2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter
Erik Sinander · SvJT 2019 s. 932–941 · 1 ställe
- Se t.ex. Maarit Jänterä-Jareborg, Svensk domstol och utländsk rätt, 1997, s. 33 f. 1 0 Convention on the recognition and enforcement of foreign judgments in civil or commercial matters 11 Artikel 5 p. 1 (g). Frågan om i vilket land avtalsförpliktelsen har utförts ska bedömas enligt den lag som parterna själva har valt eller den lag som annars är tillämplig på avtalet. 1 2 Det ska understrykas att detta inte är en ny rättssats. Se t.ex. Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis i internationell processrätt, 1989, s. 54 och Sigurd Dennemark, SvJT 1950 s. 38 som båda skriver om behovet av ”svenskt rättsskipningsintresse” för att det ska föreligga svensk domsrätt. I äldre HD-praxis har det ibland emellertid förefallit som om svensk domstols internationella behörighet ska följa en ”parallellistisk” analog tillämpning av forumreglerna i 10 kap. RB. Se t.ex. NJA 1989 s. 36. Även underinstanserna i NJA 2016 s. 779 grundade sina behörighetsbedömningar på en tämligen fyrkantig analogisk tillämpning av forumreglerna i 10 kap. RB. I Arbetsdomstolens praxis synes svenskt rättsskipningsintresse ha haft ett något starkare fäste, se vidare Erik Sinander, Internationell kollektivavtalsreglering: En studie i internationell privaträtt av den svenska modellen för reglering anställningsvillkor, s. 72 f. med vidare redogörelser för svenskt rättsskipningsintresse i domarna AD 1976 nr 101, AD 1981 nr 24, AD 1983 nr 121, AD 1995 nr 120 och AD 1997 nr 27. 1 3 I NJA 2001 s. 800 fastslog HD att svensk domstol var behörig sedan en behörig företrädare för ett utländskt bolag lämnade ett skriftligt anbud till ett svenskt bolag vid ett besök i Stockholm. 14 Se NJA 1950 s. 469, NJA 1962 s. 354, NJA 1966 s. 450, NJA 1970 s. 487, NJA 1981 s. 386, NJA 1987 s. 790, NJA 1988 s. 440, NJA 1998 s. 361, NJA 1999 s. 16, NJA 2004 s. 891, NJA 2006 s. 354 och NJA 2010 s. 734. 15 Se angående detta samband avsnitt 2 ovan. 1 6 Undantag föreligger visserligen om någon behörighetsregel av lex specialiskaraktär är tillämplig. I Bryssel I-förordningen är detta artikel 24 (exklusiva behörighetsregler), artiklarna 10-23 (för försäkrings-, konsument- och anställningsavtal). 1 7 Se t.ex. Europadomstolens dom av den 21 februari 1975 i målet Golder mot Förenade kungariket (ansökan nr 4451/70) där det uttalas att artikel 6 i EKMR måste läsas i ljuset av bl.a. den ”folkrättsliga grundsats som förbjuder ’deni de justice’”. 18 Se också t.ex. NJA 2014 s. 669. 19 Europadomstolens dom av den 21 juni 2016 i målet Naït-Liman mot Schweiz (ansökan nr 51357/07). 2 0 Se t.ex. Ulf Göransson, A Swedish Centre of Gravity Test? — Law, Fact and Fiction, i Göran Melander (red.), Modern Issues in European Law: Nordic Perspectives: Essays in Honour of Lennart Pålsson, Norstedts Juridik, 1997, s. 47 ff. Ibland kallas samma metod också för Irma Mignon-formeln efter det norska rättsfallet Rt. 1923 II s. 58 i vilket den individualiserande metoden användes särskilt tydligt för att bestämma tilllämplig lag för efterspelet till en kollision mellan fartygen Irma och Mignon, se vidare t.ex. Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 2014, s. 26. 21 RH 2005:1.fotnot 9 · s. 934
Michael Bogdan · SvJT 2010 s. 33–77 · 1 ställe
- 5.1 Svensk domsrätt i förmögenhetsrättsliga mål I NJA 2006 s. 354 väckte ett svenskt bolag talan mot ett amerikanskt bolag för att få fastställt att det amerikanska bolagets europeiska patent inte hindrade det svenska bolaget från att använda sig av en viss teknik. Det amerikanska bolaget gjorde bl.a. jurisdiktionsinvändning med hänvisning till bristande svensk domsrätt. Bryssel/Luganoreglerna var inte tillämpliga på grund av svarandens hemvist i USA, men tingsrätten använde sig icke desto mindre analogt av dessa reglers artikel 5(3) om s.k. deliktforum och fann svensk domsrätt föreligga. Hovrätten avslog överklagandet eftersom den ”i allt väsentligt” delade tingsrättens bedömning. Även HD ansåg svensk domsrätt föreligga, men med en annan motivering. HD sökte vägledning i de interna svenska forumreglerna, närmast i 10 kap. 3 § första stycket andra meningen rättegångsbalken, som stadgar att den, som inte har känt hemvist inom riket, i tvist som rör lös egendom får sökas där egendomen finns. HD påpekade att tvisten gällde omfattningen av det amerikanska bolagets europeiska patent, som hade samma rättsställning i Sverige som om det hade meddelats av svensk patentmyndighet, och att patentet hade ett förmögenhetsvärde och kunde utmätas. Starka ändamålsskäl talar enligt HD för att det bör vara möjligt att erhålla ett i Sverige gällande avgörande och 65 § patentlagen (1967:837) tillhandahåller en behörig svensk domstol. Mot denna bakgrund, och då några särskilda skäl inte talade häremot, ansågs patentet grunda svensk domsrätt. — Avgörandet bekräftar att Bryssel/Luganoreglerna trots vissa uttalanden i tidigare mål (se NJA 1994 s. 81 och 2001 s. 800 samt AD 1995 nr 120) inte utan vidare kan användas analogt utanför sitt direkta användningsområde, inte ens i domsrättsutvidgande riktning (se också NJA 2007 s. 482, som kommenteras av Pålsson i SvJT 2007 s. 722–723 och 723–725 och av Saf i JT 2007–08 s. 920–930). Det förefaller dessutom naturligare att anse den aktuella tvistefrågan falla under 10 kap. 3 § första stycket andra meningen rättegångsbalken, som saknar motsvarighet i Bryssel/Luganoreglerna, än under deliktforum. Det är också intressant att HD använde sig analogiskt av 10 kap. 3 § första stycket andra meningen rättegångsbalken trots att denna interna forumregel på grund av den exklusiva specialregeln i 65 § patentlagen inte ens var tillämplig på den interna forumfrågan i detta fall (se därom Bogdan i NIR 1980 s. 272–274 och 276).Civilprocess- och exekutionsrätt · p. 1 · s. 60