Rättsfall
NJA 2008 s. 642
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2008 s. 642
BibTeX
@misc{nja-2008-s-642,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2008 s. 642}},
year = {2008},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
9 hänvisningar i 7 artiklar · 9 stycken/fotnoter
- Det finns ett flertal exempel ur rättspraxis där allmänna kontraktsrättsliga principer har an- vänts i situationer då det inte förelegat en avtalsrelation. Framför allt beträffande det allmän- nas ansvar för tjänster som utförs mot betalning finns ett stort behov av att offentligrättsliga normer kompletteras med privaträttsliga, kontraktuella, normer. I rättsfallet NJA 1998 s. 656 ansågs allmän domstol vara behörig att pröva en kommuns skyldighet att återbetala inbetald dagisavgift på grund av att lokalerna var hälsofarliga. I NJA 2008 s. 642 var också fråga om åter- betalning av dagisavgift. I det rättsfallet ansågs en kommun återbetalningsskyldig för avgift som vad hänförlig till en period då personalen strejkade. I NJA 2018 s. 266 (Högskoleavgiften) ansågs en högskola skyldig att återbetala studieavgifter till en student på grund av att undervis- ningen varit undermålig. Studenten hade alltså rätt till prisavdrag. I den aktuella situationen betraktades högskolans ansvar som ett kontraktsansvar, innebärande att studenten hade rätt till prisavdrag vid högskolans avtalsbrott. Att försöka pressa in dessa situationer i en anbud- accept-modell förefaller enligt min mening missriktat.
- NJA 2008 s. 642 58
Hur identifieras rättsregler i HD:s prejudikat?1 hänvisning
- Ett sådant avgörande är NJA 1998 s. 656 I, där föräldrar som haft sina barn i kommunal barnomsorg och som betalat avgifter för omsorgen ansågs kunna föra en talan vid allmän domstol om återbetalning av avgifter på grund av hälsofarliga lokaler. Här bedömdes förhållandet ha så starka privaträttsliga inslag att det förelåg ett ömsesidigt förpliktande avtal. Också NJA 2008 s. 642 rörde kommunal barnomsorg. Här var frågan om föräldrar var skyldiga att betala barnomsorgsavgift också under den period vid vilken personalen hade tagits ut i strejk och någon verksamhet alltså inte bedrevs. Även i detta fall ansågs verksamheten utgöra ett ömsesidigt förpliktande avtal. HD fann här att någon betalningsskyldighet inte hade förelegat under tiden då personalen strejkade eftersom den som inte får en avtalad prestation inte heller behöver betala för den.
- I NJA 2013 s. 700 ansågs däremot bestämmelsen vara tillämplig på arbetslöshetskassas fordran avseende medlemsavgift. HD fäste i rättsfallet avseende vid att det av förarbetena framgick att avsikten var att bestämmelsen bör ges en vidsträckt tillämpning, att utgångspunkten för bedömningen bör vara hur rättsförhållandet uppfattas ur en konsuments perspektiv och att ett inslag av myndighetsutövning inte ska vara avgörande. Vissa särskilda förhållanden medförde en tillämpning trots att arbetslöshetskassornas verksamhet som helhet betraktad utgör myndighetsutövning som är starkt subventionerad av staten. Dessa var att medlemskap i en arbetslöshetskassa är frivilligt, vilket innebär dels att medlemmen när som helst kan lämna kassan, dels att krav på avgift bara kan uppkomma för den som valt att bli medlem, varför skyldigheten att betala har stora likheter med en försäkringspremie eller en liknande avgift i ett privaträttsligt förhållande. Verksamheten innefattade därför inte så påtagliga moment av offentlig maktutövning som krävs för att kassans fordran skulle vara underkastad tioårspreskription. Noteras bör att HD i detta hänseende hänvisade till NJA 2008 s. 642 (se i det föregående, avsnitt 4.5.1.7). En minoritet (2 justitieråd) kom till motsatt resultat med åberopande av att arbetslöshetskassornas huvudsakliga verksamhet, att handha arbetslöshetsersättningen, uteslutande utgör myndighetsutövning och att verksamheten därför inte kunde betraktas som näringsverksamhet.
En enda högsta domstol — ett första steg?1 hänvisning
Civilrätt och offentliga tjänster1 hänvisning