Rättsfall

NJA 1999 s. 821

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 1999 s. 821

BibTeX

@misc{nja-1999-s-821,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1999 s. 821}},
  year         = {1999},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

3 hänvisningar i 3 artiklar · 3 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis: internationell privat- och processrätt 2001–20051 hänvisning

Michael Bogdan · SvJT 2006 s. 601–644 · 1 ställe

I AD 2001 nr 96 fastställde Arbetsdomstolen Stockholms tingsrätts beslut, varigenom en i Sverige bosatt cypriotisk medborgares talan mot Cypriotiska Statens Turistorganisation (CST) avseende skadestånd för ogrundad uppsägning avvisats på grund av svarandens statsimmunitet. Arbetsdomstolen konstaterade att utredningen i målet inte visade annat än att CST var att anse som ett sådant rättssubjekt som kan åberopa immunitet. Arbetsdomstolen påpekade dock också att immunitet endast kunde åberopas i tvister rörande statsakter i egentlig mening, däremot inte i tvister av kommersiell eller eljest privaträttslig karaktär. Med hänvisning till NJA 1999 s. 821 menade domstolen att den fick göra en helhetsbedömning av de omständigheter som i den föreliggande situationen talade för och mot CST:s rätt att åberopa immunitet. Arbetsdomstolen hänvisade också till viss svensk litteratur och till Europarådets av Sverige ej tillträdda konvention om statsimmunitet från 1972. Dessa källor stödde CST:s immunitetsanspråk; den nyssnämnda konventionens artikel 5 säger visserligen att en fördragsslutande stat inte kan åberopa immunitet mot en annan fördragsslutande stat om målet rör ett anställningsförhållande mellan staten och en anställd och arbetet utförs på domstolsstatens territorium, men detta gäller inte om den anställde är medborgare i den anställande staten. Arbetsdomstolen noterade att 1972 års konvention således inte skulle utgöra något hinder för CST:s immunitet om Sverige hade ratificerat konventionen. Med beaktande av kärandens position vid CST samt ”omständigheterna i övrigt rörande hans anställningsförhållande” menade Arbetsdomstolen att det rörde sig om en åtgärd som Cypern, genom CST, vidtagit i egenskap av suverän stat. Helhetsbedömningen utmynnade därför i att CST hade rätt att åberopa immunitet och att kärandens talan fick avvisas. — Som kommentar till avgörandet kan sägas att den folkrättsliga gränsdragningen mellan en stats acta jure gestionis och acta jure imperii är notoriskt besvärlig och att hänvisningen till ”omständigheterna i övrigt” i domstolens motivering inte är särskilt klargörande. Arbetsdomstolens slutsats synes dock korrekt. En främmande stats ”etablering” i Sverige i syfte att allmänt främja turismen till landet utgör numera ett exempel på statligt höghetshandlande, vartill kommer att arbetstagaren (käranden) i målet hade diplomatstatus.Civilprocess- och exekutionsrätt · p. 7 · s. 632

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Lennart Pålsson · SvJT 2001 s. 770–804 · 1 ställe

5.1 Svensk domsrätt i förmögenhetsrättsliga mål 5.1.1 Immunitetsfrågor I NJA 1999 s. 821 yrkade Västerås kommun att republiken Island skulle förpliktas utge ett belopp. Grunden för yrkandet var att kommunen enligt ett avtal mellan parterna hade utbildat isländska flygmekaniker vid ett gymnasium för vilket kommunen var huvudman samt att ersättning för utbildningen skulle utgå till kommunen. Avtalet, som hade sin bakgrund i en mellan de nordiska ländernas regeringar träffad överenskommelse om nordisk utbildningsgemenskap på gymnasial nivå (SÖ 1993:8), innebar bl.a. att Islands undervisnings- och kulturministerium skulle ansvara för utbildningskostnaderna, i den mån kostnaderna inte bestreds av den svenska regeringen enligt nämnda överenskommelse. Tvister om tillämpningen av avtalet skulle enligt en klausul i avtalet avgöras enligt svensk lag. Republiken Island åberopade bl.a. att rättegångshinder förelåg på grund av immunitet.Civilprocess- och exekutionsrätt · p. 1 · s. 792

Nyare rättspraxis till Bryssel- och Luganokonventionerna1 hänvisning

Lennart Pålsson · SvJT 2000 s. 709–726 · 1 ställe

Denna uppsats utgör en fortsättning på tidigare lämnade redogörelser, senast i SvJT 1999 s. 987. Den omfattar rättsfall som har avgjorts eller refererats under år 1999, dels av EG-domstolen (GD) rörande tolkningen av Brysselkonventionen, dels av svenska domstolar såvitt avser Luganokonventionen. Härjämte ges enstaka hänvisningar till annan nationell rättspraxis till de båda konventionerna.Inledning · p. 1 · s. 709