Rättsfall

NJA 2008 s. 567

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2008 s. 567

BibTeX

@misc{nja-2008-s-567,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2008 s. 567}},
  year         = {2008},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

5 hänvisningar i 4 artiklar · 5 stycken/fotnoter

Ansvarsutkrävande i kris- och krigstider1 hänvisning

Richard Sannerholm · SvJT 2026 s. 291–314 · 1 ställe

Se Magnus Ulväng m.fl. Brotten mot allmänheten och staten (Uppsala: Iustus) och prop. 1988/89:113 om ändring i brottsbalken (tjänstefel), s. 14. 1 6 Se t.ex. SOU 2005:104 bilaga 5 för ett resonemang om ansvar och valfrihet. JO bör inte ingripa mot befattningshavare med osjälvständiga befogenheter, 27 § lag (2023:499) med instruktion för Riksdagens ombudsmän (JO). 17 Fredrik Sterzel, ”Granskningsmakten”, i: Ingvar Mattson och Olof Petersson (red.), Svensk författningspolitik (Lund: Studentlitteratur, 2022), s. 316. 18 Olle Lundin, ”Riksdagsledamöternas och statsrådens rättsliga ansvar”, i: Eivind Smith och Olof Petersson (red.), Konstitutionell demokrati (Stockholm: SNS förlag, 2004), s. 154. 19 SOU 2005:104, s. 51. 20 SOU 2022:10, s. 655. Se även SOU 2023:75 avsnitt 7.1 om det allmännas skyddsuppgifter. 21 För begreppet fullmaktslagar, se vidare avsnitt 3. 22 Se även Tormod Otter Johansen, Krisjuridik (Stockholm: Norstedts Juridik, 2024). 23 Jfr Viktoria Asp (red.), Förutsättningar för krisberedskap och totalförsvar i Sverige (Stockholm: Försvarshögskolan, 2025), s. 113 f. 2 4 Notera att höjd beredskap (skärpt eller högsta beredskap) även kan råda i sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara. Vi utgår dock från krig eller krigsfara här, eftersom större delen av 15 kap. RF inte är tillämplig vid sådana förhållanden, jfr 15 kap. 6 § RF. 25 De andra två principerna är likhetsprincipen och närhetsprincipen, se SOU 2023:75, s. 118–119. Avseende det geografiska områdesansvaret, se bl.a. 2 kap. 7 § lagen (2006:544) om kommuner och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap; 4 § förordningen (2017:870) om länsstyrelsernas krisberedskap och uppgifter inför och vid höjd beredskap; 7 § förordningen (2022:525) om civilområdesansvariga länsstyrelser; 1 kap. 6 § RF. 26 Se bl.a. SOU 2005:104, s. 294 f.; SOU 2022:10, s. 291 ff. 27 Se bl.a. MSB, Utvärdering av den aktörsgemensamma hanteringen av tre händelser ur ett krisberedskapsperspektiv. Redovisning av regeringsuppdrag Fö2024/00366 (MSB2397, 2024), s. 6. 28 MSB, Det svenska civila beredskapssystemet – grundläggande principer: (hämtad 2024-05-07). 29 Se bl.a. 8–9 §§ förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap; 3 § förordningen (2017:870) om länsstyrelsernas krisberedskap och uppgifter inför och vid höjd beredskap. 30 1 § 1 st. lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap (LTH). 31 Med författningsberedskap menas de föreskrifter som behövs för att hantera krig och andra kriser eller speciella förhållanden som tagits fram och beslutats i förväg, se bl.a. SOU 2023:75, s. 93 f. 32 Bl.a. omfattas samtliga svenska medborgare och personer boende i Sverige mellan 16 och 70 år av totalförsvarsplikt, 1 kap. 1–2 §§ lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. 3 3 1 § LTH. Höjd beredskap är ett samlingsnamn för de två beredskapsgraderna skärpt beredskap och högsta beredskap. Under högsta beredskap är totalförsvar all samhällsverksamhet som då ska bedrivas. 34 3 § LTH. 35 Viss ledning finns i bilaga 4 till SOU 1972:15, s. 349 ff. Av bilagan framkommer att beslutet om krig bör vara en politisk bedömning. 36 Se prop. 1992/93:76, s. 41 f. 37 Se bl.a. SOU 2023:75, s. 93 f. En stor del av det som kallas för fullmaktslagstiftning finns i 13 § förordningen (2015:1053) om totalförsvar och höjd beredskap, bl.a. förfogandelagen (1978:262) och ransoneringslagen (1978:268). 38 SOU 2023:75 s. 81 f.; Henrik Jermsten, Konstitutionell nödrätt (Stockholm: Juristförlaget, 1992). Se Julia Dahlqvist, ”Bryter nöd (grund)lag? En genomlysning av den konstitutionella nödrätten”, pågående doktorandprojekt vid Stockholms universitet. 39 Se bl.a. SOU 1972:15, s. 214 f.; prop. 1973:90, s. 444; SOU 1986:28, s. 16 f.; SOU 2008:61, s. 23; SOU 2008:125, s. 512; SOU 2023:75, s. 153. Det ska dock noteras att agerande under konstitutionell nödrätt har godtagits av KU, jfr KU 1973:20, KU 1974:22, KU 1981/82:35, KU 2005/06:8. 40 SOU 2023:75; prop. 2024/25:155. 41 Se dock enskilda bestämmelser i bl.a. 2 kap. 10 § och 8 kap. 13 § RF. 4 2 Lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. (förfarandelagen); lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt; arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262). 43 11–16 §§ förfarandelagen. 44 10 kap. 2–3 §§ lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. 45 4–9 §§ arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262). 46 Ransonering av drivmedel skedde emellertid en kortare tid under sjuttiotalets oljekris, se prop. 1973:203. Se även Evert Vedung och Dan Hansén, ”Oljekrisen 1973 och Sveriges tvehövdade krispolitik”, Statsvetenskaplig tidskrift, årgång 121, 2019/4, s. 655. 47 Interpellationer och frågor behandlas inte eftersom deras funktion är mer av debatt- och informationskaraktär, snarare än ansvarsutkrävande, jfr Thomas Bull och Fredrik Sterzel, Regeringsformen – en kommentar (Lund: Studentlitteratur, 2023), s. 301 f. 4 8 13 kap. 1 § RF. 49 Prop. 1973:90, s. 415. Se också Patrik Bremdal, Riksdagens kontroll av regeringsmakten (Uppsala: Uppsala universitet, 2011). 50 Betänkande 2021/22:KU20, avsnitt 2.1, 2.2 och 2.3. 51 6 kap. 7 § RF. 52 Sterzel, 2022, s. 323. 53 12 kap. 1 § RF. 5 4 Se SOU 2004:23 s. 85, som menade att man kan tala om två typer av ansvar i förvaltningen, ett juridiskt ansvar och ett verksamhetsansvar. 55 3 § myndighetsförordningen (2007:515). 56 SOU 2007:75 s. 219 ff. Se också Statskontoret, Reglering av ansvar och ansvarsutkrävande (2003:11), s. 22. 57 33 § 2 st. LOA. 58 Se betänkandena KU 1993/94:KU30 s. 139 och KU 2018/19:KU20 s. 59. 59 MSB, Utvärdering av den aktörsgemensamma hanteringen av tre händelser ur ett krisberedskapsperspektiv. Redovisning av regeringsuppdrag Fö2024/00366. 60 MSB Fö2024/00366. Se särskilt i relation till grundstötningen av Marco Polo utanför Blekinge 2023. 6 1 Vid beslut om krig utan att Sverige har blivit utsatt för väpnat angrepp gäller dock att riksdagen ska ge sitt medgivande, se 15 kap. 14 § RF. I svensk rätt saknas det en definition av väpnat angrepp men en tydlig anknytning finns till folkrätten, jfr prop. 1973:90, s. 373 och prop. 2009/10:80, s. 205. 62 SOU 1972:15, s. 189 och 216 f; prop. 1992/93:76, s. 41 f. Jfr prop. 2022/23:74, s. 32. 63 SOU 2023:75, s. 87. 64 Jfr 15 kap. RF och LTH. 65 15 kap. 2 § 1 st. RF. 66 13 kap. 11 § 2 st. RO. Notera att en ny ordning föreslås i prop. 2024/25:155, s. 37 ff. 67 Vissa begränsningar föreligger, bl.a. beslut om val till riksdagen. 15 kap. 3 § 1 st., 11 § RF. 68 Se SOU 2023:75, s. 220; SOU 1986:28, s. 27 och SOU 1972:15, s. 219. 6 9 Folkstyrelsekommittén ansåg emellertid att en krigsdelegation helt övertar KU:s samt andra utskotts funktioner, inklusive granskning och eventuella åtal av statsråd, SOU 1986:28, s. 27 f. Detta är ett synsätt som även Kommittén för stärkt konstitutionell beredskap delar, SOU 2023:75, s. 244. 70 SOU 1972:15, s. 299–300. 71 12 kap. 13 § RO. 71 6 kap. 7 § RF. 72 6 kap. 19 § och 7 kap. 21 § RO. 73 Prop. 2024/25:155, s. 37 ff.; SOU 2023:75, s. 214 f. 74 Se diskussionen i SOU 2023:75, s. 204 f. om delegationen som en ”miniriksdag”. 75 6 kap. 7 § RF. 76 Krigsdelegationen beslutar själv om formerna för sin verksamhet, 15 kap. 3 § 2 st. 7 7 Det är också tydligt att detta är det bakomliggande syftet till RF och RO:s regler om krig- och krigsfara, se SOU 2023:75, s. 197. 7 8 11 § lagen (2023:499) med instruktion för Riksdagens ombudsmän (JO). 79 21 § lagen (2023:499) med instruktion för Riksdagens ombudsmän (JO); 40 § LOA. 80 2023 mottog JO 10 500 klagomål. 81 2020-års JO utredning 2022/23:RS2. Översyn av JO-ämbetet, s. 20. 82 7–8 §§ förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. 83 9 § förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. 84 5 kap. lag (2022:1568) om Sveriges Riksbank och 3 § lag (2021:1121) med instruktion för Riksdagsförvaltningen. 8 5 JO 2021/22, s. 10 f. och JO 2022/23, s. 12. 86 1 § LOA. Lagen gäller bl.a. inte för statsråd eller JO. Begränsningar finns för JK och justitieråd, 3–4 §§ LOA. 87 14 § LOA. En arbetstagare anställd vid vissa säkerhetskänsliga myndigheter kan med omedelbar verkan även skiljas från sina uppgifter om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa, 31 § LOA. 88 SOU 1996:173 s. 62. 89 Se anställningsförordningen (1994:373) 3 §. Se även AD 2019 nr 24, 2014 nr 5 och 1999 nr 106. 90 Se Ds 2006:19, s. 70. 9 1 Före den 1 januari 2026 hette MCF Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). 92 1 § LDT. 93 8 § LDT. 94 15 § anställningsförordningen (1994:373). 95 Sammansättningen av Försvarsmaktens PAN är däremot reglerat i 29 § förordning (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten. 96 SOU 2005:104, försättsblad. 9 7 Kommittéförordning (1998:1474). Förvaltningslagen (2017:900) tillämpas inte på kommittéer med undantag för bestämmelserna i 5–8 §§ om god förvaltning. 98 Johan Hirschfeldt, ”Kommissioner och andra undersökande utredningar – en utflykt i gränsmarkerna mellan politik och juridik, i: Lena Marcusson (red.), Festskrift till Fredrik Sterzel (Uppsala: Iustus, 1999), s. 144. 99 SOU 2005:104, s. 52. 100 Jfr 1 § LTH; 1 kap. 1 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt; förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. 101 Även näringslivet, civilsamhället och privatpersoner omfattas. 102 15 kap. 9 § 2 st. RF. 103 10 § förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. 104 11 § förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap; 6 kap. 1 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. 1 05 3 och 13 §§ förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. 106 2 § LDT. 107 Richard Sannerholm och Therese Reitan, ”Mellan straffrätt, offentligrättslig arbetsrätt och förvaltningspolitik: Tjänstemannaansvaret och statsanställda”, FT 2022, s. 567. 108 19 § LOA. Undantaget gäller för arbetstagare inom domstols- och åklagarväsendet, polismyndigheten och Säkerhetspolisen. 109 Prop. 1985/86:9, s. 102. 1 10 18 § LOA. 111 Prop. 1993/94:65, s. 86. 112 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). 113 20 kap. 1 § BrB. Annan påföljd gäller för grovt tjänstefel. Se SOU 2025:87 som bl.a. föreslår ett nytt brott, missbruk av offentlig ställning, i tillägg till tjänstefelet. 114 Prop. 1988/89:113, s. 14. Se även NJA 2008 s. 567 om tjänstefel för brott mot riktlinjer i kriminalvårdens arbetsordning. 1 15 Se NJA 2017 s. 842. 116 Se resonemang om detta i avsnitt 2. 117 13 kap. 3 § RF. 118 Beträffande det geografiska områdesansvaret, se avsnitt 3. 119 Lundin, 2024, s. 164. 1 20 Det finns begränsad praxis på området. I de fall som en arbetstagare ansetts skadeståndsansvarig har det huvudsakligen handlat om skada på arbetsgivarens egendom och där vårdslöshet förelegat. Se NJA 1981 s. 302 om en person i befälsställning inom Försvarsmakten som hade lämnat radioutrustning i en olåst bil. Se också NJA 1985 s. 75 I där en värnpliktig genom oaktsamhet förstört vapen och ammunition. 121 17–27 §§ förfarandelagen. 122 19 § förfarandelagen. 123 21 kap. BrB. 124 21 kap. 3 § BrB. 125 21 kap. 14 § BrB. 1 26 Prop. 1985/86:9, s. 130 f. 127 SOU 1986:14, s. 367. 128 14 § lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott. 129 15 § lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott. 1 30 Med inomrättslig menas här befintlig lagstiftning som t.ex. 15 kap. RF och förfarandelagen. Med utomrättslig menas de (otydligare) delarna av t.ex. ansvarsprincipen. 131 MSB Fö2024/00366. 132 Riksdagen, ”Krigsdelegationen har genomfört en övning”, publicerad onsdag 13 mars 2024 klockan 16.36, hämtad senast 11 september 2025. 1 33 Jfr Linnea Gullholmer, ”Legalitet och effektivitet: en hyllning till regeringsformens kapitel om krig och krigsfara”, i: Anna Jonsson Cornell m.fl. (red.), De lege 2024. Regeringsformen 50 år 1974–2024. Juridiska fakulteten i Uppsala. Årsbok 2024, s. 95–120.fotnot 15 · s. 293

Håller den Victorska tesen? — om blankettstraffbud, normgivningsmakt och krav på uppsåtstäckning1 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2015 s. 370–382 · 1 ställe

Många brottsbeskrivningar, eller rekvisit i brottsbeskrivningar, bygger indirekt på normer som kommer till uttryck i andra föreskrifter och alla dessa brottsbeskrivningar kan inte enbart på den grunden anses utgöra blankettstraffbud i regeringsformens mening. Här kan bl.a. hänvisas till rekvisitet ”tillhör annan” i 8 kap. 1 § brottsbalken som naturligtvis förutsätter en uppfattning om äganderättsfrågor. Till denna kategori — dvs. bestämmelser som förutsätter en utfyllande bakgrund, men vilka i normgivningsperspektiv (ändå) bör betraktas som fullständiga — hör, enligt NJA 2008 s. 567, även bestämmelsen om tjänstefel i 20 kap. 1 § brottsbalken: Lagbestämmelsen innehåller en beskrivning av den straffbelagda gärningen och framstår i den meningen som i och för sig fullständig. Att olika normer och påbjudna handlingsmönster får vägas in i bedömningen om en viss handling eller underlåtenhet strider mot vad som gäller för uppgiften och därigenom indirekt kan påverka straffansvaret innebär inte att den straffbelagda gärningen beskrivs i andra rättsregler än lagbestämmelsen. Med andra ord utgör de olika utfyllande normer som kan ges betydelse vid prövningen inte en del av själva brottsbeskrivningen i straffbestämmelsen. Det kan därmed inte ur RF härledas ett krav på att alla utfyllande normer av detta slag skall vara beslutade i den ordning som förutsätts vid straffbestämmelser med fängelse i straffskalan. Att ett straffbud förutsätter någon form av utfyllnad innebär alltså inte i sig att regeringsformens reglering av blankettstraffbud blir tillämplig. Straffbudet kan, trots att det finns behov av ”utfyllnad”, vara att anse som fullständigt.Om blankettstraffbuden och regeringsformen · p. 7 · s. 374

Litteratur1 hänvisning

SvJT 2013 s. 217 · 1 ställe

KrUUt-projektet, som bl.a. syftar till annan tolkning än författaren, vilket att bättre sprida pedagogiska grepp kan bidra till att jag också ser andra och idéer mellan olika utbildnings-nyanser i den samlade bild som redomiljöer inom Uppsala universitet. visas. 4 Åhman s. 109 f. 5 Åhman s. 87–96. 6 Åhman s. 118–120. Åhman s. 127–130. 8 Åhman s. 151 ff. RÅ 2001 ref 72 der mellan de olika domstolargällde frågan om rättsprövning av ett nas villighet att utnyttja någon dispensärende om strandskydd där sökanden inte var ägare till marken ifråga. Som jag läser fallet var inte konventionen av större betydelse för frågan om ansökan kunde prövas el-år och i vissa fall kanske två ref 17 kan enligt min läsning inte ges innebörden att konventionen använts för att åsidosätta någon svensk bestämmelse. I RÅ 2004 ref 99 konstateras att kammarrätten förfarit felaktigt 9 Åhman s. 183–185. då den med direkt stöd av EKMR inte 10 Åhman s. 130–139. I ett antal mål medgivit rättsprövning enligt rätts-var frågan mer att beteckna som att prövningslagen, dvs. att konvention-svensk rätt saknade bestämmelser en använts felaktigt, inte att svensk och EU-rätt tillämpades därför direkt. lag gjort det. 11 Åhman s. 169 och s. 195. 1 2 Åhman s. 197. 13 Se Mål C-421/07 Damgaard [2009] ECR I-2629. sion av hur de norska domstolarna nog i något högre grad än de svenska anammat Europadomstolens sätt att lösa konventionsfrågor, bl.a. genom att avvisa ett krav på ”klart stöd” för tiden.14 avgöranden mot gällande norska regler. 1 4 Se Andenæs M./Bjørge E, Norske 15 Se sådana fall som RÅ 2006 ref 73, domstoler og utviklingen av mennes-NJA 2007 s 805, NJA 2008 s. 567 och kerettene, Jussens venner 2011 NJA 2012 s. 400 (det s.k. mangas. 251–286 för en intressant diskus-målet). grundlagsutredningen fann att 1 9 Se prop. 2001/02:72 s. 32 ff. ett synsätt som innebar att be-20 Se prop. 2009/10:80 s. 193–201 och 2009/10KU:19 s. 49 f. 21 I båda de nyligen utkomna grundlagskommentarerna redogörs relativt oförbindande för innehållet i i tidigare propositioner till änd-rättskällorna utan att någon bestämd uppfattning i sakfrågan anges, se 1 6 Jag har nog själv gjort mig skyldig Holmberg m.fl., Grundlagarna till sådana ordval. (2012) s. 492 och Eka m.fl. Rege17 NJA 1996 s. 370. ringsformen med kommentarer 18 SOU 2008:125 s. 500. (2012) s. 406.fotnot 1 · s. 220

Svensk rättspraxis2 hänvisningar

Petter Asp · SvJT 2010 s. 902–999 · 2 ställen