Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Det förhållandet att en norsk medborgare som begärts utlämnad till Norge för verkställighet av ett fängelsestraff var föremål för en ännu inte lagakraftvunnen dom i Sverige — vilket enligt 6 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge utgör hinder mot utlämning — ansågs i NJA 2008 s. 984 inte hindra att han fortsatt hölls häktad i utlämningsärendet. Av 12 § andra stycket framgår nämligen att utlämningshinder enligt 6 § innebär att tvångsmedelsbeslut inte gäller under tid då personen är anhållen, häktade, undergår fängelsestraff eller annars är omhändertagen i anstalt; motsatsvis följer enligt HD att ett häktningsbeslut gäller om personen inte är frihetsberövad i det svenska målet. Eftersom personen i fallet inte var häktad i det svenska målet gällde alltjämt häktningsbeslutet i utlämningsärendet. 6.2.2 Överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder Systemet med utlämning har, som bekant, inom EU ersatts av den europeiska arresteringsordern. Arresteringsordern bygger på principen om ömsesidigt erkännande, dvs. principen att utländska domar och beslut (i det här fallet t.ex. ett häktningsbeslut) skall respekteras och därför erkännas och verkställas i en annan medlemsstat. Erkännande och verkställighet utgör så att säga en tydlig huvudregel som kan frångås endast om det finns stöd för det i regleringen. I NJA 2007 s. 168 kom detta till uttryck när den eftersökte invände bl.a. att det brott han söktes för var begånget för mer än 15 år sedan samt att den polska straffprocessen generellt hade sådana brister att det fanns skäl att anta att den fortsatt processen skulle ta sådan tid att han inte skulle kunna få en rättvis rättegång. I denna del uttalade HD följande: ”Med lagen om arresteringsorder har rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna genomförts i svensk rätt. Rambeslutet bygger på principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden bland EU:s medlemsstater (sjätte beaktandesatsen). I rambeslutets tionde beaktandesats anges att systemet med en europeisk arresteringsorder vilar på en hög grad av förtroende mellan medlemsstaterna och att tillämpningen av systemet får avbrytas endast om en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter de principer som fastställs enligt artikel 6.1 Fördraget om Europeiska unionen. I artikel 6 anges bl.a. att unionen bygger på principerna om respekt för de mänskliga rättigheterna och att unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande rättigheterna såsom de garanteras i Europakonventionen.
- NJA 2008 s. 984 NJA 2007 s. 213