Svensk rättspraxis i associationsrätt 2011–20202 hänvisningar
- Enligt NJA 2005 s. 9 får beslut om förordnande av syssloman enligt 13 kap. 22 § 1975 års ABL inte överklagas särskilt. Numera gäller dock enligt 25 kap. 23 § andra stycket ABL att beslut om förordnande av syssloman får överklagas särskilt.
- Frågan om förutsättningarna för utseende av syssloman prövades härefter av HD i rättsfallet NJA 2018 s. 545, som alltså avsåg samma tvist som RH 2018:39. HD konstaterade inledningsvis, med hänvisning till NJA 2005 s. 9, att när ett yrkande om utseende av syssloman framställs ska det handläggas som en rättegångsfråga. Av HD:s domskäl framgår vidare att förutsättningarna för beslut om syssloman huvudsakligen ska vara desamma som förutsättningarna för beslut om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § RB, vilket innebär att käranden ska visa sannolika skäl för sin talan. I mål om utseende av syssloman innebär det enligt HD att käranden ska visa sannolika skäl för att det finns grund för tvångslikvidation enligt 25 kap. 21 § ABL. Vidare framhöll HD att en proportionalitetsbedömning bör göras vid tillämpning av 25 kap. 23 § ABL. Det noterades även att en begäran om syssloman bör kunna framställas i högre rätt och detta även om frågan inte har behandlats i en lägre instans. I det aktuella målet saknade det således betydelse att tingsrätten hade avslagit begäran om utseende av syssloman och att det inte framställdes något sådant yrkande i hovrätten. I fråga om rekvisitet att det ska finnas en påtaglig risk för att kärandens rätt kan komma att försämras väsentligt genom fortsatt missbruk uttalade HD att ”[k]äranden måste kunna belägga konkreta omständigheter som ger anledning att befara ett fortsatt missbruk och en väsentlig skada”. HD konstaterade härefter att endast förekomsten av ett tidigare, upprepat missbruk kan räcka i ett enskilt fall för att käranden ska anses ha uppfyllt bevisskyldigheten. HD kom genom vad som framkommit i målet (se RH 2018:39 ovan) fram till att käranden hade visat sannolika skäl för att majoritetsägarna hade missbrukat sitt inflytande i bolaget, att det fanns grund för tvångslikvidation enligt 25 kap. 21 § ABL samt att det fanns en påtaglig risk för att missbruket skulle fortsätta och att det skulle skada kärandens rätt väsentligt. Det ansågs inte finnas anledning att anta att ett förordnande om syssloman skulle innebära någon beaktansvärd skada för bolaget mot bakgrund av att det inte bedrev någon verksamhet och det konstaterades att den skada käranden skulle kunna drabbas av om någon syssloman inte skulle utses kunde antas vara avsevärt större. Ett beslut om att utse syssloman ansågs därmed inte oproportionerligt. HD beslutade mot bakgrund härav att utse en syssloman. 1.9.6 Fråga om likvidators retentionsrätt m.m.