- Se t.ex. NJA 2009 s. 280 (politiskt brott/folkmord, etnicitet, Rwanda), NJA 2009 s. 557 (politiska brott, Turkiet), NJA 2020 s. 426 (sexuell läggning, Iran). NJA 2002 s. 624 verkar vara första gången som Europakonventionen artikel 3 nämns av HD i utlämningssammanhang. Se också NJA 1991 s. 572 med yttrande från Invandrarverket och vittnesförklaring från flyktingkonsulent, NJA 1990 s. 484 (kapning av luftfartyg från Sovjetunionen)
- Se lag (1957:668) om utlämning för brott §§ 6–7 och t.ex. NJA 2008 s. 608, NJA 2009 s. 280, NJA 2014 s. 413, NJA 2017 s. 975 och NJA 2019 s. 611.
- Se Soering mot Storbritannien (14038/88) 7 juli 1989, Ahorugeze mot Sverige (37075/09) 27 oktober 2011 som föregicks av NJA 2009 s. 280, och Othman mot Storbritannien (8139/09) 17 januari 2012 §§ 258–259.
Rättsfall
NJA 2009 s. 280
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2009 s. 280
BibTeX
@misc{nja-2009-s-280,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2009 s. 280}},
year = {2009},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
8 hänvisningar i 3 artiklar · 8 stycken/fotnoter
Svenska domstolars hantering av Europakonventionen3 hänvisningar
- NJA 2009 s. 280 (Rwandautlämning) Antagligen var det när konventionen fick ställning som svensk lag få som förutsåg i vilken utsträckning konventionen skulle komma att uppfattas som ett integrerat inslag i den svenska rätten och få betydelse för den konkreta rättstillämpningen. Utvecklingen och konventionens betydelse kan naturligtvis beskrivas på olika sätt. Här tänkte jag inte göra någon tidsmässigt eller sakligt systematisk genomgång av hur konventionen tillämpats av den svenska Högsta domstolen utan endast utifrån några av de artiklar som aktualiserats i rättspraxis göra en exemplifierande genomgång av främst sådana mål som jag själv deltagit i och då med särskild inriktning på det sätt som konventionen beaktats. Som jag tidigare antytt är den ”tes” som jag har, om jag nu kan sägas ha någon sådan, närmast att det konfliktperspektiv som tidigare präglade synen på konventionen och dess betydelse visat sig vara alltför snävt och efterhand ersatts med ett synsätt där konventionen uppfattas som en naturlig integrerad del av den svenska rättsordningen som inte bara sätter spärrar för tillämpningen av annan lag utan också används aktivt som underlag för rättsbildning genom praxis.
- NJA 2009 s. 280 (Rwandautlämningen) Förbudet mot tortyr i konventionen har aktualiserats i några fall i HD. De flesta har gällt frågan om på vilket sätt HD i ett utlämningsärende bör beakta risken för tortyr (liksom risken för andra konventionskränkningar) i ”den främmande staten” som ett hinder mot utlämning.
- De risker för konventionsstridig behandling som enligt Europadomstolens praxis kan utgöra hinder för utlämning är till stor del av det slaget att de också innebär hinder för utlämning enligt utlämningslagen. Enligt utlämningslagens ordalydelse skulle HD emellertid inte i ett utlämningsärende ha till uppgift att pröva i vad mån bestämmelserna i Europakonventionen innebär ett lagligt hinder mot utlämning och regeringen således inte heller vara bunden om HD ändå prövar frågan och finner att det finns ett sådant hinder. HD har behandlat denna frågeställning i en serie avgöranden (NJA 2002 s. 624, NJA 2007 N 36, NJA 2007 s. 574 och NJA 2009 s. 280, med en översikt av utvecklingen i det sistnämnda avgörandet). Innebörden av avgörandena är i korthet att HD ska pröva också frågan om en utlämning står i strid med konventionen (vilket väl också innebär att HD utgår från att regeringen skulle respektera bedömningen att konventionen innebar ett lagligt hinder mot utlämning), att prövningen enligt konventionen ska göras vid sidan av och efter prövningen enligt utlämningslagen samt att utgångspunkten för prövningen enligt utlämningslagen ska vara den berördes personliga förhållanden medan utgångspunkten för den efterföljande fristående prövningen enligt konventionen ska vara de allmänna förhållandena i den anmodande staten. De nu nämnda avgörandena är inte exempel på någon normkonflikt mellan konventionen och annan svensk lag och inte heller på konventionskonform tolkning eller annan användning av konventionen som tolkningsunderlag för annan svensk lag. Avgörandena är istället exempel på hanteringen av den normativa lucka som uppstår genom att uppkomsten av ett nytt lagligt hinder mot utlämning utan någon reglering av i vilken ordning detta hinder ska prövas. Vad HD gjort i avgörandena är alltså att, mot bakgrund av konventionen och den interna svenska utlämningsregleringen, tillhandahålla en hanteringsordning, dvs. normutfyllnad.
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Hinder ansågs i NJA 2009 s. 280 inte föreligga mot utlämning till Rwanda. Frågan var huvudsakligen om det med hänsyn till risken för att den eftersökte inte skulle få en rättvis rättegång skulle kunna stå i strid med artikel 6 att utlämna honom. Även om det var oklart huruvida den eftersökte skulle ha möjligheter att få en rättvis rättegång enligt artikel 6 Europakonventionen ansågs utredningen inte ge tillräckligt stöd för att säga att det förelåg lagligt hinder mot utlämning för bl.a. folkmord. Bedömningen bör läsas mot bakgrund av att HD uttryckligen framhöll att dess prövning avser huruvida utlämning lagligen kan beviljas och att goda skäl talar för att regeringen vid sin prövning bör ta större hänsyn till det i Europakonventionen skyddade intresset.
- NJA 2007 s. 345 NJA 2007 s. 369 NJA 2009 s. 3 NJA 2007 s. 400 NJA 2009 s. 111 NJA 2007 s. 425 NJA 2009 s. 121 NJA 2007 s. 451 NJA 2009 s. 149 NJA 2007 s. 533 NJA 2009 s. 189 NJA 2007 s. 574 NJA 2009 s. 234. NJA 2007 s. 624 NJA 2009 s. 280 NJA 2007 s. 636 NJA 2009 s. 300 NJA 2007 s. 774 NJA 2009 s. 350 NJA 2007 s. 805 NJA 2009 s. 424 NJA 2007 s. 918 NJA 2009 s. 447 NJA 2007 s. 929 NJA 2009 s. 485 NJA 2007 s. 941 NJA 2009 s. 531 NJA 2007 s. 973 NJA 2009 s. 557 NJA 2007 s. 1037 NJA 2009 s. 559