Rättsfall

NJA 2004 s. 891

Citera

NJA 2004 s. 891

BibTeX

@misc{nja-2004-s-891,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2004 s. 891}},
  year         = {2004},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Svenskt rättsskipningsintresse1 hänvisning

Erik Sinander · SvJT 2019 s. 932–941 · 1 ställe

Se t.ex. Maarit Jänterä-Jareborg, Svensk domstol och utländsk rätt, 1997, s. 33 f. 1 0 Convention on the recognition and enforcement of foreign judgments in civil or commercial matters 11 Artikel 5 p. 1 (g). Frågan om i vilket land avtalsförpliktelsen har utförts ska bedömas enligt den lag som parterna själva har valt eller den lag som annars är tillämplig på avtalet. 1 2 Det ska understrykas att detta inte är en ny rättssats. Se t.ex. Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis i internationell processrätt, 1989, s. 54 och Sigurd Dennemark, SvJT 1950 s. 38 som båda skriver om behovet av ”svenskt rättsskipningsintresse” för att det ska föreligga svensk domsrätt. I äldre HD-praxis har det ibland emellertid förefallit som om svensk domstols internationella behörighet ska följa en ”parallellistisk” analog tillämpning av forumreglerna i 10 kap. RB. Se t.ex. NJA 1989 s. 36. Även underinstanserna i NJA 2016 s. 779 grundade sina behörighetsbedömningar på en tämligen fyrkantig analogisk tillämpning av forumreglerna i 10 kap. RB. I Arbetsdomstolens praxis synes svenskt rättsskipningsintresse ha haft ett något starkare fäste, se vidare Erik Sinander, Internationell kollektivavtalsreglering: En studie i internationell privaträtt av den svenska modellen för reglering anställningsvillkor, s. 72 f. med vidare redogörelser för svenskt rättsskipningsintresse i domarna AD 1976 nr 101, AD 1981 nr 24, AD 1983 nr 121, AD 1995 nr 120 och AD 1997 nr 27. 1 3 I NJA 2001 s. 800 fastslog HD att svensk domstol var behörig sedan en behörig företrädare för ett utländskt bolag lämnade ett skriftligt anbud till ett svenskt bolag vid ett besök i Stockholm. 14 Se NJA 1950 s. 469, NJA 1962 s. 354, NJA 1966 s. 450, NJA 1970 s. 487, NJA 1981 s. 386, NJA 1987 s. 790, NJA 1988 s. 440, NJA 1998 s. 361, NJA 1999 s. 16, NJA 2004 s. 891, NJA 2006 s. 354 och NJA 2010 s. 734. 15 Se angående detta samband avsnitt 2 ovan. 1 6 Undantag föreligger visserligen om någon behörighetsregel av lex specialiskaraktär är tillämplig. I Bryssel I-förordningen är detta artikel 24 (exklusiva behörighetsregler), artiklarna 10-23 (för försäkrings-, konsument- och anställningsavtal). 1 7 Se t.ex. Europadomstolens dom av den 21 februari 1975 i målet Golder mot Förenade kungariket (ansökan nr 4451/70) där det uttalas att artikel 6 i EKMR måste läsas i ljuset av bl.a. den ”folkrättsliga grundsats som förbjuder ’deni de justice’”. 18 Se också t.ex. NJA 2014 s. 669. 19 Europadomstolens dom av den 21 juni 2016 i målet Naït-Liman mot Schweiz (ansökan nr 51357/07). 2 0 Se t.ex. Ulf Göransson, A Swedish Centre of Gravity Test? — Law, Fact and Fiction, i Göran Melander (red.), Modern Issues in European Law: Nordic Perspectives: Essays in Honour of Lennart Pålsson, Norstedts Juridik, 1997, s. 47 ff. Ibland kallas samma metod också för Irma Mignon-formeln efter det norska rättsfallet Rt. 1923 II s. 58 i vilket den individualiserande metoden användes särskilt tydligt för att bestämma tilllämplig lag för efterspelet till en kollision mellan fartygen Irma och Mignon, se vidare t.ex. Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 2014, s. 26. 21 RH 2005:1.fotnot 9 · s. 934

Svensk rättspraxis: internationell privat- och processrätt 2001–20051 hänvisning

Michael Bogdan · SvJT 2006 s. 601–644 · 1 ställe

I NJA 2004 s. 891 rörde det sig om analogisk tillämpning på domsrättsfrågan av regeln om allmänt förmögenhetsforum i 10 kap. 3 § 1 st. första meningen RB, som föreskriver att den, som icke äger känt hemvist inom riket, i tvist rörande betalningsskyldighet må sökas där honom tillhörig egendom finns. Ett svenskt aktiebolag ansökte om stämning mot ett amerikanskt bolag med yrkande att det amerikanska bolaget skulle åläggas att betala en summa pengar. Det svenska bolaget anförde att svarandebolaget hade egendom i Sverige, nämligen en trettioprocentig andel av aktierna i kärandebolaget. Svarandebolaget gjorde jurisdiktionsinvändning och menade att aktieinnehav i ett svenskt bolag inte duger som egendom i det ovannämnda lagrummets mening. Till saken hör också att det aktuella aktieinnehavet var papperslöst, dvs. några aktiebrev inte hade utgetts. I motsats till underinstanserna kom HD fram till att svensk domsrätt inte förelåg. HD konstaterade att det vid tillämpningen av regeln om allmänt förmögenhetsforum sedan gammalt antagits att den som inte har hemvist i Sverige men innehar aktier i ett svenskt bolag har forum där aktiebreven befinner sig. Övergången till en papperslös aktiehantering, där aktieinnehavet med sakrättsliga och övriga civilrättsliga verkningar knyts till registrering på konto, kunde inte beaktas vid tillkomsten för mer än ett halvt sekel sedan av 10 kap. 3 § RB och HD avvisade möjligheten att behandla papperslösa aktier som befintliga där kontoföringen sker. En sådan analogi skulle enligt HD leda alltför långt. Medan utomlands bosatta aktieägare i svenska bolag i det gamla pappersbaserade systemet inte ansågs ha forum i Sverige om aktiebreven inte befann sig här, skulle införande av det kontobaserade systemet i så fall leda till att svenskt allmänt förmögenhetsforum skulle uppstå så snart aktieinnehavet blev registrerat i ett svenskt kontobaserat system eller hos en svensk förvaltare. Detsamma skulle gälla i fråga om skuldförbindelser avsedda för allmän omsättning och andra finansiella instrument. HD påpekade att en så ingripande förändring till följd av övergången till det kontobaserade systemet inte hade berörts i förarbetena till den svenska lagstiftning som reglerar detta system. HD menade vidare att 10 kap. 3 § RB under alla förhållanden inte torde omfatta all egendom med förmögenhetsvärde och att det bör vara en uppgift för lagstiftaren att ta ställning till om och under vilka förutsättningar regeln skall vara tillämplig på kontobaserade aktier och skuldförbindelser. HD:s slutsats blev att 1 st. första meningen i 10 kap. 3 § RB inte bör anses tillämplig på dylika aktier och skuldförbindelser och att det inte finns anledning att tillämpa något annat synsätt med avseende på andra aktier för vilka aktiebrev inte har utgetts.Civilprocess- och exekutionsrätt · p. 5 · s. 631