmare utredning. Dessutom begränsas beslutsfattandet inte av de krav på restriktivitet som gäller vid påföljdsbestämningen. Rättsfallet har kommenterats av Jack Ågren i JT 2010–11 s. 725 ff.Försvårande och förmildrande omständigheter · p. 7 · s. 1096

Straffmätningsvärdet — en replik1 hänvisning

Martin Borgeke · SvJT 2015 s. 281–291 · 1 ställe

Ytterligare en punkt har tillkommit per den 1 april 2015, se prop. 2014/15:37. 1 0 Som Dag Victor framhåller innefattar begreppet straffmätningsvärde i regel inte eventuell återfallsskärpning enligt 29 kap. 4 § BrB. 11 Här bortses från den komplikation som det innebär att fängelse i vissa fall kan ersättas av villkorlig dom eller skyddstillsyn med samhällstjänst eller med kontraktsvård eller med fängelse enligt 28 kap. 3 § BrB. 1 2 Som har sagts i det föregående bortses från bötesproblematiken. 13 För en renodling av resonemanget förutsätts att varken brottslighetens art eller den tilltalades tidigare brottslighet talar för fängelse. 1 4 Se prop. 1987/88:120 s. 100. 15 Se socialkontorsfallet, NJA 2000 s. 314. 1 6 Se prop. 1987/88:120 s. 100. 17 Se NJA 2000 s. 256. 18 Se NJA 2009 s. 586 och pälshäleriet, NJA 2012 s. 654 p. 6. 1 9 Jfr Mari Heidenborgs anmälan av Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott i SvJT 2009 s. 119 ff. Enligt uppgift är det också en beslutsmodell av detta slag som lärs ut vid Domstolsakademins kurser. 20 Det kan i sammanhanget nämnas att det finns rättsfall från HD där billighetsskälen i 29 kap. 5 § BrB inte har getts ett särskilt stort genomslag, eller faktiskt inget genomslag alls. Här kan pekas på rättsfallet Crohns sjukdom, NJA 2010 s. 485, där en tilltalad med en ganska besvärlig sjukdomsbild inte fick någon påföljdsnedsättning över huvud taget. Ett annat är just skärtorsdagsdomen, NJA 2008 s. 359, där de tilltalade ungdomarna dömdes till skyddstillsyn med samhällstjänst trots att brottsligheten med hänsyn till bl.a. billighetsskäl inte borde leda till ett längre fängelsestraff än åtta månader, samtidigt som varken brottslighetens art eller tidigare brottslighet skulle inverka på påföljdsbestämningen. Ett angränsande exempel på en restriktiv hållning är HD:s tillämpning av regeln i 29 kap. 3 § andra stycket BrB i socialkontorsfallet, NJA 2000 s. 314. Fastän lagstiftaren år 1994 hade tagit bort den tröskel som tidigare fanns när det gäller möjligheten att på grund av förmildrande omständigheter gå under minimistraffet i straffskalan, och som innebar ett krav på att detta skulle vara uppenbart påkallat med hänsyn till brottets straffvärde, uttalade HD (s. 320) att även om uppenbarhetsrekvisitet tagits bort genom en lagändring bör det krävas starka skäl för att med stöd av förmildrande omständigheter underskrida föreskrivet straffminimum. 2 1 Här kan hänvisas till s. 194 x i Dag Victors artikel. 22 Den tidigare påföljdsbestämningen i narkotikamål.fotnot 9 · s. 285

Dag och jag och Högsta domstolen1 hänvisning

Stefan Lindskog · SvJT 2015 s. 415–423 · 1 ställe

Dag och jag satt tillsammans i ganska många mål, trots att vår gemensamma tid i HD bara blev drygt tre år. Vi var inte alltid ense. Det finns mål där jag fortfarande tycker att Dag fick utgången att tippa åt fel håll. Jag säger bara ”Kommunens ohemula förköpsansökan” NJA 2010 s. 27 och ”Jobbskatteavdraget” NJA 2010 s. 661! Men vid bladandet genom arkivbanden har jag också funnit mål där vi intog olika ståndpunkter utan att det har satt några djupare spår i mitt sinne eller ens i mitt minne (hur det är med Dag vet jag inte, men han har inte alltid varit i majoritet). Och i de flesta avgöranden drog vi i samma riktning. Två gånger kom vi rent av att omfamna varandra genom gemensamma tillägg, intellektuellt (se ”Den motklandrade bodelningen” NJA 2008 s. 740) eller närmast emotionellt (se ”Crohns sjukdom en nådefråga” NJA 2010 s. 485). Det är kära minnen!Dag och jag · p. 1 · s. 422