Rättsfall

NJA 1997 s. 485

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 1997 s. 485

BibTeX

@misc{nja-1997-s-485,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1997 s. 485}},
  year         = {1997},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

5 hänvisningar i 4 artiklar · 5 stycken/fotnoter

Prioritet och avtal - intercreditoravtal i svensk rätt, särskilt vid insolvens2 hänvisningar

Sara Göthlin · 2023, s. 1–338 · 2 ställen

Så handlade NJA 1997 s. 485 exempelvis om en felaktig tillämpning av 14 kap. 18 § konkurs- lagen. Talan om skadestånd som inte grundas på brott förs genom klander av slutredovisning i konkurs, se 17 kap. 2 § konkurslagen och prop. 1986/87:90 (Ny konkurslag) s. 412 ff.fotnot 819 · s. 26
Se HD:s domskäl i NJA 1997 s. 485: ”Mot bakgrund av att rättsläget inte kan anses ha varit oklart är hans förfarande att bedöma som oaktsamt.” I sammanhanget kan följande noteras från UNCITRAL (2010) kapitel 6 (b) p. 130: ”...In other jurisdictions, it may be necessary to amend insolvency laws so as to empower the courts to enforce a subordination agreement and to enable insolvency representatives to deal with priority conflicts among parties to subordina- tion agreements without risk of liability…” Jfr också NJA 2016 s. 1186 avseende prövningsord- ningen när konkursförvaltaren ingått avtal för boets räkning som ansågs oförmånligt. Se även Henrik Bellander, Rättegångsbalk (1942:740) 18 kap. 7 §, Karnov 2022-10-01 (Juno) avseende bl.a. advokats ansvar.fotnot 821 · s. 26

Konkursförvaltaruppdragets normer1 hänvisning

Joseph Zamani · SvJT 2019 s. 50–65 · 1 ställe

Se Lindskog I (1999), Om konkursförvaltarens ansvar mot tredje man i Rättsvetenskapliga studier till minnet av Tore Almén, s. 276, SOU 1964:31, s. 32 ff. och Hellner/Radetzki (2014), Skadeståndsrätt (nionde upplagan), s. 144 ff. 1 0 Se NJA 2006 s. 420. 11 Jfr Lindskog II (2008), Om fattig mans rätt till rättegång i Festskrift till Lars Heuman, s. 336. 12 Se NJA 2015 s. 132. 1 3 Se 9 kap. 9 § första stycket och 13 § andra stycket KL. Se även Svea hovrätts dom den 12 oktober 2018 i mål nr T 1978-17. 14 Se exempelvis 7 kap. 10 §, 8 kap. 6 § andra stycket och 7 § andra stycket, 9 kap. 5 § första stycket och 11 kap. 15 § KL. 15 Se 7 kap. 8 § andra stycket KL. 16 Se 7 kap. 9 och 10 §§, 12 § respektive 13, 15 och 20 §§ KL. 17 Se exempelvis 8 kap. om försäljning, 9 kap. om bevakningsförfarandet, 11 kap. om utdelning och 13 kap. om slutredovisning. 18 Se 7 kap. 16 och 16 a §§ KL. 19 Se exempelvis 7 kap. 8 § första stycket samt 12 och 14 §§ KL. 20 Se exempelvis 7 kap. 10, 16 och 16 a §§ KL. 21 Se exempelvis 7 kap. 8 § andra stycket KL. 22 Se exempelvis 7 kap. 23 och 24 §§ KL. 2 3 Se 16 § lönegarantilagen. 24 Se exempelvis 11 kap. 1 § andra stycket vapenförordningen och 28 § strålskyddsförordningen. 25 Se bl.a. Lindskog I, s. 277 och Renman, Konkurslag (1987:672) 17 kap. 1 §, Lexino 2016-04-25. 26 Se NJA 1916 s. 78. Jfr även NJA 1915 s. 629. 27 Se Lindskog I, s. 285. 28 Ibid. 2 9 Jfr 10 kap. 1 och 4 §§ brottsbalken. 30 Anledningen till att tredje mans egendom finns hos gäldenären kan variera, men det kan vara fråga om t.ex. hyra, leasing, deposition eller kommission. 31 Se NJA II 1944 s. 409. 32 Med vårdplikt menar jag skyldigheten att vidta nödvändiga åtgärder för att bevara viss egendom. Se NJA II 1933 s. 174 samt 179. 33 Se Palmér/Savin (supplement 37, juni 2018), Konkurslagen — En kommentar, del II, s. 7:22 a, Walin (1975), Separationsrätt, s. 161 och Welamson s. 362. Förstnämnda författare för också ett resonemang om vårdpliktens omfattning och hur man frigör sig från den. 34 Se SOU 1983:24, s. 301 och Hovrätten för Övre Norrlands dom den 28 maj 1999 i mål T 169/97. 35 Möller (1988), Konkurs och kontrakt, s. 794. 3 6 Se 7 kap. 23 § andra och tredje stycket samt 24 § KL. 37 Se NJA II 1944 s. 419. Jfr även SOU 1943:24, s. 44 ff. 38 Besittningsbegreppet kommer inte att behandlas närmare i denna artikel. För en närmare genomgång av detta hänvisas bl.a. till Göranson (1985), Traditionsprincipen, s. 463 ff. 39 Se 18 kap. 1 och 2 §§ samt 19 kap. 8 § ärvdabalken, 12 kap. 2 § handelsbalken, 2 § lagen om hittegods, 3 § andra stycket lag med vissa bestämmelser om sjöfynd (sjöfyndslagen), NJA II 1933 s. 178 f. och 242, NJA II 1938 s. 747 ff., NJA 1875 s. 379, NJA 1875 s. 477 och Heidbrink, Utgångspunkten för ansvar för annans lösöre (custodia) i straff- och skadeståndsrätten, Tidsskrift for Rettsvitenskap, vol. 122, 4 2009, s. 586 f. Jfr även 12 kap. 7 § handelsbalken, som dock avser tid innan dödsboet var att anse som en egen juridisk person. 40 Se exempelvis NJA II 1938 s. 743. 4 1 Se hänvisning i not 39. 42 Heidbrink, s. 587. 43 Formuleringen i 12 kap. 6 § handelsbalken skulle kunna tas till intäkt för en motsatt uppfattning. Se emellertid lagkommitténs förslag den 1 aug. 1826 till allmän civillag, s. 193 (motiv till 12 kap. 6 § handelsbalken) och Hasselrot (1899), Handelsbalken jemte dithörande författningar, del 4 (omfattande 12:e kap.), s. 730. 44 Se exempelvis 18 kap. 2 § andra stycket ärvdabalken och 2 § lagen om hittegods. 45 Se Hasselrot, s. 731 f. och 756. Jfr 2 och 3 §§ sjöfyndslagen. 46 Se exempelvis NJA II 1933 s. 179 och Heidbrink, s. 583. 47 Se 3 kap. 1 och 3 §§ samt 7 kap. 12 § KL. 48 Se 7 kap. 8 § KL. Vid dödsfall finns det visserligen regler som föreskriver en tillfällig vårdplikt avseende dödsboets egendom, för andra än dödsbodelägarna (se 18 kap. 2 § ärvdabalken). Normalt åvilar då skyldigheten en sammanboende med den döda, men vårdplikten kan även falla på hyresvärden eller annan tredje man. Några motsvarande regler finns dock inte vid konkurs. 4 9 Det kan naturligtvis också förekomma att besittningen till viss egendom övergår till konkursboet i ett senare skede av konkursen och att besittningsövergången sker från annan än gäldenären. 50 Se exempelvis NJA II 1933 s. 179, NJA 1875 s. 379 och NJA 1875 s. 477. 51 Se 7 kap. 23 och 24 §§ KL och NJA II 1944 s. 419. Jfr även SOU 1943:24, s. 44 ff. 52 Jfr NJA 2015 s. 132. 5 3 Se SvJT 2016 s. 89, Arvodesbedömningen i konkurs — utgångspunkter för tillämpningen. 54 Se Svea hovrätts beslut den 1 november 2016 i mål nr Ö 7137-15. 5 5 Eftersom bevakningsförfarande hade ägt rum i den aktuella konkursen, borde domstolen istället ha diskuterat om nedlagt arbete var ersättningsgillt i detta avseende. Något sådant resonemang fördes dock inte. Se även Svea hovrätts dom den 12 oktober 2018 i mål nr T 1978-17. 56 Se NJA 2008 s. 941. 5 7 Se Kronofogden, Tillsynsnytt nr 1/2017. 58 Se NJA 1992 s. 548. Se dock Welamson, s. 613 f. 59 Se närmare om uppdragets handlingsnormer under 2 ovan. 6 0 Jfr NJA 1969 s. 390. 6 1 Se Palmér/Savin, s. 17:4 och Renman, Lexino. 62 Borgenär med separationsrätt till viss egendom är inte att betrakta som borgenär i konkursen och kan därför inte grunda en talan på 17 kap. 1 § KL. 63 Se Palmér/Savin, s. 17:4. 64 Se Renman, Lexino. 65 Se Hellner/Radetzki s. 122 ff. 66 Jfr NJA 2006 s. 420. 67 Jfr Millqvist, Konkursförvaltarens skadeståndsansvar, SvJT 1991 s. 1. Som exempel på situationer som kan aktualisera skadeståndsansvar gentemot boet/borgenär kan nämnas att förvaltaren underlåter att väcka talan om återvinning (NJA 2005 s. 443). För en borgenärs vidkommande skulle det även kunna vara fråga om att förvaltaren har använt medel från försäljning av pantsatt egendom till betalning av massaskuld, före utdelning till den borgenär som har panträtt i egendomen (NJA 1997 s. 485). I förhållande till gäldenären kan förvaltaren ådra sig skadeståndsansvar, t.ex. om han eller hon har sålt egendom som gäldenären hade rätt att få ut av konkursboet. 68 Jfr NJA 2016 s. 1186. 69 Jfr även prop. 1986/87:90 s. 413 och Welamson, s. 183. 7 0 Se Svea hovrätts dom den 12 oktober 2018 i mål nr T 1978-17. 71 Se 7 kap. 13 § första stycket KL och 2.1 ovan respektive 7 kap. 10 § KL.fotnot 9 · s. 51

Konkursförvaltaren och principalansvaret1 hänvisning

Mårten Schulz · SvJT 2014 s. 642–652 · 1 ställe

Högsta domstolen har tagit upp vissa andra frågor om konkursförvaltares skadeståndsansvar i NJA 2001 s. 99, som rörde en tvist mellan en fastighetspanthavare och förvaltaren till pantsättarens konkursbo. I det fallet fann HD att förvaltaren svarade fullt ut jämlikt 17 kap. 1 § konkurslagen. I sammanhanget kan även NJA 1997 s. 485 nämnas, som rörde förvaltarens ansvar i förhållande till konkursborgenär. 3. Av de fall som ovan tagits upp är det framför allt 1996 års avgörande som har relevans i detta sammanhang, eftersom det behandlar ansvarsfrågor under den allmänna skadeståndsrättens regelverk. 1996 års prejudikat ger dock inte några raka svar på frågan hur den allmänna skadeståndsrättens regelverk skall förstås inom ramen för en prövning av konkursförvaltares skadeståndsansvar bortom det konkursrättsligt reglerade området.p. 6 · s. 643

Skadestånd utom kontraktsförhållanden 1997–20001 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2002 s. 33–51 · 1 ställe

I NJA 1998 s. 873 tillämpades skadeståndsreglerna i lagen om offentlig upphandling. En kommun, som i strid med lagen förkastat en arkitektfirmas anbud rörande projektering av ett servicehus, ålades enligt 7 kap. 6 § att utge ersättning till firman för positiva kontraktsintresset — den försattes alltså i samma läge som om anbudsförfarandet hade fullgjorts på riktigt sätt. I NJA 2000 s. 712 uttalade HD däremot att som huvudregel bara ett skäligt belopp borde utgå enligt pargrafen, samtidigt som man sänkte beviskravet för orsakssamband med skadan; i det aktuella fallet ansågs leverantören inte ens ha gjort sannolikt att han förlorat kontraktet genom överträdelse av lagen, och skadeståndstalan ogillades. — NJA 1997 s. 485 gällde skadestånd för konkursförvaltare som i strid med gällande rätt betalat en skuld till staten till skada för annan borgenär. (Målet refererades beträffande tillämpningen av reglerna i 14 kap. 18 § konkurslagen om fördelning av konkurskostnader.)Förutsättningar för ansvar · p. 18 · s. 40