Straffbar oaktsamhet1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2004 s. 164
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2004 s. 164
BibTeX
@misc{nja-2004-s-164,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2004 s. 164}},
year = {2004},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 2 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- En lagman som utan laglig grund har förklarat villkorligt medgiven frihet förverkad ansågs i NJA 2004 s. 164 inte ha gjort sig skyldig till straffbart tjänstefel eftersom gärningen var att bedöma som ringa. I domen betonas att man vid bedömande av om ett tjänstefel är att bedöma som ringa kan beakta inte bara objektiva faktorer som uppgiftens art och gärningens effekter utan också den grad av oaktsamhet som gärningsmannen visat. Förverkande av villkorligt medgiven frihet ansågs av naturliga skäl vara en ingripande åtgärd varför höga krav på noggrannhet och omsorg skall ställas. Samtidigt beaktades att felet kunde undanröjas i hovrätten och att det därför inte uppstod annan skada än att det blev nödvändigt att överklaga tingsrättens dom. Mot denna bakgrund och med hänsyn till dels att fråga varit om ett tillfälligt förbiseende i en pressad situation dels att lagmannen genast vidtog åtgärder för att domen skulle överklagas och rättas fann HD att gärningen var att bedöma som ringa.
- I NJA 2004 s. 840 (I) ansågs ett brott enligt 29 kap. 4 § miljöbalken inte vara att bedöma som ringa. Fråga var om en person som i samband med starten av sin verksamhet (solarieverksamhet) fått kännedom om att anmälningsplikt förelegat och trots det bedrivit verksamheten i ca 40 dagar utan anmälan. I NJA 2004 s. 840 (II) bedömdes emellertid en gärning, som bestod i att en person som — utan kännedom om att anmälningsplikt förelåg — bedrivit kroppsvårdsrörelse utan att göra anmälan, vara ringa. Under hänvisning till NJA 2004 s. 164 fann HD att också graden av oaktsamhet skall beaktas vid bedömningen av om gärningen är ringa. Även om den underlåtna anmälan inte kunde ”ses som en i objektiv bemärkelse obetydlig avvikelse från normen” ansågs att gärningen, med hänsyn till att den tilltalade innan hon startade verksamheten hade försökt att se till att den skulle bedrivas i enlighet med gällande regler (och bl.a. utbildat sig i att driva eget företag och tagit kontakt med kommunala företrädare) inte skulle föranleda ansvar.
- NJA 2005 s. 674 NJA 2004 s. 164