1 hänvisningar i 1 artiklar · 1 stycken/fotnoter
Michael Bogdan · SvJT 2006 s. 601–644 · 1 ställe
- I NJA 2002 s. 130 ansökte en norsk advokat om inträde i Sveriges advokatsamfund. Enligt 8 kap. 2 § 3 st. RB skall den, som genomgått en utbildning som krävs för att bli advokat i en stat inom EES och som i Sverige genomgått ett prov som visar att han har tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen, anses uppfylla kraven på kunskapsprov och erforderlig praktisk och teoretisk utbildning enligt 8 kap. 2 § 1 st. Advokatsamfundet har träffat överenskommelse med Stockholms universitet om tillhandahållande av kurser som enligt samfundets mening uppfyller kraven på ett prov som visar att den sökande har erforderliga kunskaper om den svenska rättsordningen. Den sökande norska advokaten hade inte deltagit i två obligatoriska rättegångsspel som ingått i processrättskursen och inte heller genomgått kursen om advokatens yrkesroll, vilket enligt Advokatsamfundet innebar att hon inte kunde anses uppfylla kunskapskravet. Sökanden överklagade samfundets beslut till HD, som tolkade det bakom 8 kap. 2 § 3 st. RB liggande EG/EES-direktivet så att prov inte fick krävas när det mellan den svenska och den aktuella utländska utbildningen inte förelåg några väsentliga skillnader. En jämförelse fick alltså göras mellan den svenska och den aktuella utländska utbildningen. Vad som hade upplysts om den utbildning som erfordras för att bli advokat i Norge respektive Sverige gav enligt HD vid handen att det inte förelåg sådana skillnader som gjorde att ett kompletterande prov kunde krävas. Advokatsamfundets avslag upphävdes därför och målet återförvisades till samfundet för prövning av övriga förutsättningar för bifall. 5.4 Gränsöverskridande delgivning I NJA 2004 s. 407 medgav Svea hovrätt på det cypriotiska kärandebolagets begäran att stämningsansökan skulle delges det ukrainska svarandebolaget genom kärandens försorg. Käranden inkom med olika handlingar enligt vilka stämningen mottagits av det uppgivna svarandeombudet, översänts till svarandens adress i Ukraina respektive överlämnats till och mottagits av en person med registratorsuppgifter hos svaranden. För det fall hovrätten inte skulle anse att svaranden behörigen delgivits hemställde käranden att hovrätten skulle återta ansvaret för delgivningen. Hovrätten fann att delgivning inte skett på föreskrivet sätt och att hovrätten saknade förutsättningar att återta ansvaret för delgivningen. Målet skulle därför skrivas av. Käranden överklagade till HD, som undanröjde hovrättens beslut och återförvisade målet till hovrätten för fortsatt behandling. I den föredragande revisionssekreterarens betänkande, som HD la till grund för sitt beslut, noterades att det i målet inte förelåg någon utredning om ukrainsk delgivningsrätt och att det därför inte var visat att delgivning i Ukraina skett enligt det landets lag, se 5 § 1 st. delgivningslagen (1970:428). De genomförda åtgärderna fick däremot anses motsvara delgivning enligt 13 § delgivningslagen, så att det fick anses visat att svaranden blivit delgiven i enlighet med svensk rätt. 5.5 Skiljemannaförfarande 5.5.1 Tillämplig lag för skiljeavtal och skiljeförfarande Lagen (1999:116) om skiljeförfarande trädde i kraft den 1 april 1999, då den ersatte bl.a. lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar. Enligt övergångsreglerna tillämpas den äldre lagen om skiljeförfarandet har inletts före ikraftträdandet eller, såvitt angår verkställighet av en utländsk skiljedom, om ansökan om verkställighet har gjorts före ikraftträdandet.Civilprocess- och exekutionsrätt · p. 11 · s. 635