Rättsfall

NJA 1998 s. 153

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 1998 s. 153

BibTeX

@misc{nja-1998-s-153,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1998 s. 153}},
  year         = {1998},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Carl Hemström · SvJT 2005 s. 18–81 · 1 ställe

I NJA 1998 s. 153 hade stämman i en bostadsrättsförening beslutat om ändring av i den ekonomiska planen angivna grundavgifter. På tvisten var 1971 års bostadsrättslag tillämplig, men rättsfallet belyser frågor som även är aktuella enligt 1991 års bostadsrättslag. Målet hade sin bakgrund i att en bostadsrättsförening med tre fastigheter hade bebyggt en av dessa med hjälp av privat finansiering medan de båda andra fastigheterna kom att bebyggas först sedan statliga lån möjliggjort dessas finansiering. Två frågor aktualiserades i målet, den första gällde om tillräckligt många medlemmar stod bakom beslutet att ändra grundavgifterna för de två tillkommande fastigheterna, den andra om beslutet stred mot den för ekonomiska föreningar gällande likhetsgrundsatsen eller mot de i föreningslagen intagna generalklausulerna. Hovrätten, vars dom fastställdes av Högsta domstolen, fann till att börja med att i det aktuella fallet något stämmobeslut över huvud inte hade varit erforderligt för beslut om ändringar i den ekonomiska plan som tidigare antagits, dessa kunde nämligen fattas av styrelsen vad gällde nytillkommande fastigheter i vilka några bostadsrätter ännu inte upplåtits. Då trots detta stämma hållits hade giltigt beslut kunnat fattas med ”vanlig enkel majoritet”. Och eftersom stadgeändringen innebar, att den fastighet i vilken redan tidigare upplåtits bostadsrätter inte via sina årsavgifter skulle behöva delta i kostnaderna för de genom lån finansierade fastigheterna — vilket alltså innebar lägre framtida avgifter för de tidigare bostadsrättshavarna — kunde beslutet att sänka grundavgifterna för de blivande bostadsrättshavarna inte anses vare sig kränka likhetsgrundsatsen eller strida mot de även för bostadsrättsföreningar tillämpliga generalklausulerna.Ekonomiska föreningar (inklusive bostadsrättsföreningar vad gäller · p. 3 · s. 66

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Anders Victorin · SvJT 2005 s. 412–436 · 1 ställe

I rättsfallet RH 1999:58 gjorde hyresgästen i ett ombildningsfall gällande att erbjudandet om förvärv var ogiltigt, eftersom han inte var medlem vid tillfället. Svea hovrätt kom emellertid fram till att ett sådant erbjudande kan riktas till en hyresgäst, som inte är medlem. Detta innebar att, eftersom hyresgästen inte antagit erbjudandet inom den i 7 kap. 14 § 3 st. angivna tiden, hade föreningen rätt att ta ut en ut en upplåtelseavgift. Också i detta fall var erbjudandet ofullständigt. Men den omständigheten att andelstal inte angivits ansågs inte ensamt medföra att erbjudandet var overksamt. 4.3 Ändring av grundavgifter i ekonomisk plan — likhetsprincipen. I NJA 1998 s. 153 gällde frågan om en bostadsrättsförening utan att bryta mot likhetsprincipen kunde fatta beslut om ändring i den ekonomiska planen så att insatserna i hus som senare skulle uppföras sänktes. Fallet utgör en tillämpning av reglerna i 1971 års bostadsrättslag, men torde vara aktuellt även för tillämpningen av 1992 års lag. Den aktuella bestämmelsen, 60 § 1 st. 1 i 1971 års lag, har med endast redaktionella ändringar överförts till 9 kap. 16 § 1 st. 1 i 1992 års lag.Bostadsrätt · p. 2 · s. 430