Rättsfall

NJA 2000 s. 245

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2000 s. 245

BibTeX

@misc{nja-2000-s-245,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2000 s. 245}},
  year         = {2000},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

1 hänvisningar i 1 artiklar · 1 stycken/fotnoter

Whiplashskador, trafikförsäkring och preskriptionstidens inträde1 hänvisning

Bill W. Dufwa · SvJT 2001 s. 441–457 · 1 ställe

23. Domen innebär ett kristallklart underkännande av den uppfattning som försäkringsbranschen hävdat i den praktiska skaderegleringen samtidigt som den innebär att Gabrielssons hållning såväl i Trafikskadenämnden som i sitt juridiska författarskap fått ett starkt erkännande; kan den praktiskt verksamme juristen få ett högre betyg? Preskriptionstiden börjar inte löpa generellt redan när de första känningarna av whiplashskadan kommer. Den börjar först när den skadelidande har klart för sig att just de besvär han lider av har ett samband med trafikolyckan. Den centrala delen av domskälen, en verklig programförklaring, lyder: ”Som försäkringsbolaget hävdat i målet får det anses att den treåriga preskriptionstiden i vissa fall börjar löpa redan när den skadelidande har kännedom om att han kan föra en fastställelsetalan mot försäkringsbolaget. Eftersom inte mycket är vunnet för någon av parterna, om det i en dom fastställs att bolaget skall utge ersättning för framtida besvär som kan visas vara orsakade av en skadehändelse, bör preskription dock inträda endast med avseende på sådana besvär som den skadelidande haft förutsättningar att lägga till grund för en talan sedan minst tre år.” 24. Det förtjänar understrykas att idén att man skall kunna arbeta med möjligheten att föra en fastställelsetalan (se 16–17 ovan) här ej alls underkänns. Metoden godtas men på ett villkor. Den skadelidandes besvär får inte behandlas i en klump. Fastställelsetalan måste avse just de besvär det är fråga om. Att ha värk är en sak. Att förlora funktionsförmågan så att man förlorar inkomster en annan. Visst kan det därför hända att den skadelidandes kännedom om möjligheten att föra en fastställelsetalan blir avgörande. Men allt beror på vilken skada man talar om (”i vissa fall”). I NJA 2000 s. 245 hade den skadelidande kännedom om sin möjlighet vid tidpunkt b. ovan när det gällde värken och vid tidpunkt d. ovan såvitt avser övriga besvär. Vid dessa tidpunkter hade den skadelidande förutsättningar att lägga sina respektive besvär som grund för en talan.E. NJA 2000 s. 285 · p. 10 · s. 452