Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Av tidigare rättspraxis (se bl.a. NJA 1992 s. 590) följer att den som av ideella skäl vägrar att fullgöra värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt döms första gången till villkorlig dom och böter, men vid förnyad vägran till, normalt, fängelse i fyra månader. Denna återfallsnorm ansågs i NJA 1997 s. 329 inte vara tillämplig i ett fall där den tilltalade tidigare stått åtalad för dylikt brott men då blivit frikänd till följd av en brist i åklagarens gärningsbeskrivning. Den tilltalade dömdes följaktligen till villkorlig dom och böter. Två JustR var skiljaktiga och menade att det finns ett utrymme att — även första gången någon döms för vägran att fullgöra värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt — välja en frihetsberövande påföljd och med hänsyn till omständigheterna ansågs fängelse böra väljas som påföljd. Frågan huruvida ett brott mot totalförsvarsplikten föranletts av ideella skäl berördes något i NJA 1997 s. 862.
- Att det numera finns möjligheter till alternativ verkställighet av korta fängelsestraff (enligt lagen 1994:451 om intensivövervakning med elektronisk kontroll) skall enligt vad HD uttalade i NJA 1997 s. 862 inte föranleda en förändrad syn på fängelsestraff som påföljd för brott mot totalförsvarsplikten. I fallet dömdes den tilltalade, i enlighet med tidigare rättspraxis, till fängelse i 14 dagar.
- NJA 2000 s. 73 NJA 1998 s. 24NJA 2000 s. 92 NJA 1998 s. 55NJA 2000 s. 116 NJA 1998 s. 86NJA 2000 s. 128 NJA 1998 s. 162NJA 2000 s. 158 NJA 1998 s. 265NJA 2000 s. 190 NJA 1998 s. 283NJA 2000 s. 195 NJA 1998 s. 300NJA 2000 s. 234 NJA 1998 s. 423NJA 2000 s. 243 NJA 1998 s. 501NJA 2000 s. 256 NJA 1998 s. 512NJA 2000 s. 278 NJA 1998 s. 583NJA 2000 s. 292 NJA 1998 s. 604NJA 2000 s. 302 NJA 1998 s. 706NJA 2000 s. 307 NJA 1998 s. 713NJA 2000 s. 314 NJA 1998 s. 767NJA 2000 s. 355 NJA 1998 s. 838NJA 2000 s. 363