Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- I NJA 2008 s. 900 ansågs att en person som gjort sig skyldig till tillgrepp av två DVD-skivor i ett varuhus och satt sig till motvärn när en butikskontrollant ingripit skulle dömas för rån enligt 8 kap. 5 § första stycket och inte för andra brott som ingått i förfarandet enligt andra stycket. Slutsatsen motiverades framför allt med hänvisning till våldets omfattning — fem eller sex knytnävsslag i ansiktet, på hjässan och handen samt ett knä i bröstet på offret. Ett justitieråd var skiljaktigt och menade att gärningen inte kunde bedömas som rån eftersom det inte var klarlagt att den tilltalades uppsåt var att utöva våld i syfte att behålla de tillgripna varorna. 4.1.7 Bedrägeri och annan oredlighet (9 kap.) I NJA 2006 s. 491 hade en man som varit arbetsledare för en städsektion i en kommun på tjänstgöringsrapporter fört upp personer som aldrig utfört något arbete och istället anlitat svart arbetskraft. Till följd av detta betalades pengar ut till de på rapporterna uppförda personerna. Pengarna lämnades sedan över till den tilltalade som i sin tur betalade en del av de medel som utbetalats till de personer som utgjort den svarta arbetskraften. Fråga uppstod framför allt om kommunen lidit skada på det sätt som förutsätts för ansvar för bedrägeri enligt 9 kap. 1 § brottsbalken. Den tilltalade invände i denna del att kommunen erhållit kompensation genom det arbete som utförts av den svarta arbetskraften (arbetet hade utförts utan anmärkning). HD fann emellertid att arbetet: ”[e]nligt de avtal som [den tilltalade] slutit med de personer som faktiskt utfört det aktuella städarbetet skulle … ersättas med lägre belopp än vad som skulle följa av en tillämpning av de normer som kommunen annars använde för beräkning av ersättning för utfört arbete.” Kommunen ansågs därför ha vilseletts att betala ut ersättning som inte motsvarades av de faktiska kostnaderna för det utförda arbetet vilket, enligt HD fick anses, utgöra skada. Det ansågs därvid sakna betydelse både att kommunen inte betalat mer för städningen än vad som normalt skulle ha skett och att ingen företrädare för kommunen skulle ha varit beredd att godta att svart arbetskraft nyttjades.
- I NJA 2008 s. 900 ansågs det faktum att den tilltalade redan avtjänat det straff om åtta månader till vilket han dömts av hovrätten och därefter försökt ”börja om” möjligen kunna utgöra skäl att sätta ned straffet för ett rån med ett straffvärde på ca 1 år (med stöd av 29 kap. 5 § första stycket 8). Däremot menade HD att situationen inte var sådan att det kunde anses föreligga särskilda skäl att gå under straffminimum varför påföljden bestämdes till just fängelse ett år (jfr här NJA 2000 s. 421). 5.1.1.4 Ungdomsreduktion Bestämmelsen om s.k. ungdomsreduktion har tillämpats bl.a. i NJA 2001 s. 627, NJA 2002 s. 198, NJA 2002 s. 270, NJA 2002 s. 489, NJA 2003 s. 313, NJA 2005 s. 237 och NJA 2006 s. 524. Jfr även NJA 2007 s. 53.
- NJA 2008 s. 900 NJA 2007 s. 180