- Olika verkstyper tillerkänns skilda skyddsomfång, beroende på faktiska omständigheter och den miljö i vilken de olika verken fungerar. Inte bara de skilda verkstyperna har olika skyddsomfång, utan detta varierar även mellan enskilda verk. Saken har uttryckts så, att ”.. .ju mer ett föremål är praktiskt, tekniskt eller eljestf unktionsbestämt, desto sannolikare är det att dom stolar ger det en inskränkt skyddssfär i förhållande till rent estetiskt betingade egenskaper.”1^ Även inom samma verkskategori tillerkänns olika verk skilda skyddsomfång beroende på det enskilda verkets egenskaper. Verkets halt av originalitet får direkt betydelse för skyddsomfånget. Ju mer originell en 140 Här bör förtydligandet göras att ensamrätten inte bara omfattar hela verket utan också delar av detsamma under förutsättningen att dessa delar i sig uppfyller skyddsförutsättningarna. 141 Se Olsson, a.st., och Bernitz/Karnell/Pehrson/Sandgren, Immaterialrätt, s. 47. 142 Jfr NJA 1998 s. 563 (Trähus}. 143 Bernitz/Karnell/Pehrson/Sandgren, a.a., s. 46.
- form (jfr Olsson, Upphovsrättslagstiftningen — En kommentar, s. 43; jfr NJA 1998 s. 563
- NJA 1998 s. 563 (Trähus) 79, 95
Rättsfall
NJA 1998 s. 563
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1998 s. 563
BibTeX
@misc{nja-1998-s-563,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1998 s. 563}},
year = {1998},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
7 hänvisningar i 3 artiklar · 7 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Stockholms tingsrätts dom 1997-05-28, Mål nr T 8-1135-96, STIM ./. TV3. Domstolen fann att utföranderättssällskapets beräkningsmodell för inkassering av ersättning för offentliga framföranden av musik i television kunde anses diskriminerande på sätt som strider mot 19 § konkurrenslagen. Marknadsdomstolen fastställde tingsrättens domslut som alltså hade avseende på en viss ersättningsmodell, MD 1998: 5. Jfr Marknadsdomstolens dom MD 1999:13, Bonus. Paraplyorganisationen BONUS, som verkar på basen av avtalslicensen i 13 § URL för reprografi i undervisningsverksamhet, befanns inte ha gjort sig skyldig till missbruk av dominerande ställning enligt 19 § konkurrenslagen genom att neka två mindre organisationer medlemskap. Ej heller förekom något missbruk från BONUS sida i fråga om ersättningar för utnyttjande av utanförstående rättighetshavares verk. 2.S(cid:0)(cid:0)kyddsobjekt samt originalitet och andra skyddsförutsättningar 2.1S(cid:0)(cid:0)amma skyddsförutsättningar för alla verkstyper? URL ger inga direkta anvisningar om skyddsförutsättningar för att de verkstyper som i en exemplifierande lista förekommer i 1 § URL skall kunna erhålla skydd. I domspraxis och med stöd av doktrin och lagmotiv har man dock sedan länge utgått från begreppet verkshöjd som en sammanfattande norm för att en litterär eller konstnärlig prestation skall vara kvalificerad för rättsskydd, närmast genom att uppvisa ett visst mått av självständighet och individuell särprägel. Detta begrepp har sedermera ansetts kunna uttryckas med termen originalitet; se NJA 2002 s. 178, EMI v. Drängarna. I sistnämnda fall, liksom i flera andra under senare år, har Högsta domstolen i nära anslutning till lagmotiven påpekat att bl.a. sådana fenomen som prestationens kvalitet, kvantitet, stil eller manér saknar betydelse för bedömning av originaliteten; jfr NJA 1998 s. 563, Modulritningar, där Högsta domstolen fann anledning framhålla att de tekniska lösningar som avspeglade sig i vissa ritningar som avsåg byggmoduler föll utanför det upphovsrättsliga skyddet. I fallet EMI v. Drängarna har Högsta domstolen också påpekat att de upphovsrättsliga reglerna är desamma för såväl tonkonsten som för skriftverk och bildkonst, dvs. att originaliteten skall i princip prövas på likartat sätt oavsett verkstyp. Beträffande kvantitativa kriterias principiella irrelevans i sammanhanget nämner domstolen att inom musikområdet, liksom inom andra områden, måste skydd anses kunna föreligga inte endast för verk av betydande omfång utan även för ”ett fåtal toner vilkas sammanförande givit ett tillräckligt originellt resultat”, således ”i likhet med t.ex. personligt utformade titlar.”
- I linje härmed anför Högsta domstolen i NJA 1998 s. 563, Modulritningar, att även sådana i teckning och grafik utförda verk av beskrivande art, vilka enligt 1 § 2 st. URL hänförs till kategorien litterära verk, måste kännetecknas av ett visst mått av individualitet och särprägel i förhållande till andra liknande verk, för att de skall vara upphovsrättsligt skyddade. Emellertid skulle utrymmet för en självständig utformning i dessa fall vanligen vara mindre än när det gäller ”egentliga litterära verk”. Domstolen finner sålunda skäl att referera till lagmotiven beträffande att det skulle räcka med viss distans till äldre verk av samma slag eller en viss självständighet gentemot dessa för att vinna rättsskydd för ritningar och andra dylika beskrivande verk, och att å andra sidan, såsom gjorts gällande i litteraturen, det upphovsrättsliga skyddet för sådana verk skulle uppfattas som tämligen smalt och därför främst framträdde som ett skydd mot avbildning. För denna typ av verk skulle sålunda uppställas ”relativt låga krav på verkshöjd”, något som likväl inte innebar att ett visst mått av individualitet vore helt försumbart. 2.2S(cid:0)(cid:0)ubjektiv nyhet I svensk upphovsrätt har man allmänt antagit att originalitet och självständighet som förutsättning för rättsskydd inte nödvändigtvis relaterar till huruvida objektet i fråga skiljer sig från allt som tidigare framställts som litterära eller konstnärliga verk, något som skulle innebära ett krav på objektiv nyhet, utan att det är tillfyllest att upphovsmannen framställer något utan rimlig möjlighet till kännedom om eller annat utnyttjande av annans arbetsresultat, dvs. att det skulle räcka med s.k. subjektiv nyhet. En annan sak är att dubbelskapandekriteriet ofta torde betyda att det förhållandet att två upphovsmän helt oberoende av varandra kommer till helt likartat resultat talar för att båda objekten saknar originalitet. En prövning av subjektiv nyhet företogs i målet EMI v. Drängarna av Stockholms tingsrätt i dom 1999.01.21, Mål nr T 7451-96. Domstolen framhåller att man inom detta område (populärmusiken) synes vara villig att godta en verkshöjd som inte utesluter dubbelprestation. Vidare framhåller tingsrätten att melodi nr 2 framstår som en lätt ändring av melodi nr 1. ”Objektivt sett utgör således melodi 2 ett intrång i EMI:s ensamrätt till melodi 1.” Likväl finner tingsrätten att melodi 2 är resultatet av ett oberoende skapande, dvs. att dess upphovsman, företrädd av skivbolaget Regatta, inte har tillgodogjort sig melodi 1 vid det egna skapandet. Därmed har Regatta, enligt domstolen, lyckats bryta den presumtion för intrång som förelåg. Tingsrätten fann det däremot sannolikt att det välkända folkmusikaliska alstret Oxdansen hade inspirerat komponisten till melodi 2. Av överrätternas prövning av målet framgår att de inte uppfattade omständigheterna kring tillkomsten av melodi 2 som sådana att subjektiv nyhet var sannolik. Dessutom befanns Oxdansen irrelevant i sammanhanget; se nedan avsnitt 3.1. 2.3L(cid:0)(cid:0)itterära verk 2.3.1S(cid:0)(cid:0)pråkverk, struktur och urval URL utpekar två huvudkategorier av verk som kan erhålla rättsskydd, nämligen litterära eller konstnärliga prestationer. Inom den förra ryms inte bara vad som exemplifierande anges i 1 § 1 st. URL. Sålunda hör onekligen hit inte bara språkverkens alla uttryck utan även synnerligen omfattande kategorier av i vid mening beskrivande framställningar liksom resultatet av strukturerande, ordnande och sovrande aktiviteter. Av detta skäl brukar exempelvis även datorprogram placeras i de litterära verkens fålla, oavsett om de framträder i elektronisk, digital eller analog form eller som så kallat förberedande designmaterial, sedda som strukturerade instruktioner till en dators maskineri. Enligt 1 § 2 st. URL anges uttryckligen att även kartor och andra i teckning eller grafik eller i plastisk form utförda verk av beskrivande art skall hänföras till de litterära verken i lagens mening.
- I flera fall har domstolarna prövat huruvida en bokutgåva kan i upphovsrättslig mening ha utnyttjats såsom förlaga en tidigare utgiven bok inom samma ämnesområde, utan att slavisk efterbildning av något eller några partier kan sägas ha förekommit. Särskilt komplicerad får sådan jämförelse sägas vara beträffande fackböcker och andra faktaredovisande framställningar, varvid rågången måste upprätthållas mellan vad som å ena sidan är allmänt tillgängliga uppgifter, förhållanden och slutsatser och å andra sidan den individualiserade framställningen som sådan. Frågan kan då vara huruvida en bearbetning eller eljest viss distans till förlagan kan vara tillräcklig för att den senare utgåvan kan omtalas som ett självständigt verk oaktat att det tematiska släktskapet med förlagan kan vara tydligt. I Stockholms tingsrätts dom 1998-01-30, DB 7-7-97, Zenit Samhällskunskap, befanns att en fackbok, trots mindre språkliga avvikelser från en viss förlaga, ibland med bibehållande av särskilda ord och ordsammanställningar, understundom med byte till synonyma ord eller uttryck, utgjorde intrång i det rättsskydd som tillkom förlagans upphovsman. I linje härmed Stockholms tingsrätts dom 2000-04-20, Mål nr T 1948-98, Lärobok i civilrätt. En senare utgåva innefattade intrång genom att den, utan ordagranna citat, bl.a. utnyttjade den såsom ett litterärt verk skyddade uppbyggnaden och struktureringen av ämnesstoffet som framträdde hos förlagan. 2.3.2V(cid:0)(cid:0)erk av beskrivande art Enligt 1 § 2 st. URL hänförs till de litterära verken även kartor samt andra i teckning eller grafik eller i plastisk form utförda verk av beskrivande art. NJA 1998 s. 563, Tomokuhus. Ritningar avsedda att ligga till grund för produktion av moduler till trähus hade framställts av en civilingenjör. Högsta domstolen konstaterar att de tekniska lösningar som avspeglar sig i ritningarna faller utanför det upphovsrättsliga skyddet. Fråga kunde endast vara om den form i vilken modulerna hade beskrivits i ritningarna. Härvidlag fästes likväl avseende vid vissa personliga drag som inte bara gällde formen utan även det pedagogiska framställningssättet. Överväganden om detaljeringsgrad, vilka enskildheter som skulle beskrivas, hur anvisningar i form av siffror och text skulle upptas på ritningarna var sådana moment som sammantagna ansågs uppvisa ett visst mått av personligt skapande för att sålunda medges rättsskydd. Intrång ansågs föreligga endast med avseende på mycket närgångna avbildningar, men inte beträffande vissa ritningar som uppvisade lägre eller annan detaljeringsgrad.