Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Se rörande legalitetsprincipen även NJA 2001 s. 214, NJA 2003 s. 133, NJA 2004 s. 97, NJA 2006 s. 708, NJA 2007 s. 219, NJA 2007 s. 227, NJA 2007 s. 326, NJA 2007 s. 941, NJA 2008 s. 930 (den skiljaktiga meningen), NJA 2008 s. 1135 och NJA 2009 s. 111.
- En person som fört över information om nummer hänförliga till kreditkort till magnetremsor på plastkort ansågs i NJA 2009 s. 111 — trots att korten inte var försedda med någon text eller annat som angav vem som är utställare eller innehavare — ha gjort sig skyldig till urkundsförfalskning. Information om utställare och innehavare framgick istället av koden som kortens magnetremsor var försedda med. Enligt HD utgjorde den omständigheten att det krävs en maskinell behandling i kortläsare för att identifiera den skenbara utställaren och innehavaren inte något som fråntog korten deras egenskap att vara urkunder som upprättats till bevis. Två justitieråd var skiljaktiga och menade att korten saknade originalkaraktär och s.k. beviskvalitet och därför inte utgjorde oäkta urkunder (men de framhöll också att förfarandet i sig skulle kunna bedömas som förberedelse till brott). Fallet har kommenterats av Magnus Ulväng i JT 2009–10 s. 769 ff. 4.1.13 Mened, falskt åtal och annan osann utsaga (15 kap.) Frågan om den tilltalade skulle gå fri från ansvar för mened på grund av att utsagan avsett förhållanden om vilka han ägt vägra yttra sig (se 15 kap. 4 § andra stycket brottsbalken) har behandlats i NJA 2001 s. 183. Bedömningen avsåg en situation där domstolen inte upplyst vittnet om rätten att vägra yttra sig enligt 36 kap. 6 § rättegångsbalken men där vittnet senare kom att åtalas för medverkan i den brottslighet som vittnesmålet avsåg. Om vittnet varit inblandad i brottsligheten kunde, enligt HD, ha uppkommit en intressekonflikt på så sätt att han var tvungen att antingen bryta mot sin sanningsplikt eller lämna uppgifter som var belastande för honom själv. Mot denna bakgrund ansågs vittnesmålet ha avsett förhållanden som vittnet haft rätt att vägra uttala sig om och omständigheterna innebära skälig ursäkt för honom. Att vittnet sedermera frikänts från ansvar för medverkan i den ifrågavarande brottsligheten ansågs inte hindra tillämpning av bestämmelsen.
- NJA 2007 s. 345 NJA 2007 s. 369 NJA 2009 s. 3 NJA 2007 s. 400 NJA 2009 s. 111 NJA 2007 s. 425 NJA 2009 s. 121 NJA 2007 s. 451 NJA 2009 s. 149 NJA 2007 s. 533 NJA 2009 s. 189 NJA 2007 s. 574 NJA 2009 s. 234. NJA 2007 s. 624 NJA 2009 s. 280 NJA 2007 s. 636 NJA 2009 s. 300 NJA 2007 s. 774 NJA 2009 s. 350 NJA 2007 s. 805 NJA 2009 s. 424 NJA 2007 s. 918 NJA 2009 s. 447 NJA 2007 s. 929 NJA 2009 s. 485 NJA 2007 s. 941 NJA 2009 s. 531 NJA 2007 s. 973 NJA 2009 s. 557 NJA 2007 s. 1037 NJA 2009 s. 559