- Se NJA 2000 s. 3. © Författaren och Studentlitteratur45
- NJA 1937 s. 1 NJA 1940 s. 354 NJA 1941 s. 350 NJA 1942 s. 389 NJA 1968 s. 78 NJA 1969 s. 163 NJA 1973 s. 628 NJA 1975 C 285 NJA 1983 s. 573 NJA 1985 s. 832 NJA 1986 s. 119 NJA 1986 s. 729 NJA 1990 s. 734 NJA 1992 s. 823 NJA 1994 s. 81 NJA 1994 C 48 NJA 1995 s. 495 NJA 1997 s. 415 NJA 1998 s. 817 NJA 1999 s. 660 NJA 1999 s. 673 NJA 2000 s. 3 NJA 2000 s. 273 NJA 2001 s. 386 NJA 2002 s. 300
Rättsfall
NJA 2000 s. 3
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2000 s. 3
BibTeX
@misc{nja-2000-s-3,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2000 s. 3}},
year = {2000},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
6 hänvisningar i 4 artiklar · 6 stycken/fotnoter
- Dispaschörens behörighet är tvingande i partikulära försäkringstvister. Domstolarna i Sverige skall därför ex officio avvisa mål som faller innanför dispaschörens sakliga kompetens (vilket framgår t.ex. av fallet Papperssäckarna NJA 1954 s. 423, jfr 10 kap. 17 § första stycket 1 och 18 § rättegångsbalken). I fallet Barbro NJA 2000 s. 3 (= ND 2000 s. 1) ställdes de svenska nationella reglerna om obligatoriskt dispaschförfarande mot reglerna i Luganokonventionen som säger att den försäkrade, med stöd av artikel 8 Luganokonventionen, har rätt att väcka fullgörelsetalan mot försäkringsgivaren vid domstol i den ort där försäkringstagaren har sin hemvist (se vidare angående denna fråga nedan avsnitt 16.2). Tvisten kom upp under en stilleståndsförsäkring, s.k. loss of hire-försäkring. Motortankern Barbro erhöll roderskada och tvingades uppsöka varv för reparation. Det svenska rederiet gick med anledning härav miste om tidshyra varför det framställde krav på ersättning under en loss of hire-försäkring, tecknad hos ett norskt försäkringsbolag. Rederiet instämde — sedan norsk dispaschör ogillat kravet från rederiet — försäkringsbolaget till Stockholms tingsrätt som var domstol för den ort där rederiet hade hemvist. Det norska försäkringsbolaget hävdade att käromålet skulle avvisas eftersom tvisten skulle hänskjutas till avgörande genom dispasch i Sverige. Tingsrätten avvisade talan eftersom den fann att domstolen inte var behörig att handlägga tvisten mellan parterna. Hovrätten undanröjde tingsrättens beslut och visade målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning eftersom det följde av Luganokonventionen att hinder inte förelåg mot att ta upp talan om försäkringsersättning vid försäkringstagarens allmänna hemvistforum. Högsta domstolen lämnade försäkringsbolagets överklagande utan bifall och menade att bestämmelsen i 17 kap. 9 § sjölagen om partikulärdispasch inte kunde anses utgöra hinder mot att rederiet med stöd av Luganokonventionen väckte fullgörelsetalan mot försäkringsgivaren vid domstol i den ort där rederiet hade sitt hemvist.
- I Bryssel- och Luganosystemet finns särskilda exklusiva regler beträffande domsrätt i försäkringstvister. Dessa gäller även för sjöförsäkringar (se om sjöförsäkring ovan avsnitt 14). En särskild regel anger att talan kan väckas mot försäkringsgivaren i försäkringstagarens hemvist. Detta illustreras i det ovan nämnda fallet Barbro NJA 2000 s. 3 (= ND 2000 s. 1). Försäkringsbolaget vägrade utge ersättning under en försäkring varefter tvist uppstod. Högsta domstolen konstaterade att rederiet hade rätt att väcka talan mot försäkringsgivaren vid domstol i den ort där rederiet hade sitt hemvist enligt artikel 8 första stycket 2 Luganokonventionen (frågan om påverkan av inhemska regler av dispasch behandlas i avsnitt 14). 16.3 Prorogations- och skiljeklausuler I det ovan i avsnitt 16.2 redovisade Amer Fuji ND 1994 s. 22 (Svea) ansågs avtalet ha ingåtts på konossementsvillkoren i Conlinebill genom inkorporering. Prorogationsklausulen i dessa villkor, som hänvisade till rederiets hemvistfora, ansågs därför vara tillämpligt på tvisten. Även artikel 17 Luganokonventionen kunde därmed åberopas för domstolens behörighet.
Svensk rättspraxis1 hänvisning