Rättsfall

NJA 2006 s. 293

Citera

NJA 2006 s. 293

BibTeX

@misc{nja-2006-s-293,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2006 s. 293}},
  year         = {2006},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

8 hänvisningar i 6 artiklar · 8 stycken/fotnoter

Håller den Victorska tesen? — om blankettstraffbud, normgivningsmakt och krav på uppsåtstäckning1 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2015 s. 370–382 · 1 ställe

I sammanhanget förtjänar bl.a. Högsta domstolens avgöranden i NJA 2005 s. 33 och NJA 2006 s. 293 att framhållas. I det förstnämnda målet fann Högsta domstolen att det inte var förenligt med regeringsformens regler om normgivningsmakten att tillämpa skogsvårdslagen på ett sådant sätt att fängelse ådömdes för ett åsidosättande av en föreskrift som meddelats av Skogsstyrelsen. Stadgandet tillämpades därför grundlagskonformt, dvs. på så sätt att fängelse inte ansågs ingå i brottets straffskala.Om blankettstraffbuden och regeringsformen · p. 2 · s. 373

Svensk rättspraxis3 hänvisningar

Petter Asp · SvJT 2010 s. 902–999 · 3 ställen

I gränslandet mellan lagprövning och lagtolkning1 hänvisning

Martin Sunnqvist · SvJT 2008 s. 645–656 · 1 ställe

NJA 2005 s. 33 följt av NJA 2006 s. 293 I–II, 2007 s. 918 och Högsta domstolens dom den 21 maj 2008 i mål B 3239-06; dessutom RH 2005:8 och 2007:38. — NJA 2005 s. 805 följt av NJA 2006 s. 467 och 2007 s. 805 I–II.fotnot 8 · s. 646

Lagprövning och andra frågor om normkontroll — rapport från en expertgrupp1 hänvisning

Anders Eka, Daniel Gustavsson · SvJT 2007 s. 769–778 · 1 ställe

En annan tendens i domstolspraxis är de avgöranden från Högsta domstolen som innebär att 11 kap. 14 § inte aktualiseras i fall av s.k. partiell grundlagsstridighet (se främst NJA 2005 s. 33, rättsläget bekräftas i NJA 2006 s. 293 I och II). Frågeställningen har här varit, något förenklad, hur domstolen skall förfara när en del av en bestämmelse är grundlagsstridig eller om dess tillämpning till viss del skulle få konsekvenser som är oförenliga med grundlagen. Högsta domstolen har bedömt sådana fall genom en grundlagskonform tillämpning av den ifrågasatta bestämmelsen utan tillämpning av 11 kap. 14 § och därmed inte heller av uppenbarhetskravet.Normprövning enligt 11 kap. 14 § regeringsformen · p. 7 · s. 772

Normkonflikter och EKMR1 hänvisning

Iain Cameron · SvJT 2007 s. 851–861 · 1 ställe

Det är också intressant att jämföra NJA 2001 s. 409, NJA 2001 s. 563 och NJA 2005 s. 805 med NJA 2005 s. 33 (och senare rättspraxis, NJA 2006 s. 293) om s.k. ”partiell grundlagsstridighet”. HD anser, enkelt uttryckt, att RF 11:14 inte tar sikte på situationen när tillämpning av en bestämmelse endast undantagsvis kan vara grundlagstridigt. Här bör man betona att varken enligt konventionen eller enligt rättegångsbalken är det möjligt för en enskild att klaga på lagstiftningen in abstracto. Svensk lagstiftning som sådan, snarare än dess tillämpning, kommer endast sällan att bryta mot konventionen. Även när en nationell domstol finner att så är fallet, måste ett orsakssamband mellan lagen och kärandens förlust bevisas. Enligt konventionen måste en enskild vara offer för lagstiftningen, även om det under vissa omständigheter är tillräckligt att lagstiftningen existerar, kombinerat med sannolikheten att den kommer att användas mot individen i fråga. Och det följer av RB 13 kap. 2 § att en individ inte kan åberopa en konventionsrättighet inför svensk domstol in abstracto, utan bara i sammanhanget av en konkret konflikt. Det finns olika sätt att systematisera lagprövningsrätten i jämförande perspektiv. Den svenska lagprövningen är in casu: den grundlagstridiga bestämmelsen åsidosätts inte, och inte heller blir den ogiltig. Den enda som händer är att bestämmelsen tillämpas inte i ett särskilt fall. Man kan då argumentera att, eftersom normprövning har denna karaktär i Sverige, och eftersom vi har en grundlagsbestämmelse, RF 11:14, som reglerar normprövning, följer det att denna bestämmelse reglerar exakt, och endast, situationen av ”partiell grundlagsstridighet”.p. 21 · s. 858

Normprövning ur ett EKMR-perspektiv1 hänvisning

Inger Österdahl · SvJT 2007 s. 882–896 · 1 ställe

I fallet med mänskliga rättigheter lämpar sig grundlagskonform tolkning särskilt väl eftersom det materiella innehållet i den svenska grundlagen till stor del överensstämmer med innehållet i Europakonventionen. Genom att tolka den svenska lagen grundlagskonformt uppnår domstolen indirekt också en fördragskonform tolkning och förverkligar på så sätt Europakonventionen enklare och snabbare. Till detta kommer den fördel som redan nämnts, att en grundlagskonform tolkning förebygger behovet av lagprövning enligt RF 11:14. Den nya praxis som påbörjats av HD (NJA 2005 s. 33 och NJA 2006 s. 293 I och II), och som nämns av Grundlagsutredningens expertgrupp, att tolka lagen grundlagskonformt utan att passera RF 11:14 verkar lovande. HD-fallen hittills rör inte mänskliga rättigheter, men som sagt passar grundlagskonform tolkning om möjligt ännu bättre vid frågor om mänskliga rättigheter av skäl som nyss nämndes.Regeringsformen och Europakonventionen · p. 7 · s. 884