Rättsfall
NJA 2009 s. 408
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2009 s. 408
BibTeX
@misc{nja-2009-s-408,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2009 s. 408}},
year = {2009},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
9 hänvisningar i 4 artiklar · 9 stycken/fotnoter
- Tvistefrågan i NJA 2009 s. 408 gick tillbaka på en brand i en maskinhall och i en panncentral belägna på en fastighet. Byggnaderna, som brann ned till grunden, var försäkrade. Sedan ägaren väckt talan mot försäkringsbolaget i fråga om rätt till försäkringsersättning fastställdes att ägaren var berättigad till försäkringsersättning för den skada han åsamkats till följd av branden. Härefter uppstod tvist mellan parterna om på vilket sätt och med vilket belopp skadan skulle ersättas. Försäkringsbolag hade under brandförsäkringen rätt att, i stället för att utge kontant ersättning för skada på egendom, föreskriva att skadan skulle återställas. Som framställningen återkommer till kunde detta villkor inte tolkas eller jämkas så att försäkringsbolaget hade en skyldighet att återställa egendomen (se avsnitt 1.9.4.1). Däremot användes 36 § AvtL för att jämka avtalet i ett annat avseende.
- Att det finns gränser för en korrigerande tolkning framgår av NJA 2009 s. 408. Här hade ett försäkringsbolag under en brandförsäkring rätt att, i stället för att utge kontant ersättning för skada på egendom, föreskriva att skadan skulle återställas. Enligt HD kunde detta villkor inte tolkas så att försäkringsbolaget hade en skyldighet att återställa egendomen. Inte heller kunde en jämkning av försäkringsvillkoren ge underlag för att ålägga försäkringsbolaget en sådan skyldighet, något som skulle innebära en alltför drastisk förändring av rättsförhållandet mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren. Däremot användes 36 § AvtL för att jämka avtalet i ett annat avseende (se avsnitt 1.8.3.1).
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Jfr NJA 2009 s. 408 där Högsta domstolen, även om det inte framgår explicit, synes ha intagit ståndpunkten att de ifrågavarande bestämmelsernas ordalydelse inte kunde anses ge stöd för att försäkringsgivaren skulle ha någon skyldighet av det slag som den försäkrade gjort gällande.
- I NJA 2009 s. 408 hade två byggnader, en maskinhall och en panncentral, brandskadats. Byggnaderna ägdes av en näringsidkande privatperson. Skadorna omfattades av dennes företagsförsäkring. Enligt försäkringsvillkoren kunde skadeersättning betalas (a) kontant i förskott, (b) kontant efter att den skadade egendomen återställts eller (c) genom att den skadade egendomen återställdes genom försäkringsgivarens försorg. Försäkringsgivaren ägde rätt att välja på vilket av dessa sätt ersättning skulle utges. Försäkringstagaren saknade möjlighet att förskottera kostnaden för återuppförande av byggnaderna, som uppgick till cirka 16 miljoner kronor, och yrkade därför bland annat förskottsersättning enligt alternativ (a). Försäkringsgivaren hänvisade till den föreskrivna valrätten och meddelade att ersättning inte kunde betalas med mindre än att försäkringstagaren kunde visa att de skadade byggnaderna återställts. Högsta domstolen konstaterade att en skadereglering med den inriktning som försäkringsgivaren gjorde gällande skulle medföra att försäkringstagaren i praktiken saknade möjlighet att erhålla den ersättning ur försäkringen som försäkringsgivaren i och för sig hade vitsordat. Enligt domstolen kunde en sådan tillämpning av försäkringsvillkoren anses uppenbart oskälig mot försäkringstagaren. Av processtekniska skäl avgjorde Högsta domstolen emellertid inte frågan om eventuell jämkning. I stället återförvisades målet till hovrätten för fortsatt handläggning, varvid hovrätten genom tillämpning av 36 § AvtL dömde försäkringsgivaren att betala ut den ifrågavarande ersättningen i förskott. 1.5 Förbud mot oskäliga försäkringsvillkor Oskäliga försäkringsvillkor kan inte bara jämkas med stöd av 36 § AvtL utan även göras till föremål för förbud med stöd av 3 § AVLK respektive 1 § AVLN. I följande avgörande har Marknadsdomstolen tagit ställning till en talan om sådant förbud.
- 1.2.2.5 NJA 2002 s. 244 1.1 NJA 2003 s. 89 2.6 NJA 2004 s. 534 1.2.2.1; 1.2.2.2 NJA 2004 s. 566 3.2 NJA 2004 s. 609 3 NJA 2005 s. 324 3.6.2 NJA 2005 s. 335 3.6.3; 3.6.3 NJA 2005 s. 745 6.7 NJA 2006 s. 32 6.3 NJA 2006 s. 53 1.2.1; 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4 NJA 2006 s. 367 1.2.2.4; 1.6.3 NJA 2006 s. 721 1.6.1.1 NJA 2007 s. 17 1.2.2.2; 1.2.2.4 NJA 2007 s. 461 3 NJA 2007 s. 482 6.4 NJA 2007 s. 997 3.1 NJA 2008 s. 668 1.2.2.1 NJA 2008 s. 1217 I och II 3 NJA 2009 s. 94 1.7.1 NJA 2009 s. 104 3 NJA 2009 s. 244 3.6.1 NJA 2009 s. 355 1.2.2.1 NJA 2009 s. 408 1.2.2.1; 1.4 NJA 2009 s. 846 6.6 NJA 2009 s. 877 1.2.2.1; 1.4 NJA 2010 s. 227 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3 NJA 2010 s. 661 3 NJA 2011 s. 331 I och II 3.2 NJA 2012 s. 3 1.2.2.1; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.2.2.5; 1.2.2.6 NJA 2012 s. 414 1.7; 3.6.4 NJA 2012 s. 584 3.5.1 NJA 2012 s. 685 3 NJA 2013 s. 233 2.7.2 NJA 2013 s. 253 1.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.7 NJA 2013 s. 438 3 NJA 2013 s. 560 3.4 NJA 2013 s. 659 1.1 NJA 2013 s. 1121 4.2 NJA 2014 s. 3 6.2 NJA 2014 s. 684 1.1 NJA 2015 s. 365 2.3.2 Marknadsdomstolen MD 2011:21 1.5 Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) RÅ 1990 ref. 106 5.1 RÅ 1992 ref. 29 5.2 Övriga domstolar Hovrätten för Övre Norrlands dom den 8 april 2011 i mål nr T 483-09 1.4
Försäkringsbolags lojalitetskrav under utmejsling3 hänvisningar
- Se NJA 2009 s. 408 och Munukka J., Försäkringsbolags krav på egendomens återställande oskäligt — trots att metoden är tillåten enligt FAL, SvJT 2009 s. 960 ff.
- Jfr NJA 2009 s. 408.
- Ett i viss mån anslutande avgörande är NJA 2009 s. 408. En panncentral och en maskinhall hade brunnit ner. Försäkringstagaren var ålderspensionär. Enligt försäkringsvillkoren kunde ersättning utgå i förskott eller i efterskott, efter försäkringstagarens återställande av egendomen, eller genom att försäkringsbolaget lät återställa egendomen. Försäkringsbolaget valde att ersättning skulle utbetalas efter försäkringstagarens återställande. Försäkringstagaren hade obestritt sökt banklån men inte fått låna tillräckligt ens för att anlägga bottenplattorna. Eftersom försäkringstagaren saknade ekonomiska förutsättningar att återuppföra byggnaderna fann HD att denna tillämpning av skaderegleringsvillkoret betog försäkringstagaren möjligheten till ersättning. Tillämpningen ansågs vara uppenbart oskälig och gav grund för jämkning enligt 36 § avtalslagen.