Likgiltighetsuppsåt i teori och praktik1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2007 s. 929
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2007 s. 929
BibTeX
@misc{nja-2007-s-929,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2007 s. 929}},
year = {2007},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
8 hänvisningar i 4 artiklar · 8 stycken/fotnoter
- subjektiv täckning Hovrättens hantering av uppsåtsbedömningen framstår som motsägelsefull. Samtidigt som hovrätten framhåller att endast en generell medvetenhet om att risken för att en tillhandahållen söktjänst emellanåt används för spridning av olovligt material inte ska anses grunda uppsåt som täcker de brott vilka utförs med hjälp av tjänsten, så är det ändå just i slutsatsen att generell insikt är tillräcklig för subjektiv täckning som hovrätten tycks hamna till slut. Låt oss exemplifiera med hovrättens bedömning av den tilltalade FN:s uppsåt: ”Utredningen ger inte fog för slutsatsen att [FN] känt till att just den musik och de filmer och spel som åtalet avser varit föremål för fildelning via TPB. Än mindre finns det anledning att anta att han känt till sådana omständigheter som vem som varit ursprungsseder, var denna person befunnit sig, i vilken omfattning de enskilda verken överförts eller hur länge fildelningen har pågått. Som nu framgått är detta emellertid inte någon förutsättning för medverkansansvar. Genom varningsbreven, åberopad e-post och [FN:s] egna uppgifter är det utrett att han väl känt till de omständigheter som utgör rekvisiten för upphovsrättsintrång: att torrentfiler som hänvisade till upphovsrättsligt skyddade verk var frekvent förekommande på TPB:s webbplats, att dessa torrentfiler lagts ut utan rättighetshavarnas samtycke samt att dessa verk överfördes till allmänheten med hjälp av TPB:s tjänster. Hovrätten finner att han därmed haft ett uppsåt som omfattat såväl huvudbrotten som medverkansgärningen.” Hovrätten anför NJA 2007 s. 929 som stöd för att det är tillräckligt med endast en vag relation mellan medhjälparens insikt och huvudgärningen för att anse att uppsåt föreligger. Rättsfallet rör medhjälp till bland annat skattebrott och bokföringsbrott där det ansågs bevisat att den tilltalade (en så kallad “målvakt”) hade hanterat kontantbelopp i miljonklassen för huvudgärningsmännens räkning. Den tilltalade medgav att han kände till att de personer som tog emot pengarna sysslade med brottslig verksamhet, men att han inte insåg att det gällde skattebrott och inte heller kände till huvudgärningsmännen. Det ansågs även bevisat att den tilltalade hade tagit ut pengarna från bankkonton och överlämnat dem i kontanter. Även om överlämnandet skett till annan person än någon av huvudgärningsmännen fick det av utredningen anses framgå att den person som mottagit pengarna hade vidarebefordrat dem till dessa.
- Högsta domstolen konstaterar i NJA 2007 s. 929 att det inte kan anges generellt i vilken utsträckning täckning måste föreligga mellan den tilltalades föreställning om händelseförloppet och det verkliga förloppet. Detta får i stället avgöras mot bakgrund av den aktuella gärningen. Vid uppsåtliga brott måste dock brottsrekvisiten enligt det tillämpliga straffbudet vara täckta av uppsåt. När det gäller skattebrott av det slag som avses i NJA 2007 s. 929 måste uppsåtet således omfatta att det ska ha lämnats oriktiga uppgifter till Skatteverket varigenom fara ska ha uppkommit för undandragande av skatt eller avgift från det allmänna. Uppsåtet måste emellertid inte omfatta vilka skatter och avgifter som kan påverkas av handlandet eller exakt vilket belopp som riskerar att undandras. Uppsåtet måste inte heller täcka omständigheter som i vilket bolag undandragandet sker eller vilka de personer är som står bakom brottsligheten.
- Vid en jämförelse av NJA 2007 s. 929 med TPB-målet finner vi att de är tämligen olika. Den tilltalade “målvakten” i NJA 2007 s. 929 begick handlingar vilka ingick som ett led i huvudgärningen. Han hade också en insikt om att det förelåg en avsevärd risk för att kontanthanteringen var en del i en verksamhet som innebar att oriktiga uppgifter lämnades till Skatteverket i syfte att undandra staten skatter och avgifter. I relationen mellan de tilltalade i TPB-målet och de okända användare i olika länder som tillgängliggjort något av verken i åtalet finner vi en annan typ av relation. Denna relation är inte bara generell, den är också hypotetisk. Från att ha krävt en viss, om än ej fullständig, överensstämmelse mellan en tilltalads föreställning om händelseförloppet och det verkliga förloppet, så kräver man nu endast en hypotetisk föreställning om sådana händelseförlopp i allmänhet. Genom att denna hypotetiska relation anses vara tillräcklig sänks kravet på subjektiv täckning avsevärt, även jämfört med NJA 2007 s. 929.
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Vid medhjälp till skattebrott fordras, enligt NJA 2007 s. 929, att den tilltalades uppsåt omfattar att oriktiga uppgifter skall lämnas till Skatteverket och att det därigenom uppkommer fara för att skatt eller avgift undandras det allmänna. Det kan emellertid enligt HD inte krävas att uppsåtet omfattar vilka skatter och avgifter som kan påverkas eller exakt vilket belopp som riskerar att undandras. I fallet ansågs heller inte böra krävas att uppsåtet täcker sådana omständigheter som vilket bolag undandragandet sker eller vilka personer som står bakom huvudgärningen.
- För att en allvarlig psykisk störning skall utgöra hinder mot fängelse enligt 30 kap. 6 § brottsbalken fordras att det föreligger orsakssammanhang mellan störningen och brottet. I NJA 2007 s. 180, där den tilltalade led av djup depression med självmordstankar, ansågs detta krav inte vara uppfyllt avseende bedrägeri och bokföringsbrott som skett under en lång tidsperiod och som präglats av ett adekvat och kontrollerat beteende. Ett justitieråd var skiljaktigt beträffande motiveringen och menade att det i målet inte var fråga om en allvarlig psykisk störning. 5.1.3 Överlämnande till särskild vård i vissa fall (31 kap.) I NJA 2007 s. 266 bedömdes huruvida överlämnande till rättspsykiatrisk vård skulle förenas med föreskrift om särskild utskrivningsprövning enligt 31 kap. 3 § andra stycket brottsbalken. 5.1.4 Avräkning av anhållnings- och häktestid m.m Se, angående avräkning enligt 33 kap. 7 § för frihetsberövande utomlands, resningsärendet NJA 2003 s. 141. 5.1.5 Sammanträffande av brott m.m. (34 kap.) Förutsättningar för att meddela s.k. konsumtionsdom ansågs inte föreligga i NJA 2007 s. 929.
- NJA 2007 s. 345 NJA 2007 s. 369 NJA 2009 s. 3 NJA 2007 s. 400 NJA 2009 s. 111 NJA 2007 s. 425 NJA 2009 s. 121 NJA 2007 s. 451 NJA 2009 s. 149 NJA 2007 s. 533 NJA 2009 s. 189 NJA 2007 s. 574 NJA 2009 s. 234. NJA 2007 s. 624 NJA 2009 s. 280 NJA 2007 s. 636 NJA 2009 s. 300 NJA 2007 s. 774 NJA 2009 s. 350 NJA 2007 s. 805 NJA 2009 s. 424 NJA 2007 s. 918 NJA 2009 s. 447 NJA 2007 s. 929 NJA 2009 s. 485 NJA 2007 s. 941 NJA 2009 s. 531 NJA 2007 s. 973 NJA 2009 s. 557 NJA 2007 s. 1037 NJA 2009 s. 559