- (Ch), där tvist uppstod om ränteberäkningen i en värdepapperisering. Jfr Wallin-Norman och Schmauch vid 6 kap. 5 §. Tyvärr betyder inte det faktum att en skuldförbindelse represen- teras elektroniskt att det inte kan bli tvist om sådant som ränteberäkning, villkor, förseningar, covenanter eller andra inslag i ett fordringsförhållande. 1223 Andra uttryckssätt än det mest ”aktiva” för att beteckna sådana processhandlingar som blir gällande även för medparter är det mest ”aggressiva” eller för den påverkade parten mest för- månliga. Se Lehrberg, Processgemenskap s. 311 ff. 1224 Jori Munukka, Lag (1904:48 s. 1) om samäganderätt, Karnov, 2016-01-01 (Juno). 1225 Jfr NJA 2002 s. 142 där HD slog fast att dold samäganderätt inte kunde konstrueras vad gällde juridiska personer. ”I affärslivet kan krav ställas på att viktiga avtal ingås uttryckligen ...” Se även NJA 2006 s. 678. Samäganderättslagens konfliktlösningsmekanismer konstateras kunna
- 399 NJA 2002 s. 11 39, 174NJA 2009 s. 646 332, 333 NJA 2002 s. 142 348NJA 2009 s. 672 99 NJA 2002 s. 441 293NJA 2009 s. 695 197 NJA 2002 s. 446 332, 334NJA 2009 s. 846 173, 195 NJA 2003 s. 3 129, 130, 241, NJA 2009 s. 889 314
Rättsfall
NJA 2002 s. 142
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2002 s. 142
BibTeX
@misc{nja-2002-s-142,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2002 s. 142}},
year = {2002},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
12 hänvisningar i 8 artiklar · 12 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis i associationsrätt 2011–20201 hänvisning
Svensk rättspraxis i associationsrätt 2001–20101 hänvisning
Reklamation mot advokater och revisorer1 hänvisning
Svensk rättspraxis1 hänvisning
Svensk rättspraxis Förmögenhetsrätt 1978–20044 hänvisningar
- Skilda aspekter med avseende på dold samäganderätt har också (se även nedan, avsnitt 2.5.2) behandlats i ett antal andra avgöranden. I NJA 1984 s. 772, ansågs dold äganderätt, som inte manifesterats genom en överlåtelse från mannen med iakttagande av formkraven eller genom en lagakraftvunnen dom på äganderätt, inte kunna göras gällande mot mannens borgenärer vid utmätning eller konkurs. Av NJA 1985 s. 97 framgår att en panträttsupplåtelse kan anses gällande mot den som i tvist påstår hälftenägande i en fastighet trots att anteckning om tvisten gjorts i fastighetsboken före panträttsupplåtelsen. Jfr NJA 2004 s. 397, där borgenärens talan mot överlåtande make om att denna make haft dold äganderätt till en fritidsfastighet ogillades eftersom borgenären inte lyckats visa att syftet med överlåtelsen mellan makarna varit att de gemensamt skulle äga fastigheten. I NJA 1985 s. 615 fann HD att en fastighet inte kunde utmätas för den dolde ägarens skuld innan dennes äganderätt manifesterats genom en formenlig överlåtelse från den öppne ägaren. I NJA 2002 s. 142 befanns dold samäganderätt ej kunna uppkomma mellan två juridiska personer (bostadsrättsföreningar).
- I NJA 2002 s. 142 anförde HD som generell utgångspunkt för bedömning av om dold samäganderätt föreligger att ”egendomen inköpts för gemensamt bruk, att den make eller sambo som inte utåt framträder som ägare har lämnat ett ekonomiskt bidrag till köpet samt att båda parterna avsett att äganderätten skall vara gemensam. Sistnämnda rekvisit kan emellertid … uppfyllas genom att en tyst överenskommelse intolkas i omständigheterna i samband med köpet”. HD anförde härtill att ”till grund för erkännandet av en sådan dold samäganderätt kan anföras vissa rättspolitiska överväganden av familjerättslig natur.” Då det gäller relationer mellan juridiska personer är utgångspunkten annorlunda. NJA 2002 s. 142 gällde frågan om dold samäganderätt kunde föreligga mellan två juridiska personer. HD anförde härvid att det i sådana fall ”saknas utrymme för de speciella hänsyn som ligger till grund för den lösning av främst familjerättslig karaktär som kan anses motiverad av vardagslivets realiteter. I affärslivet kan krav ställas på att viktiga avtal ingås uttryckligen, helst naturligtvis i skriftlig form. … I dessa fall måste därför krävas att ett verkligt avtal mellan parterna föreligger.” 2.5.3 Borgenärsbyte En allmän fordringsrättslig princip är att borgenärsbyte generellt får äga rum utan gäldenärens godkännande. Detta gäller dock inte när parterna i fordringsförhållandet överenskommit att borgenärens rätt inte är överlåtbar eller om rätten av annat skäl inte är överlåtbar. När inget sådant hinder föreligger för överlåtelse anses huvudregeln vara att borgensansvaret för en fordran inte påverkas av en överlåtelse. Dock kan, som påpekas av HD i NJA 1997 s. 58, vid ömsesidig förpliktande kontrakt det tänkas att ”borgensmannen inte har haft för avsikt att svara annat än i förhållande till en viss borgenär och att en överlåtelse av borgensansvaret därför inte godtas”. Här hade en person ingått borgen för ett företags krediter vid utnyttjande av kontokort som ställts ut av en juridisk person. Företaget hade kontinuerligt utnyttjat de kontokort som sänts ut av de olika juridiska personerna inom kreditgivargruppen. Det fick i detta ”fortlöpande affärsförhållande … anses sakna betydelse för borgensåtagandets giltighet att vissa fordringar som uppkommit genom inköp och för vilka borgensåtagandet ursprungligen gällt har ersatts av andra med ny borgenär som övertagit den tidigare borgenärens kreditverksamhet”. Se härom också NJA 1993 s. 222 nedan, avsnitt 2.5.5. 2.5.4 Nedsättning av pengar hos myndighet Det händer att en gäldenär när fordran förfaller till betalning samtidigt krävs på betalning av flera personer. För betalning med befriande verkan krävs antingen att gäldenären inte haft skälig anledning att misstänka (jfr formuleringarna i 29 och 30 §§ SkbrL) att annan än betalningsmottagaren är materiellt berättigad mottagare av betalningen eller att betalningsmottagaren faktiskt är materiellt berättigad (se 29 och 30 §§ SkbrL). Osäkerheten i frågan om vem som är rätt borgenär kan medföra att gäldenären önskar vänta med betalningen tills dess denna fråga slutligen är avgjord. Emellertid står det klart att om gäldenären vägrar att betala till den som är rätt borgenär och som styrkt sin rätt därtill, så är gäldenären i betalningsdröjsmål och påföljder kan göras gällande.
- I NJA 2000 s. 569 hänvisade HD i detta sammanhang också till NJA 1987 s. 243, där HD fann att preskriptionsfristen vid entreprenadavtal skulle räknas från besiktningen. I detta avseende kan jämföras med NJA 2002 s. 142. Här hade två bostadsrättsföreningar 1964 gemensamt investerat i och drivit en panncentral. En av föreningarna hade stått som ägare och den andra hade enligt ett servitut fått rätt att nyttja centralen. När den ägande föreningen sedermera 1997 sålde panncentralen krävde den andra föreningen hälften av köpeskillingen under åberopande av att förvärvet och driften medfört en rätt för föreningen att vid försäljning erhålla halva köpeskillingen. HD anförde beträffande preskriptionsfrågan här att ”ersättningsanspråket uppkom vid försäljningen och är inte preskriberat”. Också här verkar en sammanblandning ha skett mellan inledning av ursprunglig preskriptionsfrist och ny frist till följd av preskriptionsavbrott (jfr Lindskog, Preskription, 2 uppl. 2002, s. 385).