1 hänvisningar i 1 artiklar · 1 stycken/fotnoter
Michael Bogdan · SvJT 2006 s. 601–644 · 1 ställe
- En annan sorts kostnadsfråga aktualiserades i NJA 2001 s. 911, rörande ett ärende om verkställighet av en belgisk dom avseende underhåll till barn. Sedan hovrätten förelagt sökanden att inge en bestyrkt översättning av den belgiska domen ansökte sökanden om rättshjälp med hänvisning till att hon inte själv kunde bekosta översättningen. I 33 kap. 9 § RB fanns tidigare en generell bestämmelse om att rätten kunde förelägga part att tillhandahålla en bestyrkt översättning av ingivna handlingar. Numera gäller enligt nämnda lagrum att rätten i stället vid behov får låta översätta handlingar, även om förarbetena till denna ändring uttalar att det i vissa fall ändå kan bli aktuellt att låta parten själv ombesörja översättningen, hänsyn tagen till partens förutsättningar. Den aktuella exekvaturansökan kunde prövas såväl enligt lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn som enligt Luganokonventionen. I den förstnämnda lagens 7 § 3 st. finns en uttrycklig bestämmelse om att ingivna handlingar skall åtföljas av styrkt översättning och Luganokonventionens artikel 48 tillåter domstolen att begära detsamma, men dessa bestämmelser kan enligt HD inte hindra att översättning sker genom domstolens försorg. Anledning saknades att ifrågasätta sökandens uppgift att hon saknade möjlighet att bekosta översättningen och det fick anses vara förutsatt att behovet av ekonomisk hjälp för sådant ändamål skall tillgodoses genom att rätten låter översätta handlingen, eftersom rättshjälpslagen numera inte ger någon möjlighet därtill. — I fråga om Luganokonventionen kommenteras beslutet av Pålsson i SvJT 2002 s. 698. 5.3 Utlänningars ställning i svenskt förfarande I NJA 2001 s. 54 avslog HD en ansökan om återställande av försutten tid, inlämnad av ett tyskt bolag (BMR). Falu tingsrätt hade ogillat BMR:s invändning om rättegångshinder och tingsrättens beslut delgavs BMR i tysk översättning. Svea hovrätt lämnade BMR:s överklagande utan bifall, men detta beslut expedierades och delgavs utan översättning. BMR:s överklagande av hovrättens beslut inkom för sent, men hovrätten ansåg att överklagandet även kunde uppfattas som en ansökan om återställande av försutten tid och överlämnade det därför till HD. BMR åberopade bl.a. att hovrättens beslut inte hade översatts av domstolen till tyska och att bolaget inte hade någon medarbetare som behärskade svenska. HD konstaterade att en domstol enligt 33 kap. 9 § 1 st. RB vid behov får låta översätta handlingar, men också att man enligt lagförarbetena av kostnadsskäl bör vara återhållsam med översättningar av utgående handlingar. Det ankommer på domstolen att i varje enskilt fall ta ställning i översättningsfrågan. Med hänsyn till att det aktuella målet avsåg en förmögenhetsrättslig tvist mellan två kommersiella bolag hade det enligt HD inte ålegat hovrätten att översätta sitt beslut. Den omständigheten att hovrätten inte särskilt hade underrättat BMR om att den till skillnad från tingsrätten inte avsåg att översätta beslutet kunde inte anses medföra laga förfall för BMR, vars ansökan om återställande av försutten tid därför avslogs. — Jfr i 5.2 ovan om NJA 2001 s. 911.Civilprocess- och exekutionsrätt · p. 10 · s. 634