Svenska domstolars hantering av Europakonventionen2 hänvisningar
- Se t.ex. NJA 1998 s. 232, NJA 1999 s. 602 och NJA 2000 s. 161. NJA 2003 s. 407 avviker från andra avgöranden i så måtto att HD markerar att ”härtill är vi nödda och tvungna” (”Även när värdet av en muntlig förhandling kan ifrågasättas har Europadomstolen upprätthållit kravet på muntlig förhandling. K.B. får därför enligt artikel 6 i Europakonventionen anses ha haft rätt till en muntlig förhandling”). I sammanhanget kan nämnas att klagomål till Europadomstolen angående brist på muntlig förhandling i många fall avvisas som ”manifestly ill-founded”. Se t.ex. avgörandet 22 maj 2012 i målet Osorio mot Sverige (no. 21660/09).
- NJA 2011 s. 563 (straffansvar vid rus) Bestämmelserna i artikel 6 om rätten till en rättvis rättegång har aktualiserats i ett förhållandevis stort antal fall av olika slag. Ett betydande antal har gällt rätten till rättegång inom skälig tid (t.ex. NJA 2003 s.407, NJA 2005 s. 462 och NJA 2005 s. 726). Konventionens bestämmelse, som den tillämpats av Europadomstolen, har när det gäller bedömningen av konventionsbrott förekommit använts som komplement till svensk lag. Till frågan om rättsmedel mot sådana återkommer jag under artikel 13. Flera fall har också gällt rätten till muntlig förhandling. HD har i dessa i allmänhet begränsat sig till att säga att en rätt till muntlig förhandling vid domstol i ärenden som gäller parts civila rättigheter eller skyldigheter kan grundas på artikel 6 i konventionen (som numera har ställning av svensk lag) och därefter prövat om förutsättningarna för en sådan rätt förelegat. Konventionen har alltså även här använts som komplement till den rent interna regleringen. Ett liknande förhållande gäller också beträffande jäv (opartisk domstol) med den skillnaden att konventionen här använts som tolkningsunderlag för den allmänna jävsbestämmelsen i 4 kap. 13 § 10 rättegångsbalken.