Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Förbjuden efterforskning i den mening som avses i 3 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen ansågs inte föreligga i NJA 2001 s. 673. I målet hade en kommunpolitiker, efter att uppgifter om ett visst samtal kommit ut i pressen, frågat en assistent hos kommunen om hon sagt eller ”läckt” något om ett enskilt samtal dem emellan. Med hänsyn till att de uppgifter som kommit ut avsåg just det enskilda samtalet mellan den tilltalade och assistenten menade HD att den tilltalades fråga inte kunde ha varit inriktad på att få reda på huruvida det varit assistenten som berättat om samtalet (för det visste den tilltalade redan). HD fann därför att den tilltalades uppgift om att frågan närmast var en spontan reaktion som inte syftade till annat än att ge uttryck för hans besvikelse över att hon hade återberättat och därigenom spridit samtalet, inte kunde lämnas utan avseende. Med hänsyn härtill kunde det ”inte anses utrett att [den tilltalade] uppsåtligen åsidosatt” efterforskningsförbudet. Fallet har kommenterats av Thomas Bull i JT 2002–03 s. 128 ff. I linje med Bull kan framhållas att rättsfallet väcker frågor om inte det moment av repressalier som kan ligga i en fråga riskerar att bli väl undanskymt med HD:s bedömning.
- NJA 2003 s. 486 NJA 2002 s. 281 NJA 2003 s. 495 NJA 2005 s. 237 NJA 2003 s. 499 NJA 2005 s. 252 NJA 2003 s. 520 NJA 2005 s. 263 NJA 2003 s. 537 NJA 2005 s. 283 NJA 2003 s. 550 NJA 2005 s. 348 NJA 2003 s. 567 NJA 2005 s. 361 NJA 2003 s. 586 NJA 2005 s. 372 NJA 2003 s. 645 NJA 2005 s. 385 NJA 2003 s. 659 NJA 2005 s. 407 NJA 2003 s. 670 NJA 2005 s. 502