Rättsfall

NJA 1999 s. 334

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 1999 s. 334

BibTeX

@misc{nja-1999-s-334,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1999 s. 334}},
  year         = {1999},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

3 hänvisningar i 3 artiklar · 3 stycken/fotnoter

Kränkning och ”särskilda yrkesgrupper”1 hänvisning

Mårten Schultz · SvJT 2013 s. 314–331 · 1 ställe

Se angående detta NJA 1998 s. 310 (kränkningsskadestånd utgick inte vid allmänfarlig vårdslöshet) och NJA 1999 s. 334 (samma utgång vid vådaskott mot byggnad).fotnot 3 · s. 315

Kritik mot kränkningsbegreppet1 hänvisning

Mårten Schultz · SvJT 2008 s. 37–56 · 1 ställe

Se för ett tydligt fall av utvidgning av ansvaret NJA 2005 s. 738 (ofredande — bespottad polis). Se vidare för några kränkningsbedömningar i senare HD-praxis rörande olika brottstyper NJA 1990 s. 186 (våld mot tjänsteman), NJA 1991 s. 766 (försök till mord), NJA 1994 s. 637 (förtal), NJA 1997 s. 315 (vållande till kroppsskada), NJA 1998 s. 315 (allmänfarlig ödeläggelse), NJA 1999 s. 334 (framkallande av fara för annan), plenifallet och NJA 2006 s. 79 (sexualbrott).fotnot 6 · s. 39

Skadestånd utom kontraktsförhållanden 1997–20001 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2002 s. 33–51 · 1 ställe

NJA 1998 s. 310 gällde ersättning för kränkning i ett fall där två personer genom att få en sprängladdning att detonera på en toalett gjort sig skyldiga till allmänfarlig ödeläggelse. En person som vid tillfället befann sig i sitt tjänsterum mitt emot toaletten krävde ersättning för lidande. HD framhöll bl.a. att även brott som hotar en obestämd personkrets av typen allmänfarlig ödeläggelse kunde framstå som på sådant sätt riktat mot en eller flera bestämda personer att kränkningsersättning borde utgå, och undantagsvis kunde detta gälla även om gärningen inte kunde anses riktad mot viss person. Men i detta fall hade gärningsmännen inte medvetet utsatt den skadelidande för särskild risk; brottet kunde inte anses på annat sätt riktat mot honom, och inte heller i övrigt förelåg sådana omständigheter att kränkningsersättning borde utgå. Skadeståndstalan ogillades därför av HD:s majoritet. Två ledamöter ville utdöma skadestånd, då den skadelidande kommit att beröras av sprängningen i särskild grad och hans lidande framstod som en förutsebar skadeföljd. — På liknande sätt såg HD på frågan i NJA 1999 s. 334, där en person av grov oaktsamhet råkat fyra av ett skarpt skott så att kulan trängt in i ett närbeläget hus där fyra personer uppehöll sig. Dessa krävde ersättning för lidande på grund av kränkning. HD anförde att skadevållaren inte var medveten om att vapnet var laddat och därför inte kunde antas medvetet ha utsatt de andra för särskild fara; det fick antas ha i huvudsak berott på tillfälliga omständigheter att kulan träffade just huset i fråga. Någon kränkningsersättning utgick inte.Skadeståndet · p. 10 · s. 46