Rättsfall

NJA 2005 s. 443

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2005 s. 443

BibTeX

@misc{nja-2005-s-443,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2005 s. 443}},
  year         = {2005},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

6 hänvisningar i 5 artiklar · 6 stycken/fotnoter

Prioritet och avtal - intercreditoravtal i svensk rätt, särskilt vid insolvens2 hänvisningar

Sara Göthlin · 2023, s. 1–338 · 2 ställen

Se bedömningarna i NJA 2005 s. 443 och NJA 2003 s. 99 samt Göran Millqvist, Konkursför- valtares skadeståndsansvar, SvJT 1991 s. 11, prop. 1986/87:90 (Ny konkurslag) s. 416 och NJA 2014 s. 798. Jfr också NJA 1999 s. 131, där ansvaret för rättegångskostnaderna i en återvin- ningstvist som konkursboet förlorade fördelades på alla borgenärer. ”Uppenbart är att en kon- kursförvaltare både får och är skyldig att vidta åtgärder som i realiteten kan komma att gå ut över en borgenärs eller en borgenärsgrupps möjligheter att få utdelning...” Se även från äldre praxis NJA 1968 s. 6 och NJA 1956 s. 562.fotnot 822 · s. 27
139, 229NJA 2010 s. 617 197, 251 NJA 2003 s. 465 329NJA 2010 s. 629 60 NJA 2004 s. 345 280, 281NJA 2010 s. 725 251 NJA 2004 s. 561 326NJA 2010 s. 734 243, 325 NJA 2004 s. 777 238NJA 2011 s. 600 208 NJA 2005 s. 11 158NJA 2011 s. 739 297 NJA 2005 s. 142 218NJA 2011 s. 792 342 NJA 2005 s. 342 325, 349NJA 2012 s. 97 30, 285 NJA 2005 s. 425 28NJA 2012 s. 328 317 NJA 2005 s. 443 240NJA 2012 s. 391 125, 298 NJA 2005 s. 510 254NJA 2012 s. 419 160, 314 NJA 2005 s. 557 347NJA 2012 s. 441 157, 237, 287 NJA 2005 s. 608 219, 220NJA 2012 s. 697 221 NJA 2005 s. 792 281NJA 2012 s. 715 313 NJA 2005 s. 871 160NJA 2012 s. 1095 27, 127, 342 NJA 2006 s. 420 239, 333NJA 2013 s. 271 208 NJA 2006 s. 439 157, 176NJA 2013 s. 421 95, 283, 284 NJA 2006 s. 678 348NJA 2013 s. 491 218 NJA 2007 s. 86 199NJA 2013 s. 822 125, 290 NJA 2007 s. 280 158, 159NJA 2013 s. 1017 325 NJA 2007 s. 413 173, 174, 197NJA 2013 s. 1190 232 NJA 2007 s. 455 194NJA 2013 s. 1203 332 NJA 2007 s. 471 280NJA 2014 s. 537 56, 254, 255, 282 NJA 2007 s. 599 318NJA 2014 s. 669 333, 340, 341 NJA 2007 s. 652 174, 197NJA 2014 s. 760 220, 353 NJA 2007 s. 736 240, 251NJA 2014 s. 798 240 NJA 2008 s. 339 256NJA 2014 s. 877 51, 333, 353 NJA 2008 s. 392 26, 299NJA 2014 s. 960 208 NJA 2008 s. 684 58, 170, 172, NJA 2015 s. 346 349referat · p. 85 · s. 333

Svensk rättspraxis i associationsrätt 2011–20201 hänvisning

Jessica Östberg · SvJT 2022 s. 1056–1139 · 1 ställe

Se angående indirekt skada NJA 1979 s. 157. Jfr NJA 1996 s. 224 som rörde direkt skada. För advokats skadeståndsansvar se NJA 2019 s. 877 och för konkursförvaltares ansvar se NJA 2005 s. 443.fotnot 115 · s. 1118

Konkursförvaltaruppdragets normer1 hänvisning

Joseph Zamani · SvJT 2019 s. 50–65 · 1 ställe

Se Lindskog I (1999), Om konkursförvaltarens ansvar mot tredje man i Rättsvetenskapliga studier till minnet av Tore Almén, s. 276, SOU 1964:31, s. 32 ff. och Hellner/Radetzki (2014), Skadeståndsrätt (nionde upplagan), s. 144 ff. 1 0 Se NJA 2006 s. 420. 11 Jfr Lindskog II (2008), Om fattig mans rätt till rättegång i Festskrift till Lars Heuman, s. 336. 12 Se NJA 2015 s. 132. 1 3 Se 9 kap. 9 § första stycket och 13 § andra stycket KL. Se även Svea hovrätts dom den 12 oktober 2018 i mål nr T 1978-17. 14 Se exempelvis 7 kap. 10 §, 8 kap. 6 § andra stycket och 7 § andra stycket, 9 kap. 5 § första stycket och 11 kap. 15 § KL. 15 Se 7 kap. 8 § andra stycket KL. 16 Se 7 kap. 9 och 10 §§, 12 § respektive 13, 15 och 20 §§ KL. 17 Se exempelvis 8 kap. om försäljning, 9 kap. om bevakningsförfarandet, 11 kap. om utdelning och 13 kap. om slutredovisning. 18 Se 7 kap. 16 och 16 a §§ KL. 19 Se exempelvis 7 kap. 8 § första stycket samt 12 och 14 §§ KL. 20 Se exempelvis 7 kap. 10, 16 och 16 a §§ KL. 21 Se exempelvis 7 kap. 8 § andra stycket KL. 22 Se exempelvis 7 kap. 23 och 24 §§ KL. 2 3 Se 16 § lönegarantilagen. 24 Se exempelvis 11 kap. 1 § andra stycket vapenförordningen och 28 § strålskyddsförordningen. 25 Se bl.a. Lindskog I, s. 277 och Renman, Konkurslag (1987:672) 17 kap. 1 §, Lexino 2016-04-25. 26 Se NJA 1916 s. 78. Jfr även NJA 1915 s. 629. 27 Se Lindskog I, s. 285. 28 Ibid. 2 9 Jfr 10 kap. 1 och 4 §§ brottsbalken. 30 Anledningen till att tredje mans egendom finns hos gäldenären kan variera, men det kan vara fråga om t.ex. hyra, leasing, deposition eller kommission. 31 Se NJA II 1944 s. 409. 32 Med vårdplikt menar jag skyldigheten att vidta nödvändiga åtgärder för att bevara viss egendom. Se NJA II 1933 s. 174 samt 179. 33 Se Palmér/Savin (supplement 37, juni 2018), Konkurslagen — En kommentar, del II, s. 7:22 a, Walin (1975), Separationsrätt, s. 161 och Welamson s. 362. Förstnämnda författare för också ett resonemang om vårdpliktens omfattning och hur man frigör sig från den. 34 Se SOU 1983:24, s. 301 och Hovrätten för Övre Norrlands dom den 28 maj 1999 i mål T 169/97. 35 Möller (1988), Konkurs och kontrakt, s. 794. 3 6 Se 7 kap. 23 § andra och tredje stycket samt 24 § KL. 37 Se NJA II 1944 s. 419. Jfr även SOU 1943:24, s. 44 ff. 38 Besittningsbegreppet kommer inte att behandlas närmare i denna artikel. För en närmare genomgång av detta hänvisas bl.a. till Göranson (1985), Traditionsprincipen, s. 463 ff. 39 Se 18 kap. 1 och 2 §§ samt 19 kap. 8 § ärvdabalken, 12 kap. 2 § handelsbalken, 2 § lagen om hittegods, 3 § andra stycket lag med vissa bestämmelser om sjöfynd (sjöfyndslagen), NJA II 1933 s. 178 f. och 242, NJA II 1938 s. 747 ff., NJA 1875 s. 379, NJA 1875 s. 477 och Heidbrink, Utgångspunkten för ansvar för annans lösöre (custodia) i straff- och skadeståndsrätten, Tidsskrift for Rettsvitenskap, vol. 122, 4 2009, s. 586 f. Jfr även 12 kap. 7 § handelsbalken, som dock avser tid innan dödsboet var att anse som en egen juridisk person. 40 Se exempelvis NJA II 1938 s. 743. 4 1 Se hänvisning i not 39. 42 Heidbrink, s. 587. 43 Formuleringen i 12 kap. 6 § handelsbalken skulle kunna tas till intäkt för en motsatt uppfattning. Se emellertid lagkommitténs förslag den 1 aug. 1826 till allmän civillag, s. 193 (motiv till 12 kap. 6 § handelsbalken) och Hasselrot (1899), Handelsbalken jemte dithörande författningar, del 4 (omfattande 12:e kap.), s. 730. 44 Se exempelvis 18 kap. 2 § andra stycket ärvdabalken och 2 § lagen om hittegods. 45 Se Hasselrot, s. 731 f. och 756. Jfr 2 och 3 §§ sjöfyndslagen. 46 Se exempelvis NJA II 1933 s. 179 och Heidbrink, s. 583. 47 Se 3 kap. 1 och 3 §§ samt 7 kap. 12 § KL. 48 Se 7 kap. 8 § KL. Vid dödsfall finns det visserligen regler som föreskriver en tillfällig vårdplikt avseende dödsboets egendom, för andra än dödsbodelägarna (se 18 kap. 2 § ärvdabalken). Normalt åvilar då skyldigheten en sammanboende med den döda, men vårdplikten kan även falla på hyresvärden eller annan tredje man. Några motsvarande regler finns dock inte vid konkurs. 4 9 Det kan naturligtvis också förekomma att besittningen till viss egendom övergår till konkursboet i ett senare skede av konkursen och att besittningsövergången sker från annan än gäldenären. 50 Se exempelvis NJA II 1933 s. 179, NJA 1875 s. 379 och NJA 1875 s. 477. 51 Se 7 kap. 23 och 24 §§ KL och NJA II 1944 s. 419. Jfr även SOU 1943:24, s. 44 ff. 52 Jfr NJA 2015 s. 132. 5 3 Se SvJT 2016 s. 89, Arvodesbedömningen i konkurs — utgångspunkter för tillämpningen. 54 Se Svea hovrätts beslut den 1 november 2016 i mål nr Ö 7137-15. 5 5 Eftersom bevakningsförfarande hade ägt rum i den aktuella konkursen, borde domstolen istället ha diskuterat om nedlagt arbete var ersättningsgillt i detta avseende. Något sådant resonemang fördes dock inte. Se även Svea hovrätts dom den 12 oktober 2018 i mål nr T 1978-17. 56 Se NJA 2008 s. 941. 5 7 Se Kronofogden, Tillsynsnytt nr 1/2017. 58 Se NJA 1992 s. 548. Se dock Welamson, s. 613 f. 59 Se närmare om uppdragets handlingsnormer under 2 ovan. 6 0 Jfr NJA 1969 s. 390. 6 1 Se Palmér/Savin, s. 17:4 och Renman, Lexino. 62 Borgenär med separationsrätt till viss egendom är inte att betrakta som borgenär i konkursen och kan därför inte grunda en talan på 17 kap. 1 § KL. 63 Se Palmér/Savin, s. 17:4. 64 Se Renman, Lexino. 65 Se Hellner/Radetzki s. 122 ff. 66 Jfr NJA 2006 s. 420. 67 Jfr Millqvist, Konkursförvaltarens skadeståndsansvar, SvJT 1991 s. 1. Som exempel på situationer som kan aktualisera skadeståndsansvar gentemot boet/borgenär kan nämnas att förvaltaren underlåter att väcka talan om återvinning (NJA 2005 s. 443). För en borgenärs vidkommande skulle det även kunna vara fråga om att förvaltaren har använt medel från försäljning av pantsatt egendom till betalning av massaskuld, före utdelning till den borgenär som har panträtt i egendomen (NJA 1997 s. 485). I förhållande till gäldenären kan förvaltaren ådra sig skadeståndsansvar, t.ex. om han eller hon har sålt egendom som gäldenären hade rätt att få ut av konkursboet. 68 Jfr NJA 2016 s. 1186. 69 Jfr även prop. 1986/87:90 s. 413 och Welamson, s. 183. 7 0 Se Svea hovrätts dom den 12 oktober 2018 i mål nr T 1978-17. 71 Se 7 kap. 13 § första stycket KL och 2.1 ovan respektive 7 kap. 10 § KL.fotnot 9 · s. 51

Konkursförvaltaren och principalansvaret1 hänvisning

Mårten Schulz · SvJT 2014 s. 642–652 · 1 ställe

Några rättsfall rörande denna form av skadeståndsansvar är NJA 2005 s. 443, NJA 2001 s. 99, NJA 1991 s. 277 och NJA 1985 s. 29.fotnot 23 · s. 649

Svensk rättspraxis: Skadestånd utom kontraktsförhållanden 2004–20061 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2007 s. 554–568 · 1 ställe

NJA 2005 s. 443 gällde en skadeståndstalan av staten mot konkursförvaltare på grund av underlåtenhet att väcka talan om återvinning och att höra staten såsom särskilt berörd borgenär i återvinningsfrågan. I det förra avseendet ogillades talan, varvid HD bl.a. framhöll att den rent juridiska bedömning som förekommit inte varit uppenbart felaktig — en regel motsvarande den som tillämpas beträffande liknande fel av domstolar och andra myndigheter (se bl.a. NJA 2003 s. 285). Att underlåta att höra staten före beslutet ansågs däremot som oaktsamhet, och HD:s majoritet ansåg förvaltaren skadeståndsskyldig enligt 17 kap. 1 § konkurslagen, varvid det dock jämkades till hälften enligt 1 st. andra meningen med hänsyn till statens underlåtenhet att själv vidta åtgärder med anledning av en anteckning i förvaltarberättelsen som visade möjligheten till återvinning. — Kravet på uppenbart fel för att skadestånd skulle utgå vid juridiska bedömningar kan tänkas få betydelse för advokaters ansvar för liknande fel mot klienter; här kan dock avtalsförhållandet tänkas innebära en viss skärpning av culpaansvaret. I vart fall lär denna milda bedömning inte vara lika motiverad vid förbiseenden från advokatens sida, t.ex. när han inte beaktar ett tillämpligt lagrum eller ett avgörande prejudikat. När det gäller misstag av domstolarna, lär förbiseenden bedömas strängare än felaktig lagtolkning.Översikt av innehållet · p. 18 · s. 559