4 hänvisningar i 2 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Marcus Radetzki · SvJT 2016 s. 745–820 · 2 ställen
- Se NJA 1982 s. 106, NJA 1982 s. 668, NJA 1985 s. 843, NJA 1989 s. 251, NJA 1991 s. 662, NJA 1992 s. 642, NJA 1995 s. 13, NJA 1998 s. 375, NJA 1998 s. 807, NJA 2004 s. 609, NJA 2007 s. 461, NJA 2008 s. 1217 I–II, NJA 2009 s. 104, NJA 2010 s. 661, NJA 2012 s. 685 och NJA 2013 s. 438.fotnot 85 · s. 796
- 1.2.2.5 NJA 2002 s. 244 1.1 NJA 2003 s. 89 2.6 NJA 2004 s. 534 1.2.2.1; 1.2.2.2 NJA 2004 s. 566 3.2 NJA 2004 s. 609 3 NJA 2005 s. 324 3.6.2 NJA 2005 s. 335 3.6.3; 3.6.3 NJA 2005 s. 745 6.7 NJA 2006 s. 32 6.3 NJA 2006 s. 53 1.2.1; 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4 NJA 2006 s. 367 1.2.2.4; 1.6.3 NJA 2006 s. 721 1.6.1.1 NJA 2007 s. 17 1.2.2.2; 1.2.2.4 NJA 2007 s. 461 3 NJA 2007 s. 482 6.4 NJA 2007 s. 997 3.1 NJA 2008 s. 668 1.2.2.1 NJA 2008 s. 1217 I och II 3 NJA 2009 s. 94 1.7.1 NJA 2009 s. 104 3 NJA 2009 s. 244 3.6.1 NJA 2009 s. 355 1.2.2.1 NJA 2009 s. 408 1.2.2.1; 1.4 NJA 2009 s. 846 6.6 NJA 2009 s. 877 1.2.2.1; 1.4 NJA 2010 s. 227 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3 NJA 2010 s. 661 3 NJA 2011 s. 331 I och II 3.2 NJA 2012 s. 3 1.2.2.1; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.2.2.5; 1.2.2.6 NJA 2012 s. 414 1.7; 3.6.4 NJA 2012 s. 584 3.5.1 NJA 2012 s. 685 3 NJA 2013 s. 233 2.7.2 NJA 2013 s. 253 1.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.7 NJA 2013 s. 438 3 NJA 2013 s. 560 3.4 NJA 2013 s. 659 1.1 NJA 2013 s. 1121 4.2 NJA 2014 s. 3 6.2 NJA 2014 s. 684 1.1 NJA 2015 s. 365 2.3.2 Marknadsdomstolen MD 2011:21 1.5 Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) RÅ 1990 ref. 106 5.1 RÅ 1992 ref. 29 5.2 Övriga domstolar Hovrätten för Övre Norrlands dom den 8 april 2011 i mål nr T 483-09 1.4Register över behandlade rättsfall · p. 2 · s. 816
Bertil Bengtsson · SvJT 2010 s. 753–770 · 2 ställen
- 1.7. Bostadsrättsförening. I NJA 2007 s. 709 hade förvärvaren av en bostadsrätt krävts på skadestånd av föreningen sedan överlåtaren genom brister i skötseln av lägenheten vållat skada på fastigheten utanför lägenhetens gränser. Regler om skadeståndsskyldighet för sådana skador saknas i bostadsrättslagen; i stadgarna hade föreskrivits ett ansvar för bostadsrättshavaren, dock endast för åtgärder i lägenheten. Efter en jämförelse med rättsläget i fråga om säljarens ansvar för skadebringande egenskaper fann HD att ansvar för skador utanför lägenheten förutsatte vårdslöshet eller garanti, och ogillade skadeståndstalan. Här hade förstås skadan tillkommit redan före överlåtelsen och oberoende av denna, i motsats till de situationer där man talar om skadebringande egenskaper; men den grundsats som HD tilllämpat lär ha en allmän räckvidd. (Se om bostadsrätt också NJA 2009 s. 16, omtalat i avsnitt 2.4.) 2. Skadeståndet. 2.1. Personskada. Flera viktiga domar har förekommit om SkL:s personskaderegler. NJA 2008 s. 1217 I och II gällde båda tillämpning av regeln i 5 kap. 5 § SkL att omprövning av skadestånd kan ske om förhållandena som låg till grund för skadeståndets fastställande ändrats väsentligt, I det första fallet uppkom frågan om man här kunde beakta den allmänna standardförbättring som medfört löneökningar med över 10 procent i det arbete den skadelidande haft. HD ansåg detta möjligt, i strid med ett motivuttalande när regeln tillkom 1975; principen att den skadelidande skall ha rätt till ersättning för all skada tog över motivuttalandet. Enligt HD fick man bedöma läget annorlunda bara när det av avtalet eller domen framgick att förändringen inte skulle påverka skadeståndet. — Annars har HD ibland ansett sig kunna acceptera ett uttalande i förarbetena som kanske är diskutabelt men legat till grund för långvarig praxis, närmast för att inte ställa till för mycket komplikationer. Så resonerade man inte här; domen kan väntas uppmuntra till krav på omprövning i ett stort antal fall, i den mån kraven inte preskriberats. Det undantag som gjorts för avvikande bestämmelser i avtal eller dom kan inte antas vara så värst praktiskt; som rättläget var tidigare har försäkringsbolagen saknat anledning att göra sådana förbehåll. — Avgörandet har redan fått en efterföljare i en dom 9 oktober 2009, där i en liknande situation HD menade att den konstaterade löneutvecklingen i den skadelidandes tidigare yrke sammanställd med utvecklingen i hans sammanlagda samordningsförmåner utgjorde en så väsentlig ändring att den skadelidande hade rätt till omprövning fr.o.m. år 2000 (då den sammanlagda lönehöjningen översteg 10 procent av kompensationen).Förutsättningar för ansvar · p. 23 · s. 763
- NJA 2008 s. 1217 II gällde också innebörden av rekvisitet väsentlig förändring; frågan var om detta skulle bedömas med hänsyn till de ekonomiska verkningarna för den skadelidande eller till de faktiska förhållanden som påverkat bedömningen — här en medicinsk förändring som medförde sämre arbetsförmåga. HD:s majoritet ansåg att när den medicinska invaliditeten förändrats väsentligt detta räckte till för att omprövning skulle ske, fast inkomstförhållandena inte påverkades lika mycket. I detta fall följde domstolen ett motivuttalande vid 2001 års lagstiftning, som dock inte avsåg inkomstförlust utan kostnader och ideellt skadestånd. Man kan invända att det ju är de ekonomiska följderna av en skada som avgör om ekonomisk skada skall föreligga, oavsett hur skadan ter sig från medicinsk synpunkt. Också här har domstolen visat en påfallande välvillig inställning till den skadelidandes möjlighet till omprövning.Förutsättningar för ansvar · p. 24 · s. 764