- I ”Ishavet” NJA 2007 s. 349 hade HD anledning att återkomma till frågan om ansvarets omfattning. Domstolen konstaterade här att om utebliven vinst efter ett genomfört anbudsförfarande ersätts bara när käranden kan göra sannolikt att han eller hon gått miste om kontraktet på grund av felet vid upphandlingen, kan endast en anbudsgivare vara berättigad till sådan ersättning. Med ett sådant beviskrav uppkommer då inte, som indikerades av HD i ”Tvättsvamparna” NJA 2000 s. 712, ett problem med att flera med framgång kan kräva ersättning samtidigt. Efter en allmän diskussion om syftet med regleringen uttalade HD att eftersom regleringen inte tillåter utdömande av allmänt skadestånd men det är angeläget att bestämmelsen fyller sitt preventiva syfte, bör ersättning utgå med hela det positiva kontraktsintresset när en anbudsgivare har gått miste om kontraktet på grund av ett fel i förfarandet.
- HD kom tillbaka till den frågan i ”Armémuseum” NJA 2016 s. 369. Här konstaterade HD att i ”Fidelia” NJA 2013 s. 762 var det som hade hänt efter besluten i form av överprövningar, rättelser och avbrytandebeslut enligt anbudsgivaren utan betydelse. Det konstaterades vidare att de omständigheter som hade inträffat i tiden efter tilldelningsbesluten inte låg inom den processuella ramen i det målet. I 2016 års avgörande var omständigheterna emellertid inte desamma. Här stod det klart att om den upphandlande myndigheten inte hade felaktigt förkastat anbudsgivarens anbud, skulle denna ha tilldelats kontraktet. Det konstaterades vidare att det var det felaktiga beslutet att förkasta anbudsgivarens anbud som hade orsakat behovet av att avbryta upphandlingen. Det fanns därför enligt HD ett adekvat orsakssamband mellan det felaktiga tilldelningsbeslutet och det förhållandet att anbudsgivaren gick miste om avtalet. Det saknades då betydelse om det beslut som därefter fattats om att avbryta upphandlingen utgjorde ytterligare en överträdelse eller inte. Anbudsgivaren tillerkändes därför, jämlikt vad som angavs i ”Ishavet” NJA 2007 s. 349, ersättning för utebliven vinst beräknat enligt subtraktionsmetoden. I ”Armémuseum” NJA 2016 s. 369 prövades också frågan om skadeståndet skulle jämkas (se avsnitt 4.5.2.13).
Rättsfall
NJA 2007 s. 349
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2007 s. 349
BibTeX
@misc{nja-2007-s-349,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2007 s. 349}},
year = {2007},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
9 hänvisningar i 3 artiklar · 9 stycken/fotnoter
- Se de förenade målen C-46/93 och 48/93, Brasserie och Factortame III, p. 84 f. Se även SOU 1999:139, s. 230 f„ samt NJA 1998 s. 873 och NJA 2007 s. 349.
- I lagrådsremissen anges vidare att de kriterier för skadeståndsskyldighet och skadeståndets beräkning som HD fastställt i sin praxis bör kunna ge väg ledning även för bedömningen av de nytillkomna fallen, dvs. en ersättning bör enligt vad som slagits fast i NJA 2000 s. 712 och NJA 2007 s. 349 som regel utgå med uppskattat skäligt belopp, med hänsyn till bl.a. överträdelsens
- NJA 1980 s. 1 NJA 1981 s. 269 NJA 1997 s. 93 NJA 1998 s.873 NJA 2000 s. 712 NJA 2007 s. 349 270
Skadestånd vid offentlig upphandling4 hänvisningar
- Se de förenade målen C-46/93 och 48/93, Brasserie och Factortame III, p. 84 f. Se även SOU 1999:139, Effektivare offentlig upphandling, s. 230 f., där det anförs att en ”skadelidande leverantör skall vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin skada och att han, om han själv försummar det, får bära en motsvarande del av förlusten”, samt NJA 2007 s. 349.
- NJA 2007 s. 349, särskilt s. 367
- NJA 2007 s. 349, särskilt s. 367.