2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter
Anders Holm · 2004, s. 1–1499 · 1 ställe
- 116 SP ansågs vara ersättningsskyldig gentemot möbelföretaget. Nu till den i detta sammanhang relevanta frågan: Skall den av HD beskrivna förpliktelsen betraktas såsom en huvud- eller biförpliktelse? Det som talar för det förstnämnda är att resultatredovisningen är så till den grad integrerad med själva provtagningsuppdraget. Det senare får - ur uppdragsgivarens synvinkel - ingen egentlig mening, så länge som själva resultatet inte kommer uppdragsgivaren tillhanda. Redovisningen av uppdraget är en nödvändig del av prestationen, eftersom uppdragsgivarens syfte med avtalet är att fa kännedom om tygets kvalitativa egenskaper. Hur denna redovisning bör utformas har dock inslag av relativitet. Om uppdragstagaren hade kännedom om att uppdragsgivaren sedan tidigare var bekant med skalan, kommer saken i annan dager. I det nyss nämnda rättsfallet har inte uppdelningen av prestationsskyldigheter i flera förpliktelser avgörande betydelse för bedömningen. I andra fall är det däremot centralt att specificera vilken förpliktelse som en part har brutit mot. I exempelvis HB 18 kap. 9 § är sysslomannens redovisningsskyldighet reglerad av en ettårig preskriptionstid, medan andra närliggande förpliktelser i samma rättsförhållande preskriberas efter den 10-åriga huvudregeln. I ett hovrättsfall diskuterades hur en banks olika prestationer skulle bedömas med avseende på denna inkongruens.666 Banken hade gentemot en kund ägnat sig åt kreditgivning, kreditförmedling, rådgivning och sysslomannauppdrag. Rådgivningen angående de företagna transaktionernas skattekonsekvenser var dock bristfällig, varför kunden senare stämde banken. Tingsrätten menade att rådgivning inte är ”hänförligt till institutet sysslomannauppdrag, varför preskriptionsregeln i HB 18 kap. 9 § inte är tillämplig.” Hovrätten däremot inbegrep även rådgivningen i sysslomannauppdraget, men menade samtidigt att preskription enligt nyss nämnda lagrum inte hade inträtt, eftersom banken inte hade presterat någon godtagbar slutredovisning när uppdragsgivaren väckte talan. I senare tillkomna fall (NJA 2000 s. 137 och NJA 2001 s. 31) har HD ansett att den kortare preskriptionstiden inte var lämplig som utgångspunkt för preskriptionsberäkningen. Det råder dock inte konsensus angående hur dessa domar skall tolkas i fråga om ovanstående problemställning.6674.3Lojalitetsförpliktelser - konkret förpliktelseutfyllnad inter partes · p. 8 · s. 34
Jan Kleineman · SvJT 2003 s. 319–339 · 1 ställe