Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- I NJA 2004 s. 519 tillämpades likgiltighetsuppsåtet i relation till förefintligheten av bokföringsplikt för viss illegal spelverksamhet enligt 11 kap. 5 § brottsbalken. I fallet ansågs likgiltighet inför bokföringsplikten föreligga. Den tilltalade hade tidigare bedrivit näringsverksamhet och kände till de krav på bokföring som är förenade med sådan verksamhet och han var också medveten om att det inte förelåg något allmänt undantag för illegal verksamhet. Med hänsyn härtill ansågs stå klart att den tilltalade i vart fall varit ”medvetet oaktsam på så sätt att han insåg att det förelåg en risk för att spelverksamheten omfattades av bokföringsskyldighet” varvid frågan blev om det stod klart ”att förekomsten av bokföringsskyldighet inte vid gärningstillfället utgjorde ett för [den tilltalade] relevant skäl för att uppfylla denna”. I denna del gjorde domstolen följande bedömning: ”Av [den tilltalades] egna uppgifter framgår att han utgick från att spelverksamheten var olaglig, att han inte hade för avsikt att skatta för denna och att han inte lämnade några uppgifter om spelverksamheten till det biträde som han anlitade för bokföring i caféverksamheten. Det måste mot den bakgrunden anses stå klart att det för [den tilltalade] varit helt likgiltigt om den förelegat bokföringsskyldighet för spelverksamheten.” Likgitlighetsuppsåtet har vidare tillämpats i förhållande till ett införselförbud enligt förordningen om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål (vilket var av relevans för huruvida den tilltalade kunde hållas ansvarig för smugglingsbrott) i NJA 2005 s. 523.
- I NJA 2005 s. 523 bedömdes huruvida ett antal föremål omfattades av införselförbud enligt 1 § förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål och saluhållandeförbud enligt 2 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. 4.2.5 Övrig specialstraffrätt En person dömdes i NJA 2001 s. 579 för vållande till miljöstörning för föroreningar som skett i samband med installation av ny utrustning. I målet gjordes bl.a. en bedömning av om gärningen med hänsyn till omständigheterna varit försvarlig och om den tilltalade agerat uppsåtligen eller av oaktsamhet. I den senare delen fann HD att den tilltalade måste ha insett att föroreningen varit en möjlig biverkan när den nya utrustningen installerades och att han följaktligen varit medvetet oaktsam. Det ansågs emellertid inte finnas ”tillräcklig grund för antagandet att [den tilltalade] skulle ha låtit verksamheten pågå på sätt som skett i samband med den nya utrustningens intrimning, om han varit medveten om att olägenheter skulle uppkomma i större utsträckning än som kunde anses försvarligt (dvs. eventuellt uppsåt i hypotetisk form ansågs inte föreligga). I målet ogillades vidare ett yrkande om företagsbot med hänvisning till att fråga varit om intrimning av utrustning, som efter inledande problem, fungerat väl och att det mot den bakgrunden vore uppenbart oskäligt att ålägga företagsbot. Två justitieråd var skiljaktiga och menade att den tilltalade skulle frikännas med hänvisning till att det inte fanns ”tillräckligt underlag” för bedömningen att olägenheterna orsakats av oaktsamhet. Fallet har kommenterats av Peter Lundkvist i JT 2001–02 s. 898 ff. Som Lundkvist påpekat får den skiljaktiga meningen anses indikera att det allmänna kravet på gärningsculpa inte ansågs uppfyllt.
- NJA 2005 s. 690 NJA 2004 s. 176