Rättsfall

NJA 2000 s. 161

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2000 s. 161

BibTeX

@misc{nja-2000-s-161,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2000 s. 161}},
  year         = {2000},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

4 hänvisningar i 3 artiklar · 4 stycken/fotnoter

Svenska domstolars hantering av Europakonventionen1 hänvisning

Dag Victor · SvJT 2013 s. 343–396 · 1 ställe

Se t.ex. NJA 1998 s. 232, NJA 1999 s. 602 och NJA 2000 s. 161. NJA 2003 s. 407 avviker från andra avgöranden i så måtto att HD markerar att ”härtill är vi nödda och tvungna” (”Även när värdet av en muntlig förhandling kan ifrågasättas har Europadomstolen upprätthållit kravet på muntlig förhandling. K.B. får därför enligt artikel 6 i Europakonventionen anses ha haft rätt till en muntlig förhandling”). I sammanhanget kan nämnas att klagomål till Europadomstolen angående brist på muntlig förhandling i många fall avvisas som ”manifestly ill-founded”. Se t.ex. avgörandet 22 maj 2012 i målet Osorio mot Sverige (no. 21660/09).fotnot 37 · s. 374

Muntlighetsprincipen - en rättsvetenskaplig studie av processuella handläggningsformer i svensk rätt2 hänvisningar

Eric Bylander · 2006, s. 1–3312 · 2 ställen

Rättsbildning i en ny miljö — hur har domstolarnas roll och betydelse förändrats?1 hänvisning

Hans Eklund · SvJT 2004 s. 205–228 · 1 ställe

Torgny Håstad inledde med att konstatera att det knappast bör vara domarna som sätter betyget om domstolarna klarar sin uppgift i den nya rättsliga miljön. Han kunde dock redogöra för hur domstolarna hanterar uppgiften. Nya rättskällor sades utgöra ett betydande inslag i rättsskipningen. — Europakonventionen har stor betydelse för de allmänna domstolarna. Framför allt har konventionen lett till ökad muntlighet. Ibland har domstolarna enligt Håstads uppfattning dock varit onödigt tillmötesgående när en part begärt muntlig förhandling (NJA 2000 s. 161). När det gäller avvisning av en stämningsansökan därför att talan vore uppenbart ogrundad, har HD några gånger ansett att ansökan borde delges motparten därför att käranden skall åtnjuta förmånen av en kontradiktorisk process (t.ex. NJA 1998 s. 278). Att kärandens talan efter inkommet svaromål skulle kunna framstå som mer grundad än tidigare framstår dock som synnerligen osannolikt; den kontradiktoriska principen är uppställd i svarandens (motpartens) — inte kärandens — intresse. Det nu liggande förslaget om en ny EU-konstitution innebär att Europakonventionen byggs in i EU-rätten. De högsta instanserna blir då tvungna att inhämta förhandsbesked hos EU-domstolen i en mängd ärenden, vilket kommer att innebära praktiska problem; saken har påtalats i ett remissyttrande av HD. — EG-rätten har inte spelat samma roll inom de allmänna domstolarna som Europakonventionen. Konkurrensrätten ligger ju i huvudsak utom de allmänna domstolarnas kompetens. Vissa direktiv inom immaterial- och integritetsrätten samt lönegarantirätten har dock föranlett tvister, och många andra direktiv kan komma att göra så i framtiden. Det förutsätts att de svenska lagar varigenom direktiven införlivas skall tolkas i enlighet med direktiven och EGdomstolens praxis, och lagstiftaren avstår i konsekvens härmed ofta från att komma med rekommendationer i motiven (se NJA 2001 s. 409). Håstad ansåg det vara ofördelaktigt för det nationella inflytandet på EG-rättens utveckling att, medan under- och mellaninstanser utvecklar sin mening angående EG-rätten, de högsta instanserna endast ställer frågor och inte argumenterar när de begär förhandsbesked från EG-domstolen. En annan iakttagelse var att näringsrättsliga regler (tillsynsregler) tenderar att breda ut sig på civilrättens (domstolarnas) bekostnad, något som branschorganisationerna ofta hälsar med tillfredsställelse. 36 § avtalslagen kan dock leda till att även näringsrättsliga regler blir civilrättsligt sanktionerade. — Europarätten kan också leda till att nya allmänna rättsgrundsatser tillförs svensk rätt, t.ex. en proportionalitetsprincip. RF innehåller en sådan, men det är oklart i vad mån denna är en allmän princip, även om HD möjligen antagit detta i samband med personuppgiftslagen (NJA 2001 s. 409) och RegR åberopat principen bl.a. i ett strandskyddsärende.Rättsuppfattning, rättskällor och rättsbildning · p. 12 · s. 214