Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Ett rånbrott som förövats med hjälp av ett oladdat kombinerat gas-, skrämsel och signalvapen och där en av gärningsmännen dels bundit den rånade med kängsnören (om händer och fötter) och med elkabel (som drog ihop händer och fötter), dels utdelat en dunk i ryggen ansågs i NJA 1999 s. 25 inte vara att bedöma som grovt. Hänsyn togs härvid bl.a. till att det våld som utövats inte var livsfarligt eller synnerligen rått, att det hot som uttalats inte var särskilt kvalificerat, att våldet inte var planlagt samt att offret inte kunde sägas ha haft en skyddslös eller utsatt ställning i den mening som avses i 8 kap. 6 § brottsbalken. (HD skärpte dock straffet för samtliga tilltalade så att det motsvarade minimistraffet för grovt rån.)
- Ytterligare rättsfall som kan vara av visst intresse vad gäller bedömningen av straffvärde är bl.a. NJA 1995 s. 405, NJA 1995 s. 448, NJA 1996 s. 27, NJA 1996 s. 63, NJA 1997 s. 507, NJA 1997 s. 622, NJA 1997 s. 652, NJA 1997 s. 781, NJA 1998 s. 283, NJA 1998 s. 713, NJA 1999 s. 25, NJA 2000 s. 190, NJA 2000 s. 278, NJA 2000 s. 302, NJA 2000 s. 314 (särskilt utförligt och instruktivt) samt NJA 2000 s. 421.
- NJA 2000 s. 457 NJA 1999 s. 25