Rättsfall

NJA 2007 s. 663

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2007 s. 663

BibTeX

@misc{nja-2007-s-663,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2007 s. 663}},
  year         = {2007},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Grannelagsrättsligt skadeståndsansvar1 hänvisning

Jonas Du Rietz · SvJT 2018 s. 674–694 · 1 ställe

I NJA 1996 s. 634 var det sannolikt av betydelse för utgången att avspärrningen förorsakats av gatuarbeten, vilket Högsta domstolen ansåg utgöra verksamhet som typiskt sett ger upphov till sådana olägenheter som avses i paragrafen. I rättsfallet NJA 2007 s. 663 framhölls även att allmänna principer om att en störning ska ha varit en påräknelig följd av den verksamhet som förorsakat den — såsom var förhållandet i rättsfallet NJA 1996 s. 634 — kan utgöra en begränsning av tillämpningsområdet för p. 8. Rättsfallet gällde huruvida en explosion med sammanhängande brand som skadade en grannfastighet kunde ses som en skada enligt 32 kap. miljöbalken. Domen befäste den sedan tidigare dominerande uppfattningen att en brand som sprider sig från en fastighet till en annan inte kan föranleda skadeståndsansvar enligt regler för immissioner, om inte branden uppkommit genom mer varaktig gnistbildning från exempelvis en industri. Uppfattningen hänger samman med att händelseförloppet vid en brand på ett avgörande sätt har ansetts skilja sig från sådana störningar som brukar hänföras till immissioner.Rättsligt ramverk · p. 7 · s. 677

Svensk rättspraxis: Skadestånd utom kontraktsförhållanden 2007–20091 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2010 s. 753–770 · 1 ställe

1.3. Strikt ansvar; miljöskada. Både allmänna principer om farlighetsansvar och de speciella reglerna om miljöskadestånd i 32 kap. miljöbalken åberopades av den skadelidande i NJA 2007 s. 663. I en fabrik som tillverkade glas med hjälp av en gasoldriven ugn läckte på grund av olyckliga omständigheter gasolen ut och sjönk ned i källaren, där den antändes; branden medförde en explosion som skadade inte bara fabriksbyggnaden utan också en del försäkrade byggnader i närheten. Försäkringsbolaget krävde regressvis fabriksföretaget. Här blev flera tänkbara regler om strikt ansvar aktuella. Om skadan kunde ses som en miljöskada kunde eventuellt 32 kap. 3 § miljöbalken åberopas; lagrummet talar ju om ”annan liknande störning”, sedan en rad typer av störningar uppräknats — förorening, buller, skakning m.m. Man kunde också sätta i fråga en tillämpning av 32 kap. 4 § — skada genom annan verksamhet än sprängning som medför särskild fara för explosion. Slutligen kunde man, om inte 32 kap. miljöbalken var tillämplig, tänka sig ett strikt ansvar på grund av allmänna, icke lagfästa regler om farlig verksamhet. Ingen av dessa ansvarsregler befanns dock tillämplig. Brand som sprider sig anses inte som ”annan liknande störning”, verksamheten innebar ingen typisk explosionsfara, och den var inte heller så farlig att man kunde ålägga strikt ansvar utan stöd av lag. — Att inte miljöbalken ansetts tillämplig kanske inte är så överraskande, men man kan i varje fall tycka att HD visat påtaglig försiktighet när det gällt att konstatera strikt ansvar utan lagstöd. Verksamheten visade ju sig ingalunda som ofarlig, och dessutom kan erinras om att domstolen tidigare infört ett strikt ansvar för utströmmande vatten till följd av rörbrott utan att någon farlighet behövde åberopas (se NJA 1991 s. 720, där HD inte ansåg verksamheten vara farlig i vanlig mening, och senare NJA 2001 s. 368).Förutsättningar för ansvar · p. 9 · s. 757