- Håstad, Sakrätt (1996) s. 339 ff., som också ansluter NJA 1982 s. 900 till detta resonemang. Frysningsprincipen, som det här är fråga om, har en vidare betydelse än att gälla omfattningen av förmånsrätter i konkurs, se Schytzer s. 217 med där redovisad praxis. Jfr NJA 2020 s. 414 (Lönegarantin i Powertrain), HD:s domskäl p. 28 om arbetstagarens möjligheter att genom sina val påverka utfallet för övriga borgenärer samt NJA 2009 s. 291 (ProCell), NJA 2010 s. 454 och NJA 2012 s. 441. Jfr hur syftet med den regel som kommer till uttryck i NJA 1973 s. 635 formuleras av HD i NJA 2006 s. 439 (Dalarnas Tidningar). Där framhålls i stället vikten av att ett konkursbo som inträder i konkursgäldenärens avtal och fullgör dennes förpliktelser mot en avtalspart skall få uppbära vad som är hänförligt till konkursboets insatser, även om hela fordringen var överlåten eller pantsatt. Dessa frågor diskuteras något ytterligare i avsnitt 12.4 (Utrymmet för rättshandlingar som påverkar utdelningen i gäldenärens konkurs) nedan.
- Se ovan i avsnitt 9.3.2.3 (Överlåtelse av rätten till utdelning i konkurs) och målen NJA 1973 s. 635, NJA 1982 s. 900, NJA 1993 s. 120, NJA 2009 s. 291 (ProCell), NJA 2010 s. 454 och NJA 2012 s. 441 (p. 8 i HD:s domskäl, min kursivering: ”... förhållandena vid konkursbeslutet så långt möjligt bör vara bestämmande för konkursborgenärernas inbördes rätt i konkursen”). Se även RH 1994:126. Jfr fallet NJA 1997 s. 759 och Håstads kommentar till detsamma i Sakrätt (1996), supplement s. 31.
Rättsfall
NJA 2010 s. 454
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2010 s. 454
BibTeX
@misc{nja-2010-s-454,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2010 s. 454}},
year = {2010},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
6 hänvisningar i 2 artiklar · 6 stycken/fotnoter
Fordrans uppkomst inom insolvensrätten4 hänvisningar
- Se NJA 1973 s 635, om pantsättning av framtida fordringar och att de måste vara intjänade vid konkursutbrottet för att omfattas av panten. Se även NJA 1982 s 900, HD:s domskäl st 4: ”Detta uttalande står i överensstämmelse med den allmänna uppfatt- ning på vilken konkurslagen bygger i denna del nämligen att underlaget för en särskild förmånsrätt bestäms efter förhållandena vid konkursutbrottet.” Se även NJA 2010 s 454, om förmånsrätt för kvarstadsfordran och frysningsprincipens genomslag i den kontexten.
- Avstamp togs, som sagt, i frysningsprincipen, och avgörandet skulle även kunna motiveras med den bredare beskrivning av frysningsprincipen som Högsta domstolen har använt i senare avgöranden, såsom i NJA 2009 s 291 och i NJA 2010 s 454. I dessa fall har domstolen konstaterat att frysningsprincipen innebär att förhållandena vid konkursutbrottet så långt som möjligt bör vara bestämmande för konkursborgenärernas inbördes rätt i konkursen, samt att förvaltarens eller enskilda borgenärers åtgärder normalt inte ska leda till en omfördelning mellan borgenärerna. I NJA 2005 s 11 fattade styrelsen i försäkringsbolaget beslutet efter konkursutbrottet. I enlighet med frysningsprincipen borde därför beslutet inte påverka fördelningen mellan borgenärerna, och medlen borde därför inte omfattas av företagshypoteket. Utgången i NJA 2005 s 11 skulle på så vis kunna förklaras med funktionalistiska skäl.
- Frysningsprincipen har inte bara använts för att avgöra frågor om huruvida en viss tillgång i konkursboet ska omfattas av en särskild förmånsrätt; den har givits ett vidare tillämpningsområde inom insolvensrätten. Högsta domstolen har på senare år använt frysningsprincipen i flera olika frågor. I NJA 2009 s 291 använde domstolen frysningsprincipen i en fråga om huvudfordrans uppkomst, och i NJA 2012 s 441 använde domstolen frysningsprincipen i en avtalstolkningsfråga. Vid dessa tillfällen har Högsta domstolen konstaterat att principen innebär att förhållandena vid konkursutbrottet så långt som möjligt bör vara bestämmande för konkursborgenärernas inbördes rätt i konkursen, samt att konkursförvaltarens åtgärder normalt inte ska leda till en omfördelning mellan borgenärerna. I NJA 2010 s 454 gav Högsta domstolen principen en än vidare betydelse, där påpekade nämligen domstolen att av frysningsprincipen följer att konkursförvaltarens eller enskilda borgenärers åtgärder normalt inte ska leda till en omfördelning mellan borgenärerna.