Svensk rättspraxis4 hänvisningar
- I ett förhandsavgörande fann EG-domstolen (nu EU-domstolen) att det svenska förbudet mot att privatpersoner importerar alkoholdrycker — se 4 kap. 2 § första stycket alkohollagen (1994:1738) i dess lydelse före den första juli 2008 — utgör en sådan kvantitativ importrestriktion som avsågs i artikel 28 i EG-fördraget (nu artikel 34 i Fördraget om EU:s funktionssätt) och att förbudet heller inte kan anses berättigat enligt artikel 30 i EG-fördraget (nu artikel nu artikel 36 i Fördraget om EU:s funktionssätt). Med hänsyn härtill ansågs i NJA 2007 s. 941 införselförbudet inte kunna tillämpas i det aktuella fallet till följd varav förverkande enligt 16 § smugglingslagen (2000:1225) inte lagligen kunde ske. (Jfr här t.ex. Göta hovrätts beslut i mål nr Ö 120008 enligt vilket den nya praxis som följer av NJA 2007 s. 941 inte ansågs vara tillräcklig grund för resning. Jfr även NJA 2001 s. 214 nedan i avsnitt 4.2.4.)
- Se rörande legalitetsprincipen även NJA 2001 s. 214, NJA 2003 s. 133, NJA 2004 s. 97, NJA 2006 s. 708, NJA 2007 s. 219, NJA 2007 s. 227, NJA 2007 s. 326, NJA 2007 s. 941, NJA 2008 s. 930 (den skiljaktiga meningen), NJA 2008 s. 1135 och NJA 2009 s. 111.
- Frågan om alkoholdrycker som varit föremål för införsel varit avsedda för privat bruk (enligt den tidigare gällande regleringen i alkohollagen) besvarades nekande i NJA 2001 s. 214. Av intresse i målet är att en invändning om att alkohollagens regler om krav på tillverknings- eller partihandelstillstånd stod i strid med EG-rätten (jfr här NJA 2007 s. 941 ovan i avsnitt 2.3) inte ansågs behöva prövas eftersom de tilltalade inte gjort gällande annat än att de fört in alkoholdrycker för privat bruk. I målet berördes även vissa frågor om förverkande.