Påföljdsbestämning i narkotikamål1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2004 s. 797
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2004 s. 797
BibTeX
@misc{nja-2004-s-797,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2004 s. 797}},
year = {2004},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 2 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Vad gäller eventuellt ansvar för medhjälp framhöll HD för det första att utredningen inte gav stöd för att hyresvärden aktivt skulle ha godtagit förvaringen. Vad som kunde läggas honom till last var därför endast att han underlåtit att ingripa mot den (detta torde f.ö. kunna sägas också i relation till eventuellt gärningsmannaansvar, men i den delen avfärdade HD alltså ansvar närmast på ett delvis annat sätt, dvs. genom att säg att hyresvärden inte vare sig utfört gärningen eller annars kunde anses vara gärningsman). Vad gäller ansvar för underlåtenhet krävs emellertid att den underlåtande intagit vad som brukar kallas en garantställning (i detta fall skulle fråga närmast vara om en ställning som övervakningsgarant i förhållande till vad som förvaras etc. i det uthyrda rummet). Med hänsyn till att hyresgästen förvarat narkotikan i ett rum som han enligt hyresavtalet disponerade för egen del fann HD att hyresvärden inte kunde sägas ha intagit sådan garantställning att hans underlåtenhet att ingripa kunde medföra ansvar för underlåtenhet. De tre fallen har kommenterats av Annika Norée i JT 2003–04 s. 976 ff. Se även NJA 2004 s. 797 nedan i avsnitt 4.2.2.
- I NJA 2004 s. 797 var fråga om en situation i vilken en person hade placerat narkotika i ett skåp i sin svärmoders lägenhet och därefter blivit häktad och intagen i fängelse för ett annat brott. Personen hade senare informerat sin hustru, som hade fritt tillträde till lägenheten, om narkotikan varvid frågan blev om hustrun kunde sägas ha gjort sig skyldig till narkotikabrott. Den tilltalade, dvs. hustrun, hade inte medverkat när narkotikapartiet placerades i lägenheten och enbart den omständigheten att hon haft nyckel till lägenheten kunde enligt HD inte anses att hon innehaft eller förvarat narkotikan. Inte heller var det utrett att hon åtagit sig någon uppgift ifråga om narkotikan eller annars vidtagit någon åtgärd som skulle kunna innebära att hon därigenom medverkat till det förvaringsbrott som begicks av mannen. Vad gäller ansvar för underlåtenhet påpekade HD att en förutsättning för ansvar är att hon på grund av sin ställning haft en särskild skyldighet att avvärja brott av visst slag. Enbart det förhållandet att hon kände till att narkotikapartiet fanns i hennes mors lägenhet ansågs inte vara tillräckligt för att hon skulle anses vara skyldig att ingripa (dvs. vara tillräckligt för att hon skulle anses inta garantställning). Ett justitieråd var skiljaktigt och menade att det var visat att den tilltalade främjat förvaringen och att hon gjort det i sådan mån att hon bör anses vara gärningsman. Fallet har kommenterats av Sverker Jönsson i JT 2005–06 s. 652 ff. 4.2.3 Skattebrottslagen Frågan om svårhetsgradering av skattebrott har behandlats i NJA 2003 s. 499. I målet fann HD att gärningarna var att bedöma som brott mot normalgraden varvid bl.a. beaktades att varje felaktig skattedeklaration avseende en redovisningsperiod om en månad utgjort ett brott och att den tilltalade successivt gjort inbetalningar som inneburit att statens fordran inte vid något tillfälle uppgått till det totalbelopp om närmare 3 000 000 kr som åtalet avsåg.
- NJA 2006 s. 339