Påföljdsbestämning i narkotikamål4 hänvisningar
- NJA 2001 s. 86: Målet gällde försök till varusmuggling och narkotikabrott avseende 23,5 kg kat. Med hänvisning till den tilltalades personliga förhållanden bestämdes påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 110 timmar. Det alternativa fängelsestraffet angavs till fyra månader.
- Det bör påpekas att HD:s ställningstagande i mefedrondomen II (NJA 2012 s. 000) knappast bryter mot gällande förarbeten eller mot vad HD har uttalat tidigare. T.ex. finns det anledning att påminna om NJA 2001 s. 86. Det rättsfallet avsåg smuggling av 23,5 kg kat av en relativt ung kvinna (dock över 21 år) som inte själv använde kat. HD angav straffvärdet (som också var straffmätningsvärdet) till motsvarande fängelse fyra månader. Därefter uttalade HD följande. Narkotikabrott är ett artbrott som, utom i ringa fall, normalt ska föranleda fängelsestraff (jfr NJA 1997 s. 522). Villkorlig dom i förening med en föreskrift om samhällstjänst eller skyddstillsyn i förening med en sådan föreskrift bör emellertid i särskilda fall även vid sådana brott kunna ersätta kortvariga fängelsestraff (jfr prop. 1989/90:7 s. 20 och 1997/98:96 s. 96). Påföljden bestämdes av HD, som hänvisade till en del omständigheter på det personliga planet, till villkorlig dom med samhällstjänst 110 timmar.
- Som en kommentar till HD:s domskäl i NJA 2001 s. 86 kan man väl i och för sig säga att brottets art över huvud taget inte har någon betydelse om brottet bedöms som ringa och därmed bör föranleda ett bötesstraff. Med ringa fall bör HD därmed ha menat brott av normalgraden som inte är så allvarliga. En sådan tolkning skulle, tvärtemot hur det nog ofta har uppfattats, alltså innebära att brottets art redan enligt detta rättsfall inte medför att narkotikabrott av normalgraden med ett lågt straffvärde alltid bör föranleda fängelse. I stället finns det ett utrymme för villkorlig dom eller skyddstillsyn. I det aktuella fallet rörde det sig om smuggling, dvs. ett led i distributionen av narkotika. Och då är det lätt att hålla med HD om att en strängare påföljd inte sällan kan vara befogad.