- NJA 2003 s. 244, särskilt s. 247. 1 2 Se även prop. 1993/94:190 s. 127 och NJA 2000 s. 181 (I och II). I de fallen framhöll HD även att anslutningsöverklagande inte är något självständigt rättsmedel och om det finns flera parter i processen kan anslutningsöverklagande i regel inte föras mot den som inte själv har överklagat tingsrättens dom. 13 Welamson, Om anslutningsvad och reformatio in pejus, 1953, s. 64 och 134. 14 Det är denna typ av processuella beslut som primärt ligger till grund för utformningen av bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken, se Fitger, a.a., kommentaren till 52 kap. Se även 52 kap. 7 och 11 §§ samt 50 kap. 8 och 13 §§ rättegångsbalken beträffande handläggningen av beslut respektive domar i hovrätten. 1 5 Se t.ex. 8 kap. 3 § andra och sjätte stycket varumärkeslagen (2010:1877), 53 b § andra och sjätte stycket upphovsrättslagen (1960:729), 57 b § andra och sjätte stycket patentlagen (1967:837), 35 b § andra och sjätte stycket mönsterskyddslagen (1970:485) samt 15 § andra och sjätte stycket firmalagen (1974:156). 16 Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 33 kap. 3 §. 17 Prop. 1993/94:190 s. 118 och Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 50 kap. 1 §. Däremot får klaganden inte ändra sin talan att avse en annan del av tingsrättens dom än den som uppgetts vid överklagandet, se 50 kap. 25 § andra stycket rättegångsbalken. 1 8 Kritiken synes dock huvudsakligen ta sikte på åklagarens utnyttjande av anslutningsöverklagande i brottmål, se Welamson och Munck, a.a., s. 63 f. samt Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 51 kap. 2 §. Det har även noterats att anslutningsöverklaganden skulle kunna användas som påtryckningsmedel i vissa familjerättsliga mål, men att dessa mål intar en särställning jämfört med vanliga tvistemål på så sätt att motparten i flera situationer tillåts att i ett överklagande ta upp frågor som inte har prövats av tingsrätten, bl.a. på grund av domstolens officialprövningsskyldighet i mål om vårdnad, se Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 50 kap. 2 § samt Welamson och Munck, a.a., s. 71 f.
- I NJA 2003 s. 244 slog HD fast att det är möjligt att anslutningsöverklaga ett beslut om rättegångskostnader eller andra accessoriska beslut när huvudöverklagandet helt eller delvis avser själva saken. I sina motiv anförde HD att begreppet ”domen” i 50 kap. 2 § rättegångsbalken ska tolkas så att det omfattar även ett i domen intaget beslut om ersättning för rättegångskostnader, bl.a. eftersom ett beslut avseende parts ansvar för rättegångskostnader ska tas in i domen och handläggas tillsammans med själva saken enligt 52 kap. 13 § rättegångsbalken om båda delarna överklagas. HD framhöll att även ändamålsskäl talade för en sådan tolkning eftersom syftet med reglerna om anslutningsöverklagande är att en part, som nöjer sig med domen som en kompromiss, ska kunna avstå från att överklaga i förlitan på att parten kan anslutningsöverklaga med sina ursprungliga yrkanden om motparten överklagar. Det skulle enligt HD inte vara lämpligt att en part i en sådan situation — för att inte förlora möjligheten till full framgång — var tvingad att inom den ordinarie överklagandetiden reservationsvis överklaga beslutet om rättegångskostnader.
- HD tydliggjorde emellertid i NJA 2003 s. 244 att avsaknaden av en bestämmelse om anslutningsöverklagande i 52 kap. rättegångsbalken medför att ett anslutningsöverklagande inte får framställas om huvudöverklagandet endast rör beslutet om rättegångskostnader. En part kan således överklaga i rättegångskostnadsdelen utan att behöva riskera att själva saken tas upp anslutningsvis. HD avslutade med att konstatera att om en part nått delvis framgång rörande rättegångskostnaderna behöver vederbörande inte riskera att motparten anslutningsöverklagar ens rörande rättegångskostnaderna.
Rättsfall
NJA 2003 s. 244
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2003 s. 244
BibTeX
@misc{nja-2003-s-244,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2003 s. 244}},
year = {2003},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 1 artiklar · 3 stycken/fotnoter