Svenskt rättsskipningsintresse1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2007 s. 482
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2007 s. 482
BibTeX
@misc{nja-2007-s-482,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2007 s. 482}},
year = {2007},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 3 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- bruk? NJA 2014 s. 3 ger vid handen att avdrag för ålder och bruk inte får göras vid bestämmande av ersättning avseende skälig kostnad för att avhjälpa byggfel enligt 2 § första stycket första punkten i den numera upphävda lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring mm. Av allt att döma gäller detsamma också vid bestämmande av ersättning ur färdigställandeskydd enligt 16 § samma lag samt enligt 5 § i den numera gällande lagen (2014:227) om färdigställandeskydd. 6.3 Ansvar för kostnader hos dispaschör I NJA 2006 s. 32 bekräftade Högsta domstolen en sedan länge tillämpad praxis i dispaschärenden som innebär att försäkringstagare som förlorar ett sådant ärende inte åläggs att betala försäkringsbolagets kostnader hos dispaschören. Till stöd härför anförde domstolen att det inte finns uttryckligt stöd i lag för att ålägga försäkringstagare en sådan betalningsskyldighet samt att tillräckliga skäl för en analogisk tillämpning av reglerna i 18 kap. RB inte heller kan anses föreligga. 6.4 Svensk domsrätt? I NJA 2007 s. 482 hade ett svenskt bolag väckt talan mot en försäkringsgivare som hade sitt säte på Isle of Man med yrkande om försäkringsersättning. Bestämmelserna om behörighet vid försäkringstvister i de enligt svensk rätt gällande regelverken i Bryssel I-förordningen respektive Luganokonventionen, vilka till följd av försäkringsgivarens hemvist på Isle of Man inte ägde direkt tillämpning i målet, ansågs inte heller vara analogiskt tillämpliga vid bedömningen av huruvida det enligt nationell rätt föreligger svensk domsrätt. Vid detta förhållande kunde svensk domsrätt inte anses föreligga i målet. 6.5 Innebär försäkringsgivarens erkännande av skadeståndsfordring pre-
- 1.2.2.5 NJA 2002 s. 244 1.1 NJA 2003 s. 89 2.6 NJA 2004 s. 534 1.2.2.1; 1.2.2.2 NJA 2004 s. 566 3.2 NJA 2004 s. 609 3 NJA 2005 s. 324 3.6.2 NJA 2005 s. 335 3.6.3; 3.6.3 NJA 2005 s. 745 6.7 NJA 2006 s. 32 6.3 NJA 2006 s. 53 1.2.1; 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4 NJA 2006 s. 367 1.2.2.4; 1.6.3 NJA 2006 s. 721 1.6.1.1 NJA 2007 s. 17 1.2.2.2; 1.2.2.4 NJA 2007 s. 461 3 NJA 2007 s. 482 6.4 NJA 2007 s. 997 3.1 NJA 2008 s. 668 1.2.2.1 NJA 2008 s. 1217 I och II 3 NJA 2009 s. 94 1.7.1 NJA 2009 s. 104 3 NJA 2009 s. 244 3.6.1 NJA 2009 s. 355 1.2.2.1 NJA 2009 s. 408 1.2.2.1; 1.4 NJA 2009 s. 846 6.6 NJA 2009 s. 877 1.2.2.1; 1.4 NJA 2010 s. 227 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3 NJA 2010 s. 661 3 NJA 2011 s. 331 I och II 3.2 NJA 2012 s. 3 1.2.2.1; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.2.2.5; 1.2.2.6 NJA 2012 s. 414 1.7; 3.6.4 NJA 2012 s. 584 3.5.1 NJA 2012 s. 685 3 NJA 2013 s. 233 2.7.2 NJA 2013 s. 253 1.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.7 NJA 2013 s. 438 3 NJA 2013 s. 560 3.4 NJA 2013 s. 659 1.1 NJA 2013 s. 1121 4.2 NJA 2014 s. 3 6.2 NJA 2014 s. 684 1.1 NJA 2015 s. 365 2.3.2 Marknadsdomstolen MD 2011:21 1.5 Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) RÅ 1990 ref. 106 5.1 RÅ 1992 ref. 29 5.2 Övriga domstolar Hovrätten för Övre Norrlands dom den 8 april 2011 i mål nr T 483-09 1.4