Rättsfall

NJA 2007 s. 879

Citera

NJA 2007 s. 879

BibTeX

@misc{nja-2007-s-879,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2007 s. 879}},
  year         = {2007},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

7 hänvisningar i 3 artiklar · 7 stycken/fotnoter

Alternativa anspråksvägar i skadeståndsrätten - om förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar i avtalsförhållanden och kontraktskedjor5 hänvisningar

Stina Bratt · 2023, s. 1–2003 · 5 ställen

Svensk rättspraxis: Avtals- och obligationsrätt 2005–20191 hänvisning

Johnny Herre, Svante O. Johansson · SvJT 2020 s. 828–1071 · 1 ställe

I NJA 2007 s. 879 hade bunkerolja till ett fartyg beställts av en säljare, som anlitade en fraktförare för godsbefordran med fordon på väg och som även skulle blanda oljan på visst sätt i samband med lastningen. Oljan hade dock blandats fel och orsakat fel i fartygets maskin. Frågan i målet var om säljarens krav mot fraktföraren skulle anses vara en ”talan rörande befordran som avses i denna lag” i enlighet med 41 § i 1974 års lag om inrikes vägtransport.Förpliktelsernas förändringar och upphörande · p. 20 · s. 1044

Svensk rättspraxis: Skadestånd utom kontraktsförhållanden 2007–20091 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2010 s. 753–770 · 1 ställe

Frågan om tredjemansskada i ett utomobligatoriskt förhållande kom också upp i hovrättsfallet RFS 2007:38; skada som en entreprenör tillfogat sidoentreprenörer som stod risken för den skadade egendomen ansågs som sakskada, trots att äganderätten övergått till byggherren, och ersattes i enlighet härmed. (Se också det speciella fallet NJA 2007 s. 584, refererat i 1.5 ovan, där Europakonventionen påverkat bedömningen.) 3. Andra frågor. 3.1. Preskription. I NJA 2007 s.879 förde ett försäkringsbolag, som ersatt ett rederis skador på grund av skadebringande olja, regresstalan mot avsändaren av olja under åberopande av utomobligatoriska regler om produktansvar och culpaansvar. Avsändaren invände att fordringen preskriberats enligt 41 § lagen om inrikes vägtransport. Denna regel ansågs tillämplig när det fanns ett sakligt samband mellan anspråket och befordringen, oavsett om talan fördes på utomobligatorisk grund och stödde sig på allmänna skadeståndsrättsliga regler, och talan ogillades. — Det gällde alltså ett fall av s.k. konkurrerande ansvarsgrunder, där en skadelidande åberopar SkL:s regler för att komma ifrån en laglig inskränkning i rätten till skadestånd. När inskränkningen som i detta fall grundar sig på en kontraktsrättlig bestämmelse är i vart fall huvudregeln att man inte kan kringgå den genom att hänvisa till att talan förs på utomobligatorisk grund (jfr 1 kap. 1 § SkL). Rättsläget är dock delvis oklart (jfr avsnitt 2.3 ovan om RFS 2004:32).Förutsättningar för ansvar · p. 35 · s. 768