Rättsfall

NJA 2008 s. 339

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2008 s. 339

BibTeX

@misc{nja-2008-s-339,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2008 s. 339}},
  year         = {2008},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

5 hänvisningar i 4 artiklar · 5 stycken/fotnoter

Prioritet och avtal - intercreditoravtal i svensk rätt, särskilt vid insolvens2 hänvisningar

Sara Göthlin · 2023, s. 1–338 · 2 ställen

Jfr även NJA 2008 s. 339, särskilt JustR Lindskogs tillägg. I målet behandlades talan om fast- ställelse av kommuns skadeståndsskyldighet, som fick föras avseende ansvaret i sig.fotnot 885 · s. 43
139, 229NJA 2010 s. 617 197, 251 NJA 2003 s. 465 329NJA 2010 s. 629 60 NJA 2004 s. 345 280, 281NJA 2010 s. 725 251 NJA 2004 s. 561 326NJA 2010 s. 734 243, 325 NJA 2004 s. 777 238NJA 2011 s. 600 208 NJA 2005 s. 11 158NJA 2011 s. 739 297 NJA 2005 s. 142 218NJA 2011 s. 792 342 NJA 2005 s. 342 325, 349NJA 2012 s. 97 30, 285 NJA 2005 s. 425 28NJA 2012 s. 328 317 NJA 2005 s. 443 240NJA 2012 s. 391 125, 298 NJA 2005 s. 510 254NJA 2012 s. 419 160, 314 NJA 2005 s. 557 347NJA 2012 s. 441 157, 237, 287 NJA 2005 s. 608 219, 220NJA 2012 s. 697 221 NJA 2005 s. 792 281NJA 2012 s. 715 313 NJA 2005 s. 871 160NJA 2012 s. 1095 27, 127, 342 NJA 2006 s. 420 239, 333NJA 2013 s. 271 208 NJA 2006 s. 439 157, 176NJA 2013 s. 421 95, 283, 284 NJA 2006 s. 678 348NJA 2013 s. 491 218 NJA 2007 s. 86 199NJA 2013 s. 822 125, 290 NJA 2007 s. 280 158, 159NJA 2013 s. 1017 325 NJA 2007 s. 413 173, 174, 197NJA 2013 s. 1190 232 NJA 2007 s. 455 194NJA 2013 s. 1203 332 NJA 2007 s. 471 280NJA 2014 s. 537 56, 254, 255, 282 NJA 2007 s. 599 318NJA 2014 s. 669 333, 340, 341 NJA 2007 s. 652 174, 197NJA 2014 s. 760 220, 353 NJA 2007 s. 736 240, 251NJA 2014 s. 798 240 NJA 2008 s. 339 256NJA 2014 s. 877 51, 333, 353 NJA 2008 s. 392 26, 299NJA 2014 s. 960 208 NJA 2008 s. 684 58, 170, 172, NJA 2015 s. 346 349referat · p. 85 · s. 333

Svensk rättspraxis i associationsrätt 2011–20201 hänvisning

Jessica Östberg · SvJT 2022 s. 1056–1139 · 1 ställe

Fråga om en revisors skadeståndsansvar enligt 15 kap. 2 § 1975 års ABL för felaktiga uppgifter i årsredovisning samt om jämkning av skadestånd på grund av medvållande från en bank sida bestående i bristande kreditprövning prövades i NJA 1998 s. 734. I NJA 1996 s. 224 prövades en revisors ansvar gentemot en bank på grund av vilseledande värdering av tillgångar vilken påverkat en kreditgivning i samband med en omstrukturering. I fråga om utomobligatorisk skada se även NJA 2013 s. 145. Se också NJA 1991 s. 625, NJA 2008 s. 339, och NJA 2009 s. 104.fotnot 110 · s. 1113

Den successiva relevansens princip — några reflektioner med anledning av Högsta domstolens domvillobeslut i NJA 2019 s. 8021 hänvisning

Alexander Hardenberger · SvJT 2020 s. 546–570 · 1 ställe

Det finns även anledning att belysa de fall där det inte är lika enkelt att urskilja tydliga distinkta påståenden om motfakta. Lindskogs tilllägg i NJA 2008 s. 339 — vilket rör bl.a. en invändig om jämkning av skadestånd till följd av medvållande — åskådliggör problematiken på ett bra sätt. Målet rörde egentligen frågan om rättskraftens omfattning men har viss relevans även för turordningsfrågan. Lindskog skriver: Det är emellertid inte alltid så att ett av skadegöraren åberopat motfaktum distinkt låter sig hänföras till visst skadeståndsrättsligt moment. Ibland kan olika rättsfakta vara så sammanvävda att de är svåra att hålla i sär, vilket återverkar på möjligheten att särskilja de skadeståndsrättsliga momenten. Det finns vidare fall då ett motfaktum kan ha dubbel relevans, dvs. att det har rättslig relevans för två moment i bedömningskedjan. Och det förekommer att domstolen har att göra en helhetsbedömning, som kommer att innefatta i stort sett alla av parterna åberopade rättsfakta. Så är inte sällan fallet beträffande en jämkningsinvändning. För det fall en jämkningsinvändning på det sätt som Lindskogs beskriver är hänförligt till olika moment i bedömningskedjan — alternativt att olika rättsfakta är sammanvävda på ett sätt som gör det svårt att hålla i sär dem — motiverar detta då ett avsteg från den successiva relevansens princip? Jag kan inte se att så är fallet. Precis som vid den mindre komplicerade preskriptionsinvändningen är svarandens påstående om att ett visst sakförhållande utgör medvållande i processuella ordalag att betrakta som ett motfaktum. Påståendet utgör ett åberopande som ska ligga till grund för jämkningsbedömningen, låt vara olika delar av denna. Motfaktumet blir civilrättsligt relevanta först då jämkningsfrågan aktualiseras, dvs. i en situation då domstolen kommit fram till att ersättningsskyldighet i och för sig föreligger med beaktande av grunden för käromålet. Har påståendet relevans både vad avser t.ex. effekten av ansvarsgrunden och beloppsbestämmingen av ersättningsskyldigheten finns det inget som hindrar att påståendet beaktas vid bedömningen av båda dessa frågor. Båda frågorna bör dock enligt den successiva relevansens princip prövas först sedan det har klarlagts att grunden räcker för bifall. Vad jag kan förstå är det inget i Lindskogs tillägg som motsäger detta synsätt.Något ytterligare om turordningsfrågan · p. 6 · s. 565

Är avtalstolkning endast en rättslig verksamhet eller kräver den också bevisbedömningar?1 hänvisning

Lars Heuman · SvJT 2015 s. 793–825 · 1 ställe

Ekelöf, Edelstam och Heuman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjunde upplagan, Norstedts juridik 2009, s. 171 och 201 ff. 1 4 Heuman, SvJT 2014 s. 369 och Hellner, Metodproblem in Rättsvetenskapen, Jure 2001, s. 68 f. 15 NJA 2012 s. 597 HD p. 18 och 19. 16 Domstolarna sammanblandar ibland dessa resonemang, t.ex. genom att ett tolkningsresonemang avslutas med ett uttalande om att en part inte fullgjort sin bevisbörda. Heuman, JT 2002-03 s. 543 f. och NJA 2010 s. 448 föredraganden i HD p. 5. 17 Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, Norstedts juridik AB 2005, s. 95 och 370 samt SvJT 2014 s. 364 ff. 18 Se NJA 2013 s. 209 HD p. 13 beträffande frågan om en fastställelsetalan lämpligen kunde prövas. HD uttalade: ”Vilken betydelse en svensk dom kommer att tillmätas i USA är oklart och ska därmed inte vägas in vid lämplighetsbedömningen.” 1 9 Ekelöf och Boman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjätte upplagan, Norstedts Juridik 1992, s. 212. Det är nog mera korrekt att säga att handlingen utgör ett bevismedel och dess innehåll på olika punkter bevisfakta. 2 0 Ekelöf, Edelstam och Heuman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjunde upplagan, s. 83 samt Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 95 f. och SvJT 2014 s. 363 f. 21 Se om bevisbördebetydelsen av en integrationsklausul Bryde Andersen, Avtaleretten I, s. 328. 22 NJA 1992 s. 375 HD den finstilta texten på s. 400 f. 2 3 NJA 1996 s. 52 och Ekelöf, Edelstam och Pauli, Rättegång, Femte häftet, Åttonde upplagan, Norstedts juridik 2010, s. 34. 24 Westberg, Festskrift till Christian Diesen, Norstedts juridik 2014, s. 196 ff. 2 5 Woxholt, s. 379. 26 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, Trettonde upplagan, Juristförlaget i Lund 2011, s. 13. Se även beträffande SvJT 1922 rf. s. 73 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt I, s. 72. 2 7 Här ska inte utredas vilka möjligheter det finns enligt res judicata-reglerna för en kärande att väcka ny talan och begära att en annan avtalstolkning ska fastslås av rätten. Se även NJA 2013 s. 209 HovR:n om att alla möjliga händelseförlopp faller under miljöskadeundantaget i försäkringsvillkoren och HD p. 10 samt dissidenterna p. 11 och 15. 28 NJA 1982 s. 69. 29 NJA 1985 s. 172. 30 NJA 1985 s. 172. 31 Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 225 ff. 32 Se härtill NJA 1975 s. 577 och Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 234. Se även Lehrberg, Avtalsrättens grundelement, Universitetstryckeriet 2004, s. 217. 33 Heuman, Skiljemannarätt, Norstedts juridik 1999, s. 54 och 85 med RH 1989:83 samt Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 427 med NJA 2002 s. 244 och NJA 1992 s. 403 HD s. 411 och föredraganden s. 410. 34 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 23 f., 25, 28, 73 f. och 81. 3 5 NJA 2006 s. 638. 36 Se Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt I, s. 84 f. vad som sägs om att HagL och Avtalslagen 6 § 2 st. innebär bevisbördelösningar och Håstad i NJA 2006 s. 638. 37 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 90. 38 Det är knappast träffande att i ett sådant fall säga att det som inträffat efter det (ursprungliga) avtalets tillkomst kan påverka bedömningen av detta avtal. Detta uttryckssätt innebär att det inte rör sig om en avtalsbindningsfråga, tillkomst av ett nytt förändrat avtal, utan om en tolkning av det först ingångna avtalet. Se härtill Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 13. Se även Hovstadius, SvJT 2015 s. 206 ff. 39 Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 227 f. 4 0 NJA 2006 s. 120. 41 Ramberg och Hultmark, s. 171. 42 NJA 1959 s. 590 och Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 59. Se även NJA 1967 s. 143. 43 NJA 1992 s. 243 och Heuman, Bevisbörda och Beviskrav i tvistemål, s. 227. 44 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt I, s. 44. Se även Ramberg och Herre, Köplagen, Andra upplagan, Norstedts juridik 2013, s. 101. 4 5 NJA 1993 s. 436. Det är en annan sak att en svarandepart vid underlåtenhetsansvar, efter ett åberopande från motpartens sida om hur svaranden bort handla aktivt, har möjligheter att lägga fram utredning om att sådant hypotetiskt handlande varit möjligt och effektivt ur skadeförebyggande synpunkt. Heuman SvJT 2014 s. 372 f. 46 Ekelöf och Boman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjätte upplagan, s. 212 not 6b (Bomans tillägg). 47 Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 101 samt NJA 2009 s. 672 HD:s uttalande på s. 692 om att ena parten inte visat att parterna ingått någon överenskommelse om uppsägningstid och att andra parten inte visat att parterna kommit överens om att avtalet kunde fritt sägas upp med omedelbar verkan. 4 8 Vahlén, s. 30. 49 Ramberg och Hultmark, s. 129. 50 Ramberg och Hultmark, s. 132. 5 1 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 45. 52 Se till det följande Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 55 f. 5 3 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 17. 54 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 25. När utfyllning sker i tolkningstermer talar de om tolkningsdata. Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 27 f. Jfr även vad som sägs nedtill på s. 22 och 25 om tolkningsdata. 55 Ekelöf och Boman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjätte upplagan, s. 213. 56 Huser, s. 82 f. 57 Huser, s. 378. 58 Se härtill NJA 1993 s. 436. 59 Bryde Andersen, Avtaleretten I, s. 310 och Huser, s. 445 ff. 6 0 Se Bryde Andersen, Avtaleretten I, s. 327 som nämner ett fall om förståelse av branschuttryck där rätten underkände sakkunniguttalanden. 61 Heuman, JT 2002–03 s. 548 ff. 62 Om alternativa förutsättningar i ett avtalsvillkor är vaga, bör detta inte medföra att ett sådant juridiskt välavgränsat begrepp, som utgör avtalsvillkor, ges en vidgad innebörd. De alternativa villkorens vaghet bör inte vid tolkningen ”smitta av sig” när det juridiska begreppet i sig har ett klart och entydigt innehåll. Jfr häremot NJA 1987 s. 553 HovR:n. 63 NJA 1993 s. 436. 64 Se härtill NJA 1995 s. 586 och Heuman, JT 2002–03 s. 535 och 544. 65 Bernitz, Standardavtalsrätt, Åttonde upplagan, Norstedts juridik 2013, s. 86. 6 6 NJA 1953 s. 484. 67 Ramberg och Hultmark, s. 162. 68 Se härtill NJA 1994 s. 204 HD s. 225 m. 69 Det kan framgå av övriga avtalsvillkor. NJA 2013 s. 271 HD p. 11. 70 NJA 2009 s. 104 och Ekelöf, Edelstam och Heuman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjunde upplagan, s. 127 samt SvJT 2012 s. 761 ff. 71 Undantag får göras för de sällsynta fall då en part gjort uttalanden om hur han avsett att handla och dessa uttalanden träffar den situation som avses med det hypotetiska resonemanget. Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 384 och Huser, s. 75 7 2 Se ovan vid not 2 samt om betydelse av normativa bedömningar för erfarenhetssatser Heuman, SvJT 2014 s. 60. 73 Ekelöf, Edelstam och Heuman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjunde upplagan, s. 19. 74 NJA 1986 s. 44. 7 5 Vahlén, s. 23. 76 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 132 ff. och 134 ff. samt Lehrberg, s. 70 ff. 77 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt I, s. 43 f. och Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 373. 78 Jfr häremot Adlercreutz’ och Gortons uppfattning om att det är tvivelaktigt om en principiell skillnad mellan de båda rekvisiten bör upprätthållas och deras uppfattning om att det troligaste är i båda fallen att en sannolikhetsbedömning ska kombineras med en normativ bedömning – med hänsyn till kravet på aktsamhet. Häremot kan invändas att båda rekvisiten inte ingår i reglerna i 32 § och 6 § 2 st. avtalslagen, utan endast ett av rekvisiten i envar regel. Detta tyder på att man bör hålla isär sannolikhetsbedömningar från de normativa bedömningarna när man ska avgöra om de två skilda ondtrosrekvisiten är uppfyllda. 7 9 Se avsnitt 3. Som ett exempel kan vidare nämnas vad Adlercreutz och Gorton anför under rubriken ”Vanlig tolkning och utfyllning” då avtalets lydelse är oklar och det saknas underlag för att göra en culpabedömning. De anser att prövningen får baseras huvudsakligen på avtalets lydelse, utfyllande regler och bevisregler. Vid den fortsatta behandlingen i detta avsnitt av bl.a. ett antal rättsfall återkommer författarna inte till frågan om hur bevisreglerna skulle kunna tillämpas. Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 137. 80 Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 89. 8 1 Lehrberg, s. 207. 82 Han förklarar inte om och hur andra bevisfrågor eller om normativa frågor kan var av sekundär betydelse. 83 Lehrberg, s. 206. 84 Heuman, JT 2014–15 s. 585 f. 85 Heuman, JT 2014–15 s. 571, 584 och 597. 8 6 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 15. 87 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 10. 88 Radetzki, s. 18 f. 8 9 Se ovan vid not 16 om tvåstegsbedömningar. 90 Ramberg och Hultmark, s. 129. 91 Ramberg och Hultmark, s. 132. 92 Ramberg och Hultmark, s. 131. 93 Heuman, Advokaten 1986 s. 40 ff., Ekelöf, Edelstam och Heuman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjunde upplagan, s. 173 och S Andersson, Festskrift till Christian Diesen, Norstedts juridik 2014, s. 427 ff. och 442 9 4 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 23. 95 Samuelsson, Tolkning och utfyllning, s. 565 (och s. 572 ff.) samt samme författare Tolkningslärans gåta, s. 27 not 54. 96 Ekelöf, Edelstam och Pauli, Rättegång, Femte häftet, Sjunde upplagan, Norstedts juridik 1998, s. 237. 97 Samuelson gör också ett försök att sammankoppla civilrätt och bevisrätt bl.a. genom ett motsatsslut som tar sin utgångspunkt i att utfyllning är motsatsen till tolkning. Därefter säger han att vi vill anta att tolkning hör till kategorin fakta och rättsliga bedömningar av fakta. Resonemanget är svårt att följa. Samuelsson, tolkning och utfyllning, s. 563 f. 98 Samuelsson, Tolkning och utfyllning, s. 544. 9 9 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 37. 100 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 33. 101 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 33 och s. 37 med uttalandet om att man måste skarpt åtskilja tolkning och bevisningen av tolkningsdata, och uttalandet om att operationerna i praktiken inte hålls isär. 1 02 Andersson och Furberg, Språk och påverkan, Åttonde upplagan, Thales 1984, s. 88. 103 Hellspong, Konsten att tala, Tredje upplagan, Studentlitteratur 2011, s. 135 f. 1 04 Heuman, SvJT 2014 s. 368 och 383. 105 NJA 2004 s. 345. 106 Heuman, SvJT 2014 s. 358. 107 Då Ekelöf talar om att med maskorna i ett nät avses något annat än med begreppet sammanvävd, nämligen att man med finmaskighet kan fånga upp fler fall och problem än med glesare maskor. Ekelöf och Edelstam, Rättegång, Första häftet, Åttonde upplagan, Norstedts juridik 2002, s. 86. 108 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 34. Se även Gorton, JT 2014–15 s. 818 och uttalandet om att domstolar har ett stort mått av frihet att ta hänsyn till den bevisning som presenterats i ett fall. 109 Begreppet sammanflätad kan ha samma innebörd som sammanvävd. Se härtill NJA 2008 s. 339 Lindskogs tillägg där han talar om att rättsfakta kan vara sammanvävda och svåra att hålla isär och om att rättsfakta och bevisfakta på ömse sidor kan var a sammanflätade. När då båda begreppen används för att beteckna faktiska förhållanden får de en annan innebörd, t.ex. när det sägs att sambornas ekonomiska förhållanden är sammanflätade. I ett fall som rörde frågan om en sambo var ägare till en fritidsbåt eller om båda samborna var samägare ansåg HD att det inte var av avgörande betydelse om man kunde utreda vilken ansvarsfördelning som gällde på det ekonomiska planet. Om ”flätan” hade kunnat lösas upp i sina beståndsdelar skulle det inte vara avgörande, t.ex. om en av samborna tagit på sig utgifter för hushållskostnader och boende i så stor utsträckning att det blivit möjligt för andra sambon att ensam betala inköpskostnader för viss egendom. Se härtill NJA 2012 s. 377 HD p. 12 och 13 samt NJA 1992 s. 163. 110 Se härom Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 423. 111 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 34. 1 12 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 34. 113 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 34. 114 Denna uppfattning om hur författarna ska förstås vinner stöd av att deras uttalande om att bevisfakta är de fakta som fastställs genom bevisningen och av deras tillägg att bevisfakta tillika blir tolkningsdata om de tillmäts betydelse för fastställande av avtalet innehåll. Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 100. 115 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 34. Något ytterligare förmedlas inte av författarna med följande uttalande: ”I ett obestämt myller av olika fakta är det ofta de utfyllande reglerna som ger frågeställningar och därmed styrsel åt utredningen, men också anvisning om vad som är värt att bevisa.” Författarna talar om att de utfyllande reglerna utgör en faktor. Troligen avses att de olika reglerna kan utgöra flera skilda faktorer. 1 16 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 34. 117 Se även Huser, s. 76 f. vid not 132. 118 NJA 1969 s. 409. 119 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 35 f. 120 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 100. 1 21 NJA 1990 s. 93. 1 22 Svea hovrätts dom meddelad den 15 oktober 2013 i mål T 805-12. HD har den 25 november 2014 beviljat prövningstillstånd beträffande frågan om hyresavtalet upphört på grund av konkludent handlande.fotnot 13 · s. 795