1 hänvisningar i 1 artiklar · 1 stycken/fotnoter
Karin Wistrand · SvJT 2016 s. 332–345 · 1 ställe
- Brottsbalkens bestämmelse om straffmyndighet Enligt bestämmelsen i 1 kap. 6 § brottsbalken får någon som har begått brott innan han eller hon fyllt 15 år inte dömas till påföljd. Om den anklagade inte fyllt 15 år vid tidpunkten för brottet — inte var straffmyndig — gäller därmed ett absolut förbud mot att döma till påföljd. Oavsett om gärningsmannen är straffmyndig eller inte betecknas dock gärningen som ett brott i brottsbalkens mening. Det innebär bl.a. att normala regler för medverkansansvar gäller. Detta har också viss betydelse för ordningen vid prövningen av brottsanklagelsen. Brott av barn före 15 års ålder — bestämmelserna i LUL Ansvaret för utredning av brott som har begåtts av barn före 15 års ålder vilar primärt på socialtjänsten och syftar i första hand till att klarlägga behovet av sociala insatser. Vid mycket allvarliga brott finns det också ett starkt intresse av att få närmare kännedom om hur brottet har utförts. Reglerna för i vilka fall utredning ska inledas finns i 31 § LUL. Barnet får förhöras men möjligheterna att använda straffprocessuella tvångsmedel mot den som är under 15 år är begränsade. Anhållande, häktning, reseförbud och kvarstad får inte användas. Detsamma gäller hemliga tvångsmedel. Om det är fråga om ett brott på vilket fängelse skulle ha kunnat följa, får den unge gripas om han eller hon anträffas på bar gärning eller på flykt från brottsplatsen (35 § LUL). Enligt 36 § LUL får — om det finns särskilda skäl — beslag, husrannsakan och kroppsvisitation samt fotografi och fingeravtryck, enligt bestämmelserna i 27 och 28 kap. rättegångsbalken, företas mot den unge. Den 1 juli 2010 infördes genom 36 a § LUL en möjlighet att genomföra kroppsbesiktning, vilket tidigare inte var tillåtet. Kroppsbesiktning får dock enbart beslutas vid misstanke om särskilt allvarlig brottslighet och endast under förutsättning att det är av synnerlig vikt för att klarlägga omständigheterna kring brottet. Samtidigt som möjligheten till kroppsbesiktning tillkom infördes i tydliggörande syfte också en särskild bestämmelse i LUL där det uttryckligen anges vilka tvångsmedel som får användas mot den som är under 15 år. Generellt sett gäller att restriktivitet alltid ska iakttas vid användandet av tvångsmedel mot barn. Enligt 38 § LUL finns en möjlighet för åklagare att, om det krävs ur allmän synpunkt, föra så kallad bevistalan mot den som inte är straffmyndig. Genom en sådan talan prövar domstol om den unge har begått brottet. Bestämmelsen är avsedd för situationer där det är fråga om misstanke om ett mycket allvarlig brott, men har mycket sällan kommit till användning i praktiken. Häktning av den som inte har fyllt 18 år Särskilda regler gäller för häktning av den som är straffmyndig men som inte har fyllt 18 år (vid tidpunkten för häktning). Om det på grund av den misstänktes ålder kan befaras att häktning skulle komma att medföra allvarligt men för den unge får häktning ske endast om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas (24 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken). Den som är under 18 år får antas alltid lida allvarligt men av häktning (jfr prop. 1964:10 s. 163). Prövningen ska avse frågan om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas, inte om sådan övervakning faktiskt har ordnats (se NJA 2008 s. 81). För häktning krävs dessutom synnerliga skäl (23 § LUL). Det innebär att häktning av ungdomar får ske endast i undantagsfall (se prop. 1964:10 s. 163). Frågan om det finns synnerliga skäl för häktning ska bedömas med hänsyn främst till den misstänktes ålder och brottslighetens allvar. Av betydelse är också styrkan i de särskilda häktningsskälen. Vid bedömningen ska särskild hänsyn normalt inte tas till att det återstår kort tid till huvudförhandlingen. Påföljdsval och straffmätning När det gäller reglerna för påföljdsval och straffmätning för unga lagöverträdare är det i detta sammanhang tillräckligt att konstatera att den tilltalades ålder har mycket stor betydelse för hur ingripande påföljd som kan komma i fråga.Något om de särskilda reglerna för unga brottsanklagade · p. 1 · s. 335